Agneta, 57, bytte sida och började hjälpa invandrare

Det doftar starkt från nybryggt kaffe. I en stor vit soffa sitter Agneta Deros, 57 år, och Amin Moalin, 22 år, och skrattar så att de nästan kiknar. Agneta har precis påmint Amin om hur det var första veckan i Sverige. Då trodde han att Sverige var paradiset på jorden,  och agerade därefter. 

– En dag märkte jag att Amin inte hade låst ytterdörren och frågade honom varför han gjorde så. Jag fick svaret att “Det behövs väl inte i Sverige?”, säger Agneta och skrattar ännu mer.

I början av 2000-talet var Agneta en av de som hade svårt att acceptera invandrare.

– Jag kunde irritera mig på sådant som att de, som jag tyckte då, medvetet avskärmade sig från att integrera sig i vårt samhälle. Som att inte prata svenska. Idag försöker jag tänka hur jag skulle gjort. Det är klart att jag själv skulle pratat svenska med mina svenska vänner. Så det var ren okunskap, säger hon.

Allt förändrades 2009 när Agneta fick jobb som elevassistent åt två somaliska flickor. Hon och flickorna hade väldigt roligt på lektionerna och Agneta fick en inblick i deras kultur. Hon lärde sig också enkla fraser på somaliska. När jobbet som elevassistent tog slut ville hon gärna fortsätta att arbeta med flyktingbarn.

Test: Här är stekpannan du absolut ska undvika

God man åt tolv barn

Nu är 57-åriga Agneta god man åt tolv ensamkommande barn och ungdomar. Det har förändrat hennes liv.

– Det är första gången jag känner att jag är riktigt bra på något. Det är mitt kall. Jag brukar kalla dem “mina barn”. Man får en speciell relation till många av dem och det är underbart att följa dem från när de är små och sedan kliver ut i vuxenlivet.

Amin träffade Agneta när han var 17 år. Då hade han precis kommit till Sverige
efter att ha varit på flykt från Somalia i ett och ett halvt år. När Amin blev myndig upphörde Agnetas uppdrag som god man åt honom. Men deras relation lever vidare. Hon är stolt över honom.

– Jag minns en gång när han hade blivit lurad när han skulle köpa en mobil på nätet. Då var han ledsen. Men efter några dagar så kom han till mig och sa: “Nu vet jag vad jag ska bli. Jag ska bli politiker så att jag kan förändra systemet.”

Amin börjar vrida på sig i soffan. Han förklarar att han snart måste gå. Idag är första dagen på hans nya jobb. Amin berättar om framgången på klanderfri svenska.

– Det är Agnetas förtjänst. Hon började prata svenska med mig från början. Hon gjorde också något annat som var bra, hon lärde mig att läsa alla blanketter och visade hur man fyller i dem. Så jag inte behöver be om hjälp nästa gång, säger Amin.

Efter kaffet med Amin och hans sambo Aydah ska Agneta åka och träffa 17-åriga Samira Ahmed. Hon bor på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Malmö. Agneta och
Samira ska fika tillsammans. Samira får prova att äta semlor för första gången, vilket hon älskar.

Flydde från Somalia

Samira berättar att hon flydde från Somalia under 2014. Ögonen glittrar när hon skrattande berättar om första mötet med Sverige.

– Jag glömmer aldrig när jag såg en kvinna på en cykel för första gången. Det var en dam i 80-årsåldern som kämpade på sin cykel i hård vind. Jag tyckte det såg otroligt konstigt ut, säger Samira.

Det svenska sättet att välja avskildhet var en av sakerna Samira reagerade på. Den förs-ta bussturen i Sverige blev en oväntad upplevelse.

– Jag kunde inte förstå att man satt helt tyst bredvid varandra, utan att hälsa. Det kändes jättekonstigt.

Nu har hon vant sig och tycker det är ganska skönt att sitta tyst på en buss. Men en sak som hon aldrig kommer vänja sig vid är att inte prata med grannar.

– Jag tycker att det är hemskt att man inte känner sina grannar. Tänk om du blir sjuk och är ensam i din lägenhet. Då finns det ingen som kan hjälpa dig, säger Samira.

Svårt för hennes livsval

Agneta håller med. Den svenska avskildheten är ofta negativ. Överhuvudtaget så borde svenskar lära sig att interagera mer med andra människor, menar Agneta. Hon har själv stött på fördomar. En del släkt och vänner har visat att de har svårt att acceptera Agnetas livsval. Hon minns speciellt en kommentar från en släkting. De skulle fira midsommar ihop och innan festen fick Agneta en förmaning.

– Hon sa att “Nu när vi träffas på midsommar så försök att inte prata om dina barn. För våra grannar kommer över och de gillar inte flyktingar”.

Agneta blev både arg och ledsen.

– Jag sa att de kunde ha sin fest för sig själva. För tänk om grannarna skulle ha sagt något otrevligt. Då skulle det ha varit hemskt att jag inte fick bemöta deras synpunkter.

Agneta är säker på att fördomar och rasism beror på okunskap. Att vara god man åt ett flyktingbarn kan vara ett sätt att överbrygga detta.

– Alla människor skulle behöva pröva att vara god man eller jobba med flyktingar någon gång i sitt liv. Då får man höra om deras livshistoria och lära känna dem. 

Av: Susanna Nygren