Mötet: Fredrik Spendrup

Han är fjärde generationen Spendrup som leder bryggeriet och familjeföretaget. Uppdraget var nervöst till en början. – De första två åren som vd gick jag med axlarna uppe vid öronen, säger Fredrik Spendrup.

Fredrik Spendrup

Ålder 47 år.
Bor Lidingö, utanför Stockholm.
Familj Barnen Klara, 17 år, och Viktor, 14 år. Flickvän.
Gör Koncernchef för Spendrups.
Om Spendrups Ett familjeföretag som har funnits i över 100 år. Bland varumärkena finns Spendrups Bryggeri, Norrlands Guld, Mariestads, Heineken, Loka och Schweppes.
Aktuell Firar snart femårsjubileum som Spendrups högste chef.

Spendrups framgångar breder ut sig på hyllorna i Systembolaget. Enligt färsk statistik från det statliga spritmonopolet ligger Spendrups starkaste varumärken, Mariestads och Norrlands Guld, etta respektive fyra på säljtoppen. Spendrups kontrollerar 30 procent av ölmarknaden i Sverige, och det senaste decenniet har bryggarjätten också haft framgångar utanför System-bolaget. Tack vare köpet av Loka Brunn för snart tio år sedan äger Spendrups nästan halva svenska vattenmarknaden och säljer dessutom 25 procent av all läsk. 

Den som styr Spendrupsskutan slår sig ner mitt emot mig i en fåtölj i en av huvudkontorets konferenssalar i Vårby, sätter sina välputsade RM Williamsskor stadigt i golvet, och frågar om han kan bjuda på något att dricka. Färgglada flaskor av Loka Cruch står uppradade på bordet. Den kolsyrade drycken har just utsetts till Årets Dagligvara 2015 meddelar Fredrik Spendrup nöjt. Vd:n själv dricker kaffe och frågar vänligt: “Var vill du börja?”. 

Läs mer: Quizet som testar dina vinkunskaper

Jo, i familjeföretaget. Vad karakteriserar egentligen ett familjeföretag?

– Jag skulle säga att det är ett företag där värderingar och synsätt har gått i arv. Det är inget som jag, när jag blir ny vd, bara kommer på. Vi vill inte vara ett Volkswagen eller ett Skandia. I företag där ägarskapet är otydligt är det lätt hänt att det fattas kortsiktiga beslut som kan kännas bra för tillfället, men som inte är bra i det långa perspektivet. 

Fredrik liknar sitt arbete vid en dirigents. Säger att hans uppgift är att få andra att spela vackert tillsammans, men att han själv inte ska höras. Däremot är hans roll att tala om vad och var orkestern – det vill säga de 900 medarbetare i Grängesberg, Hällefors, Visby och Stockholm – ska spela. Någon förste violinist varken ska eller vill han vara. 

– Personer som känner mig väl skulle nog beskriva mig som en social person, som inte älskar att stå på scenen. Jag kanske också är något av familjens diplomat.  

Du firar snart femårsjubileum som vd. Din pappa Jens Spendrup var vd i 35 år. Är det ett livstidsuppdrag? 

– Jag vill fortsätta vara vd så länge jag tycker att det är kul och så länge jag passar som vd. Spendrups har aldrig letts av någon annan än en familjemedlem. Dessutom är det många fler Spendrupare som jobbar i företaget idag, än vad det var för tjugo år sedan. Det är positivt, och ibland problematiskt. Det innebär ju att vi får dubbla roller till varandra. Att vi ska förhålla oss till varandra både som familjemedlemmar och som yrkesmänniskor. 

Du är äldsta sonen i din generation Spendrup-are. Har det alltid varit självklart att du ska ta över vd-skapet? 

– Nej. När jag fick frågan två år innan jag blev vd så blev jag förvånad. Det fanns två tänkbara tronarvingar till Jens, min far. Jag var inte en av dem. Tanken var att vi skulle scanna marknaden efter den bästa tänkbara vd:n. Att vara vd för Spendrups är ett publikt och attraktivt jobb, och jag visste att om jag skulle stå i konkurrens med x antal kandidater ute på marknaden så skulle det gå ganska lätt att hitta folk som har ett bättre CV än jag. Jag har ju mest jobbat inom Spendrups. 

Redan som liten ville du bli vd?

– Jo, i och med att jag var äldsta barnet fick jag ofta frågan: “Och när ska du bli vd?”. När jag var liten kunde jag verkligen se mig själv som vd. Men när verkligheten kom i kapp kändes vägen inte lika spikrak. 

Du undrade om du kunde fylla ut kostymen?

– Ja. Exakt. Men jag ställde mig också frågan: “Är det här verkligen det jag vill syssla med?”. Jag kom fram till att jag ville det. Att jag hellre sitter i framsätet än i baksätet. 

Var du rädd att bli jämförd med din pappa?

– Ja, det tänkte jag mycket på innan jag blev vd. Sen bestämde jag mig: Jag kan bara göra det här på mitt sätt. Men de första två åren som vd fanns det en underliggande frågeställning: Klarar jag det här? 

Bara tre av Spendrups nio styrelsemedlemmar är kvinnor. Varför?

– Pudelns kärna när man pratar om jämställdhet är familjelivet. Jag tänker tillbaka på när jag själv fick barn. Du var en bra pappa om du tog mer än en månads föräldraledighet. Du var en dålig mamma om du tog mindre än tolv. Det är min bild av normen. Jag känner inte någon som delade föräldraledigheten fifty-fifty. Där vi bor, på Lidingö, var många mammor lediga i 1,5 år med varje barn. Har du tre barn, blir det 4,5 år då du inte är tillgänglig på arbetsmarknaden, under år som är kritiska när du bygger en karriär. Du halkar efter lönemässigt, samtidigt som din man klättrar i karriären. Det blir alltså en ond spiral.

Det finns för få kvinnor att välja mellan?

– När du ska välja folk till en styrelse vill du ha människor som har lång erfarenhet från ledande befattningar i branscher och företag. 

 

Mötet: Fredrik Spendrup
1974 Fredrik (längst till höger) med småsyskonen Anna och Johan, samt en lekkamrat till Johan.

Äldst av dina barn är Klara. Skulle din dotter kunna bli Spendrups nästa vd?

– Absolut, jag hoppas det. En kvinnlig vd vore ett steg i rätt riktning. Och jag skulle bli jättestolt om det var min dotter. Hon har dock än så länge visat väldigt svalt intresse. Min son har varit betydligt mer intresserad. Det är en fråga om personlighet. Min dotter är mer avvaktande till sin läggning. Min son är mer: “Kul, nu kör vi”. Men det handlar inte bara om mina barn, det finns många Spendrupare att välja mellan. 

Alla som har ägt en sommarstuga tillsammans med en släkting vet hur svårt det kan vara. Hur gör ni för att ratta ett helt familjeföretag? 

– Vi försöker nog mer än andra familjer. Vi förstår kopplingen mellan att äga ett familjeföretag och att ha en bra relation. 

Vad har ni för familjetraditioner?

– Vi firar midsommar på gården i Grängesberg som farfars far köpte en gång i tiden. Det är en samling knuttimrade stugor på en udde. Där finns vare sig vatten
eller el, så det kan bli ganska kallt. När vi ses vid sådana tillställningar är vi väldigt raka och öppna. Säger vad vi tycker och känner. 

Att den inlagda sillen inte är god?

– Det är inte så att vi är en samling människor som är helt socialt handikappade. Om sillen inte smakar, så är vi nog artigt diplomatiska, men däremot finns en vilja att ventilera saker. Vi tar gärna en diskussion om svåra saker runt ett middagsbord. Men jag har hört reaktioner från ingifta som tycker att det är en jobbig miljö att komma in i. De har reagerat över våra känslosamma diskussioner. 

Kastar ni tallrikar och drar från matbordet? 

– Ja, det har hänt. Men det är inte så vanligt. 

Eftersom ett av Spendrups bryggerier ligger i Grängesberg i Dalarna växte du upp i bruksorten Ludvika. Hur var det?

– Jag varken såg eller kan se något positivt med att heta Spendrup och växa upp i Ludvika. Samtidigt fanns det en inre stolthet över vad vi åstadkommit med Spendrups som gav mig energi. 

Har du kvar kompisar från den tiden?

– Ingen jag umgås med, nej. 

Du gick i skolan i Ludvika upp till första ring. Sen började du på Sigtuna internatskola i andra ring. Varför?

– Mina föräldrar skilde sig när jag var elva år. Jag var det enda barnet som ville bo kvar hos pappa. Vi fick välja. Efter några år flyttade min bror tillbaka till pappa. Senare bestämde sig också min syster för att flytta till pappa. Då kom vi till en punkt när det inte funkade. Det var för många barn i huset, samtidigt som pappa tillbringade mycket tid i Stockholm. 

Hur tänker du runt dina egna barn och klasstillhörighet? 

– Jag vill inte att de ska bli några brats. Mina barn växer upp på Lidingö, det är en betydligt mer begränsad tillvaro än min egen. Jag är glad för min uppväxt i Ludvika. Spännvidden i samhället blev dock ännu tydligare när jag gjorde lumpen i Karlstad. Det där missar ju ungdomar idag. Att göra lumpen handlade delvis om att förstå att det finns olika människor i samhället. På mitt regemente var det vissa killar som inte fick bära morakniv. Varför? Jo, för att de avtjänade ett fängelsestraff.

Hur möter Spendrups konkurrensen från alla nya ölsorter? 

– För tjugo år sedan hade vi nio olika brygder i Grängesberg. Idag har vi 60. Vi svenskar dricker inte mer öl idag jämfört med för 20 år sedan, men vi dricker andra ölsorter. Det är ofantligt mycket roligare att vara bryggare när konsumenterna gör ett aktivt val. För inte så länge sedan gick folk in på krogen och beställde “en stor stark”. De reflekterade inte över vad de fick i glaset. Det beteendet är så gott som utdött idag. 

Vilka är dina egna favoriter?

– Jag dricker Wisby Pils och Melleruds när det är varmt ute, och till en viss typ av mat, som löjrom och sill. Ju kallare det blir, desto mer IPA blir det. Framförallt från Gotlands bryggeri. Och så gillar jag Weissbier. Wisby Weisse tycker jag är fantastisk. 

Är du en livsnjutare?

– Absolut, men inte som min bror. Jag är mer upplevelsetypen. Jag jagar, kitesurfar och åker skidor.

Har ni många alkoholister i släkten?

– Ingen. Jag tror inte att vi har anlag för det. Har vi en högre grad av risk? Ja, för att vi har mer alkohol omkring oss. Jag tror att en vd på Spendrups tenderar att dricka mer öl än en vd på Volvo. Det handlar om att hitta en balans. Jag försöker undvika starköl på vardagarna. Däremot dricker jag gärna två, tre öl en fredagskväll. 

Sist, jag noterar att det går bra för företaget?

– Ja, det går lysande. Spendrups gjorde sitt bästa resultat någonsin förra året, säger Fredrik, och ser stolt ut. (Spendrups omsatte över tre miljarder kronor år 2014, och hade ett resultat på över 200 miljoner.)

Fredrik följer oss till bilen, han hoppas att vi har fått svar på våra frågor, säger att det bara är att ringa om vi undrar något mer. Tillägger att han ser fram emot att vara “lite ledig”. Snart åker han på ölmässa till Tyskland med några släktingar. Och om ett par månader bär det iväg till kusinens farm i Kenya. 

Han vinkar och går tillbaka mot huvudingången. Axlarna då? Jo, de är nere.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top