Lyssna på Sinatra här
Sångaren kom till världen med ett tvåstruket C på högsta volym. Gossebarnet vägde över sex kilo och hade svårt att ta sig ut. Efter lång kamp såg han dagens ljus men andades inte. Barnmorskan höll då babyn under iskallt vatten tills han drog in luft och vrålade rakt ut.
Så börjar sagan om Frank Sinatra, en andra generationens invandrare som nådde den amerikanska drömmen om att bli rik och berömd. Han kom att älskas för sin röst av en hel värld och överallt uppmärksammas nu att superstjärnan i dagarna skulle ha fyllt hundra år.
Ynglingen växte upp i en enkel italiensk-amerikansk arbetarfamilj i förorten New Jersey utanför New York. Pappa Martino var brandman och kom som nyfödd till USA från Sicilien, mamma Dolly kom från norra Italien och jobbade i chokladaffär.
Efter den svåra förlossningen var det inte konstigt att lille Francis Albert förblev familjens enda barn. Gossen blev snart Frank för de nära och så småningom “Frankie Boy” med hela världen genom en historia av vin, kvinnor och sång. Och maffian.
Men låt oss börja med sången. Inspirerad av Bing Crosbys jazziga röst i radiohögtalarna bestämde sig Frank tidigt att pröva lyckan på musikbanan. Med två tomma händer men ett guldkantat stämband började han sjunga på klubbar och blev snart upptagen i olika band.
Blev tjejernas favorit
Den ungdomliga popmusiken var på framväxt och med den utstrålning Frank Sinatra hade blev han snabbt tjejernas favorit. Under början av 1940-talet kunde han sola sig i berömmelse. Men i slutet av decenniet och början på 1950-talet dalade karriären. Artisten hade medverkat i flera musikfilmer som knappast var av högsta kvalitet och sångkontrakten blev allt färre.
I den vevan, i brist på annat, gjorde Frank Sinatra en turné i Sveriges folkparker. Det blev en totalflopp. Vårvintern var ovanligt kall, artisten åkte på en förkylning och rösten bar inte. Publiken svek och hälften av konserterna fick ställas in.
Men skam den som ger sig. En comeback kom 1953 med filmen Härifrån till evigheten. För bästa biroll vann artisten en Oscar, hyllades året därpå för sin gestaltning av en lönnmördare i thrillern Attentatorn och nominerades 1955 för huvudrollen som musiker på dekis i Mannen med den gyllene armen.
Nu var Frank Sinatra på banan igen och fick bra skiv-kontrakt. Så småningom kunde han göra sig oberoende och starta sitt eget skivbolag, Reprise Records, vilket gav honom smeknamnet The chairman of the board. En tid i sus och dus började.
Bildade Rat Pack
År 1959 bildade Frank Sinatra gruppen Rat Pack, ett föga smickrande namn de lär ha fått efter en hård natts festande, tillsammans med Dean Martin, Sammy Davis Jr, Peter Lawford och Joey Bishop. Även Shirley MacLaine ingick ibland. Gruppen uppträdde ofta i Las Vegas och blev ett stort dragplåster för ökenstaden.
Deras popularitet drog också ett litet strå till den amerikanska jämlikheten mellan svarta och vita. Under 1960-talet i USA tillämpade fortfarande många hotell, kasinon och restauranger en segregeringspolicy. Och eftersom Rat Pack var väldigt efterfrågade men vägrade spela på ställen där afroamerikanen Sammy Davis inte blev serverad, tvingades många inrättningar till slut att släppa sin policy.
Artistliv och alkohol
Livet som artist innebar en hel del festande. Frank Sinatra drack mycket, också på scenen, även om han inte gjorde fyllan till en snubblande gimmick som kompisen Dean Martin. Sinatra sa nån gång: “Alkohol må vara människans värsta fiende, men Bibeln säger att man ska älska sina fiender”, och i många år var han reklampelare för Jack Daniels whisky.
Hans lojale butler har velat tona ner alkoholgrejen: “Frank dricker ofta men inte så mycket varje gång.” Hustrun Barbara Sinatra däremot skriver i sin bok att maken blev elak när han drack gin. Hon har också berättat att Frank led av tvångstankar och kunde duscha tolv gånger om dagen.
Det är många som vittnar om artistens lynniga temperament, något som kanske kan kopplas till alkoholskador. Ena stunden glad och charmig, nästa stund obehagligt ilsken. Idag skulle artisten möjligen fått diagnosen bipolär.
I perioder var det lite svajigt mentalt. När Frank Sinatra ansökte om frisedel för att slippa ut i kriget menade sångaren att han varit nervklen i över fem år. Och visst kunde amerikanska säkerhetspolisen FBI konstatera att “Sinatra är neurotisk, han är rädd för folksamlingar, törs inte åka hiss och vill bara springa sin väg när han omringas av folk.” Men FBI var ändå skeptiskt och artisten anklagades för att ha gett 40 000 dollar till en läkare för frisedeln, något som aldrig kunde bevisas.
USA:s säkerhetspolis hade ögonen på superstjärnan i över 40 år, som på många framstående personer. För Sinatras del började det när han som 23-åring blev anmäld för att ha brutit ett äktenskapslöfte. Genom åren följde sedan anklagelser om än det ena, än det andra; att han smet från militärtjänsten, att han skyddade kommunister och att han hade samröre med maffian.
När polisens hemliga handlingar släpptes för 15 år sedan, visade det sig att Frankie Boy absolut varit kompis med maffian. Inget konstigt. Han ingick ju i en stor italiensk släkt som dessutom hade kopplingar specifikt till Sicilien. Men därifrån till att arbeta för maffian är steget långt, menade Sinatra själv: “Visst kände jag några av de där killarna. Jag tillbringade mycket tid på krogar. Och krogar drivs inte av det kristna brödraskapet.”
Kompis med Kennedys
Nej, stora delar av nöjesindustrin i USA kontrollerades av maffian. “The Voice” festade med gangsterbossarna, uppträdde på deras kasinon och sjöng på deras privata fester. Det spekulerades i att han fick bra sångkontrakt och filmroller tack vare maffian, ja, till och med att den Oscar han fick skulle vara maffians förtjänst.
Men den enda konkreta betalningen säkerhetspolisen kunde hitta under alla år var ett dussin skjortor levererade till sångaren av gangsterkungen Al Capone.
Fint folk fanns också i umgänget. Kennedyfamiljen ingick i samma kretsar och John F Kennedy inledde en relation med Frank Sinatras tidigare flickvän. Presidentens syster gifte sig också med Sinatras kompis Peter Lawford från Rat Pack.
Det lär även ha funnits politiska affärer dem emellan. I sin bok My father’s daughter skriver dottern Tina Sinatra att pappan hjälpte Kennedy till makten 1960 genom maffia-bossen Giancana, som såg till att driva in röster från fackföreningar.
Brodern Robert Kennedy var justitieminister, och när han fick nys om FBI:s decennier av spaning på världsartisten och misstankarna om hans lite väl intima maffiarelationer, bröt Kennedys kontakten med
Sinatra.
Sinatra och kvinnorna
Till sist, hur var det då med kvinnorna?
Charmig, begåvad, rik och berömd. Vilken kvinnlig jetsettare kan motstå det? Frankie Boy var mannen som hade “fler kvinnor än hitlåtar”, enligt författaren till en av alla biografier över legenden. Och nog passerade många berömdheter revy – Judy Garland, Zsa Zsa Gabor, Laureen Bacall, Marilyn Monroe, Kim Novak, Jackie Onassis – men äktenskapen var bara fyra.
Frank Sinatra gifte sig 1939 som 24-åring med sin barndoms kärlek Nancy Barbato, som han fick alla sina barn med: Nancy, Frank Jr och Christina. Äktenskapet varade i tolv år.
Bara en dryg vecka efter skilsmässan gifte “Ol’ blue eyes” om sig med skådespelaren Ava Gardner, som lär ha varit hans livs stora kärlek. Men relationen blev stormig med offentliga bråk och smutskastningar och redan efter ett par år gick paret skilda vägar. Alla accepterade inte makens eviga otrohet. Två år varade också äktenskapet med skådespelaren Mia Farrow, men de förblev goda vänner efter att de separerat 1968.
Sista äktenskapet blev det längsta, kanske för att makan lyckades “titta åt andra hållet” inför playboyens vänsterprassel. Det var Barbara Marx, änkan efter Zeppo Marx, en av filmbröderna. Paret gifte sig 1976 och fick ett liv tillsammans i över tjugo år innan sångaren gick ur tiden 1998. Barbara Sinatras relation till Franks barn var dock frostig. Den ömsesidiga misstron stegrades också efter hans död med en bitter strid mellan änkan och barnen om arvet på 1,6 miljarder kronor som världsartisten lämnade efter sig.
Hann fira 80-årsdagen
Knappt tre år innan Frank Sinatra dog hade hela musikvärlden av vänner och kollegor samlats i dagarna tre på New Yorks stora konserthus Carnegie Hall för att fira hans 80-årsdag. De sista åren var hälsan skral och giganten dog 82 år gammal på sjukhuset efter en akut hjärtattack. Med sig på den sista färden fick han en liten flaska Jack Daniels, ett paket Camel cigaretter och sitt favoritgodis.
Om pojken med guldrösten kommit till världen med hög volym, passar hans egna ord bra som en sista hälsning: “Må du leva till du blir hundra år, och må den sista röst du hör vara min.”
Källor: sinatrafamily.com, NE, Aftonbladet, Wikipedia med flera.
