Den “rena” sopförbränningens baksida. Ett gråsvart månlandskap av aska och slagg.
Askhögarna som tornar upp sig på Ragn-Sells avfalls-anläggning utanför Upplands Bro är en brutal kontrast mot den omgivande sommargrönskan. Detta är vad som återstår när miljontals ton hushållssopor gått upp i rök för att bli fjärrvärme och el.
– Långsiktigt vore det väl bättre för naturen om folk inte slängde så mycket, säger Martin de Brain som kör hjullastare högt uppe på askberget.
1,7 miljoner ton aska
Men avfallsmängderna ökar, sopförbränningen likaså. Sverige importerar idag stora mängder sopor att elda med. Därför växer landets askhögar med uppåt 1,7 miljoner ton om året. På sätt och vis är askan en resurs.
I Upplands Bro körs den på löpande band genom ett bullrande sorteringsverk, som urskiljer metallbitar som klarat sig genom förbränningsugnarna. Metall som går att återvinna och tjäna pengar på. Samtidigt är askan ett problem. Idag används den till att täcka gamla soptippar, men när de är sluttäckta om tio-femton år krävs nya lösningar. Det råder olika bud om hur lämplig askan är som bygg-material. Det finns en rädsla att föroreningar ska lakas ur.
Flygaskan går på export
Batterier och lågenergilampor i soporna gör att en del av askan innehåller så höga koncentrationer tungmetaller att den klassas som farligt avfall.
I Upplands Bro bygger man ut slutförvaret för denna så kallade flygaska, som kapslas in i ett betongliknande material. En stor del av flygaskan går på export till Norge för lagring i ett gammalt kalkbrott på ön Langøya, men det beräknas vara fullt om fem till tio år.
