Kostymen är färdigsydd. Med nyskräddad elegans skrider Tomas Tranströmer in genom porten till de odödligas magnifika salonger. Efter att lite högtidligt, spänt förväntansfull trampat på tröskeln.
Det är diktaren själv som gett oss bilden, i raderna om kostymen och döden: “Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.”
Tomas Tranströmers bilder går rätt in. Med våra vanligaste vardagsord lyckas han bygga skimrande scener som känns sprillans nya och samtidigt ger trygg igenkänning. Nya banor i hjärnan fåras, blicken ställs in på annat siktdjup.
Modet att låta sig överraskas är något han också satt ord på: “Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”
Som när man lite skeptiskt går in genom Moderna museets dörrar till Louise Bourgeois verk och kommer ut drabbad rakt i solar plexus. Eller ser den palestinska filmen Muren, som få pratat om och som efteråt dominerar samtalet hela kvällen.
Det oväntade är den största upplevelsen. Värt alltså att våga gå lite vilse!
En fin samlingsbok att hedra poeten med är Dikter och prosa 1954–2004 (Bonniers) som gavs ut till 80-årsdagen 2011, samma år som han fick Nobelpriset.
Se författarens sista framträdande i Louisiana Channel i februari här nedan. Besök sidan här >>
