Ann Westin: Jag är glad att jag tänker så konstigt!

Hon blev nyss årets roligaste kvinna – för tredje gången. Ann Westin är stå upp-komikern som vänder och vrider på galenskaperna inom vården.

Ann Westin

Ann Westin: Jag är glad att jag tänker så konstigt!
Yrke
Komiker.
Ålder 58 år.
Familj Dottern Camilla, 26.
Bor Lägenhet i Stockholm.
Utmärkelser Årets kvinnliga komiker tre gånger, Årets hetaste komiker, Bubbenpriset.
Aktuell Turnerar med scenshowen Jobbit.

Hon ändrar sig i sista stund. Igen. Släpper in oss innanför dörren, fastän senaste beskedet var nej – “det är så stökigt!” – och dessförinnan ja.
Det är snabba kast med komikern Ann Westin.
Och ryktet om röran är betydligt överdriven. Några kassar pantflaskor och tidningar i hallen, diverse papperstravar i köket och scenkläder under utprovning på bordet i vardagsrummet. Helt vanlig oreda för den som bara är hemma och vänder mellan föreställningar på scener över hela landet.
– Jag gick upp tidigt i morse för att röja det värsta. När man väl kommer i gång får man undan en del, säger hon nöjt och måttar upp kaffe i kannan.
Bullfikat är hennes frukost. Det var föreställning i går och dagen är ännu ung för Ann Westin så här strax efter elva. Första luckan i almanackan efter en lång räcka arbetskvällar av klubb-ståupp,
företagsevent och inte minst den egna succéshowen som hon turnerat med i snart ett år under namnet Jobbit.
– Det är ett kul ord. Ofta hör man ju folk säga; “vad jobbigt det är!”, “åhhh, vad jobbigt!”.
Vad är det som är så jobbigt?
– Livet! Allt är så himla jobbigt. Det är jobbigt att skaffa familj, det är jobbigt med barn, att skilja sig är jobbigt, säger hon med ironisk glimt.
Shownamnet anspelar också på en hobbit och på affischen är Ann Westin klädd som Bilbo. Figuren passar komikerns “lite trumpna attityd och bastanta fysiska framtoning”, som hon beskrivs på den egna hemsidan.
– Ja, jag känner mig lite som en hobbit. Jag är inte så lång och har båda fötterna på jorden. En hobbit är ju lite naiv och fumlig och har levt i sitt trygga lilla land så länge. Den måste kanske ut och strida lite…
Och det gör hon. På scen tar Ann Westin strid mot allt jobbigt inom sjukvården, hennes hjärteämne. Bristen på vårdplatser, utförsäljningar och låga löner får sig en omgång i syrabad av Sveriges roligaste kvinna – korad för tredje gången. Som tilltaget att ha en dörrvakt vid akuten i Helsingborg för att det kom för mycket folk på natten. Klockrent skämtläge:
Hon vinklar upp handen. “Stopp, det är medlemskväll i kväll! Det går inte att komma in på nattklubben”, säger hon och levererar sitt första pärlande skratt.

Hjärtat finns hos dem i vården

Koffeinet verkar, sakta börjar hon bli människa.
Ann Westin skrattar åt sina egna skämt fortfarande, trots att hon levererat dem från scen ett otal gånger.
Men när vi kommer in på vården blir det allvarligt talat. Ann Westin ondgör sig över politiken och den inhumana
synen på människor. Identifikationen är stark trots att det är 15 år sedan hon själv arbetade som undersköterska i mentalvården.
Hur länge kan du leva på de meriterna?
– Så länge det behövs. Det har gått så många år men inte mycket händer. Det är fruktansvärt! Alla slår larm, ingen lyssnar. Mitt hjärta finns hos alla inom vården och många kommer fram efter föreställningar och tackar för att jag bryr mig.
Hon svär över den ökade användningen av uthyrningssjuksköterskor. Med skyhögt mer betalt i lön än anställda kommer de in ett par dagar och gör sitt jobb – utmärkt förvisso – medan den basala marktjänsten får skötas av fast anställda.
– Det blir ytterligare en belastning, för de fasta måste se till att allt funkar och till slut orkar de inte. Man kan inte bygga en verksamhet så. Ge sjuksköterskorna ordentligt betalt!
Hon skakar på huvudet åt den konstiga matematiken då anställda sjuksköterskor ville ha 25 000 kronor i månaden för att jobba under sommaren. Det fick de inte.
– I stället hyr landstinget in ett gäng för 40 000 i månaden! Hur tänker de? Jag fattar inte.
Sånt är jobbigt.
Men besvärligheter blir förstås absurd humor i westinsk tappning. Som en annan jobbig grej; ouppfostrade barn. Såna man drabbas av på restaurang när man vill koppla av. Eller på fiket, där föräldrarna stirrar ner i sina mobiler och har noll koll.
Ann Westin levererar en scen med ostyrig unge och drabbad tant:
Tanten (högt): “Åh, vad synd att du tog min bulle, jag som har hepatit.”
Alla föräldrar ser upp. En mamma (förfärat) till pojken: “Tog du tantens bulle?”
Tanten: “Ja, det lär du väl se när han blir gul!”.
Hon skrattar gott. Nu är komikern i gasen och fyller på med minnet av en mamma som erbjöd sitt barn en chokladboll gjord på fikon, med orden: “Hur ställer du dig till det?”
– Jamen, hallååå, man kan ju inte säga så till en tre–fyraåring.
Har du blivit en surtant?
– Ja! Fast jag vill inte uppfostra andras barn utan uppfostra vuxna att hantera sina barn. Sånt är roligt att skoja om.

Många kan känna igen sig i skämten

Nog fastnar man för Ann Westins skämt, men framför allt för hela hennes chosefria person. Och säkert är det så som kollegor påpekar, att hon kan säga nästan vad som helst på scen och komma undan med det. I fjol utsågs Ann Westin åter till landets bästa kvinnliga komiker, den enda som fått titeln tre gånger.
– Ja, det är fantastiskt! Man är ju ganska hård mot sig själv, men nu när jag vann för tredje gången, tänkte jag “ähh, faaan, jag är nog bra… i alle fall”, säger hon på sin typiska göteborgska.
Fast hon har inte glidit till toppen på en räkmacka, påpekar hon. Envishet, driftighet, inte sitta och vänta.
– Gör själv! Om man vet att man vill stå på scen och inte får vara med där man vill – ja, då sätter man upp sin egen grej…
En mikrosekunds paus, minnet rinner till och ett leende sprids:
– … ungefär som roliga timmen! Jag tog över allt. Först var vi en massa folk men de hoppade av för jag var så j-la… för mycket! Till slut stod jag själv där med nästan alla roller.
Hon kryper ihop och fnissar lurigt.
Varför gillar folk dig, tror du?
– Jag tror nog man kan känna igen sig i mig och jag skämtar med värme. Sen har jag jättebra tajming och skriver ganska bra material – det oväntade som folk inte räknar med för det är så konstigt, säger hon.
– Ibland brukar min dotter säga; “huuur tänker du, morsan!?”. Och jag är glad att jag tänker så konstigt!
Hon pekar på skallen och fortsätter:
– När man skruvar till saker här inne, gäller det att få med publiken på den där konstiga tanken. Ibland ser man att de räknar ut nåt på fem sekunder och vet precis vad nästa grej blir. Men jag gillar att överraska och jobbar hela tiden med att folk inte ska veta vad som kommer. Det är en konst att hitta det.

Skrattanfall åt publiken

Det mesta går att skoja om, menar Ann Westin, om man gör det på rätt sätt. Annars kan man få hela publiken emot sig. Det har dock aldrig hänt henne, däremot att publiken är allmänt fyllestökig.
– Och så har vi männen som är provocerade av att en kvinna tar plats. De kan sitta och hacka ner ens standup hela tiden. En del har det i sig bara, viftar hon bort.
I stället berättar hon om ett tragikomiskt julbords-gig där en ung kille hade supits ner av äldre kollegor.
– Plötsligt ser jag hur han spyr i sin tallrik – och sedan åker ansiktet ner i tallriken! Då fick jag ett skrattanfall från scenen.
Samspelet med publiken är lyckan. På en standup-klubb med flera komiker är inte alla där för just Ann Westin. Därför ger en egen show så mycket mer – hon får den publik hon ska ha.
– Då kan man verkligen komma loss, köra i 150 knyck och få mycket kärlek tillbaka.
Tro det eller ej men denna gränslösa människa var en blyg viol i skolan. Gömde sig bakom en väska eller tittade bort och hoppades att läraren inte såg henne.
– Jaaa! Alltså, du anar inte vad blyg jag var! Lektionerna var sååå jobbiga. Jag var så rädd att svara fel.
Samtidigt dolde hon osäkerheten genom att busa och kasta sudd. Ann blev klassens clown.
– Folk har alltid garvat åt mig och jag tränade mycket på mina brorsor. Och när jag upptäckte i skolan att jag var rolig, då körde jag på där.

Tog avgångsvederlag och “blåste på”

Men skoltiden sitter också som en ömmande tagg av dålig självkänsla. Ann Westin var ingen toppelev och har inte gått gymnasiet eller tagit studenten även om hon sedan blev undersköterska.
– Jag började jobba när jag var 16 år, har kunnat betala hyra och mat och klarat mig bra i livet ändå. Så man är väl inte helt korkad. Men ibland när jag träffar andra kan det gegga runt i huvudet att jag inte är så smart utan rätt dum i huvudet. Då kan jag känna mig mindre värd, säger hon tankfullt.
Att stå lågt i kurs i helt annat sammanhang har Ann Westin upplevt som bort-rationaliserad undersköterska.
– Landstinget är jättebra på att få en att känna sig värdelös, konstaterar hon.
Hon var 40 år vid sista varslet. Trött på nyckfullheten ville hon ändra sitt liv och sökte en kurs i stand up-comedy. Hon kom in, nappade åt sig ett avgångsvederlag och kunde sedan “bara blåsa på!”.
Det gjorde hon. Hon fick alltmer jobb som komiker och strövickade i vården emellanåt. Hyllad och efterfrågad arbetade Ann Westin som en galning. Tills hon i mellandagarna 2002 stod på scen och plötsligt kände hur något gick sönder i huvudet. Svamlande lyckades hon ta sig av scenen innan hon ramlade ihop. Ilfärd i ambulans. Ett medfött bråck hade gått sönder.
– Turligt nog hade det legat och pyst, om det sprängts så hade jag dött. Jag förstod direkt att det var hjärnblödning. Jag kände halva sidan börja domna.

Sövdes ner i en vecka

Ann Westin kom tillbaka efter hjärnblödningen skapligt snabbt, men en vårdag år 2008 drabbades hon igen. Denna gång mer allvarligt eftersom hon hade fortsatt jobba med diffus huvudvärk flera dagar efter att det “sprakat till i skallen”. När hon väl åkte till sjukhuset var hjärnan så svullen att hon sövdes ner i en vecka.
Denna gång tog återhämtningen lång tid. Benen bar inte, hjärnan var slö att lära om. Först efter ett par år var hon helt på banan igen.
– Det går inte att förklara den där trögheten. Allt tog jättelång tid för mig; att diska en tallrik, att gå över gatan. Usch, jag vill aldrig råka ut för det igen, man blir helt förändrad.
Oroar du dig?
– Jag vet ju att jag kan råka ut för det igen. Men det går inte att oroa sig. Är det dags så är det, liksom.
Hon är dock mer uppmärksam på hur hon mår, ser till att inte stressa i onödan och ha det bra omkring sig. Det innebär nära vänner utanför jobbet och dottern som tillfälligt bor hemma. I övrigt är Ann Westin ännu den eviga singeln, som hon ofta skämtat om.
– Ja, fast senast i går fick jag ett erbjud-ande; “Jag bor på Choice hotell, rum 144”, säger hon med ett flatskratt.
Nära finns också exmaken Isak, han som var otrogen och har fått schavottera på scenen i en skruvad hämndakt – “han är cool med det”, bedyrar Ann Westin, formar fejset i vrede och så blir det åka av:
“Min man var otrogen. Jag ska söva den jäveln! Och raka motorväg i skallen, måla mittlinje, ta superlim och trycka fast Ahlgrens bilar på den – och så ska det vara vänstertrafik så man fattar hur gammal gubbjäveln är!”
Komikdrottningen La Westin lägger upp ännu ett garv. För sånt som är jobbigt är också väldigt roligt.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top