Varför bygga nytt när man kan rusta upp något gammalt? Monica räddade den gamla gårdssmedjan, och nu har ena delen av huset gjorts om till ett ljust och luftigt orangeri. Kika in i det perfekta rummet för såväl vila som umgänge.
Den gamla gårdssmedjan var egentligen det enda på Monica Anderssons gård i Grästorp som fortfarande var helt i originalskick. När själva boningshuset renoverades fick mycket av det gamla offras för att anpassa huset till modern standard. Men Monica hade omsorgsfullt sparat mycket av det som då revs ut – gamla dörrar, fina gångjärn, spröjsade fönster, bjälkar och tegelsten. För den som spar, hon har.
– Av respekt för de tidigare ägarna av huset hade jag inte hjärta att bara slänga bra och gediget byggnadsmaterial. Och i gårdssmedjan fanns gott om plats att ställa in saker, med tanken att de skulle användas en vacker dag, säger Monica.
Den tanken låg länge i bakhuvudet och grodde, tills hon insåg att det var just själva smedjan som kunde restaureras med hjälp av hennes undansparade skatter. Planerna på ett kombinerat orangeri och rum för kontemplation tog sakta form. Dessvärre var husets tak och en del takstolar i riktigt dåligt skick, och även om en händig kvinna som Monica klarar mycket, så behövdes proffshjälp för takrenoveringen. Hon hörde sig för hos olika hantverkare, men ingen av dem verkade dela hennes entusiasm för projektet. “Riv skiten”, var deras kommentar.
– Till sist hittade jag ändå en hantverkare av rätta virket. Han förstod att det inte var perfektion jag var ute efter, utan snarare det perfekta o-perfekta. Här i smedjan ville jag spara gårdens själ och bevara alla skavanker och spår efter dem som levt på gården före mig.
Tak i kanalplast
Tillsammans fick de upp ett nytt tak på byggnaden. Snilledraget bestod i att i ena änden av byggnadens tak byttes takpannorna ut till ett klart tak av kanalplast, så att själva smedjan kunde förvandlas till ett stort, rymligt och ljust rum. Med reparerat tak på plats kunde Monica sedan köra vidare med renoveringen på egen hand.
– Jo, jag är allmänt rätt fixig och händig av mig, men främst handlar det nog om att skaka av sig prestigen. Helt enkelt sluta vara så rädd för att göra fel att man inte ens vågar försöka.
När taket väl var fixat fick projektet ta den tid som behövdes. Därför blev det också ett luststyrt arbete och aldrig ett tvång. Dessutom var allt byggmaterial gratis eller näst intill gratis. Mycket hade hon ju redan sparat, annat fyndade hon billigt och begagnat.
– Bygget blev som vilken hobby som helst. Jag köpte in material efter hand och sällan kostade det mer än några hundralappar på sin höjd. Då är det inte så stor grej om man sågar lite fel någonstans …
Dessutom behöver hennes lite ruffa orangeri inte leva upp till några standardiserade byggnormer. Huset fanns ju redan, med grund, väggar och tak. Resten var det fritt att leka med.
– Det var härligt kravlöst att få välja sådant som är vackert, utan att bry sig om huruvida det är “praktiskt”. Jag älskar verkligen materialen, de gamla vittrade murarna, de kraftiga bjälkarna, den flagnade färgen på dörrarna och det handblåsta glaset i fönstren. Lite snett, lite vint, men ändå ganska fint.
Mormors monstera
I orangeriets odlingsbäddar bor det numera permanent ett par kiwiplantor (en hane och en hona, för att de ska ge frukt) och ett ståtligt fikonträd. Hit flyttas också en del krukväxter ut på sommarviste, som den gigantiska monsteran som Monica ärvt efter mormor. Här stormtrivs den och visar det genom att till och med blomma – något av en sensation för en monstera!
– Annars odlar jag inte överdrivet mycket här, mer än möjligen mina egna tankar, hummar Monica.
För det är vad orangeriet har kommit att bli. Smedjan har förvandlats till en “tankesmedja”, en fristad i den egna trädgården, där lugnet bor och inspirationen lätt infinner sig. En rofylld plats att sitta och arbeta på. En plats för vila.
– Förr reste vi mycket, men nu kan jag vara rätt nöjd med att bara gå ut hit, säger hon. Det är mer som att resa “genom tid och rum”. Man förflyttas till en annan stämning och en annan tid. Här finns lite av tidigare gårdsfolk kvar i väggarna.
Monicas 3 råd för att renovera
1. Rädda det som räddas kan! Att göra något av en befintlig byggnad är som regel mer budgetsmart än att bygga nytt från grunden.
2. Våga prova! Du kan mer än du tror. Ta bara god tid på dig att fundera igenom varje moment.
3. Fynda secondhand! Virke, betongplattor, mursten och fönster säljs för struntsummor på Blocket och annonser i lokaltidningen. Ibland kan det till och med vara gratis.