Intresset för frilandsodlade snittblommor i säsong ökar. Vi har träffat tre florister som anslutit sig till den så kallade slow flower-rörelsen, vars syfte är att främja lusten till hållbara, lokalodlade blommor.
Viola Johansson är florist och trädgårdsmästare på Gunnebo slott i Mölndal, Göteborg. Hon vill främja ett mer lokalt och medvetet sätt att odla snittblommor på.
– Många tänker att blommor är något bra och naturligt, säger hon. Men de anonyma industriblommorna i affärernas plastbyttor drivs ofta fram med bekämpningsmedel och vi vet inte heller hur arbetsvillkoren ser ut för dem som odlar dem. De växter som drivs upp i exempelvis Kenya eller Colombia flygs ofta till Holland där de lastas om och körs med lastbil till Sverige.
När Viola planerar odlingarna på Gunnebo ser hon till att inte alla köksträdgårdskvarter fylls med svällande kål, slingrande bönor, zucchiniplantor och betor i allsköns färger, utan även av en stor andel blomsterprakt. Ska det serveras närproducerad, ekologisk mat i säsong i restaurangen så ska samma sak gälla blommorna som pryder borden, menar hon.
Svårt att hitta svenskodlat
Det går att hitta rättvisemärkta snittblommor i dag, men det är fortfarande väldigt svårt att hitta ekologiskt odlade. Fram till 1970-talet såg det annorlunda ut. Då producerades fyra femtedelar av de buketter som såldes i Sverige inom landet. Tio år senare var förhållandet det omvända och sedan millennieskiftet förekommer det knappt någon svensk frilandsodling av snittblomsodling alls.
– I dag är det nästan bara växthustulpaner man kan köpa svenskodlat, säger Viola. Men utbudet av svenska snittblommor var inte så stort tidigare heller, det var mest rosor, nejlikor och krysantemum som odlades.
Viola tycker sig se att en förändring är på gång.
– Jag tror att lokalodlade snittblommor är nästa grej som kommer att efterfrågas. Men det innebär att man inte kan få allting hela tiden, för alla sorters blommor kan inte odlas året om.
De små odlarnas blommor tenderar också att kosta mer. Men Viola tror att fler kommer att acceptera högre priser. Hon jämför med modebranschen där många numera är beredda att betala mer för exempelvis en tröja som är sydd i Sverige i ett ekologiskt tyg.
Hemma i trädgården i Lerum har Viola startat en egen hållbar odling, helt i den nu framväxande slow flower-andan. Stjärnflocka, eternell, pion, dahlia, blomstermorot, sommarflox och slöjsilja används till veckobuketter samt till bröllops- och begravningsbinderier och säljs till privatpersoner och butiker i närområdet. Dessutom ger hon workshoppar för andra som vill lära sig binda vackra buketter och göra blomsterarrangemang.
Fler småskaliga odlare
Viola är inte ensam. Småskaliga blomsterfarmer enligt amerikansk modell startar just nu på många håll. Självplockning är vanligt, men det poppar också upp nya odlare som säljer på lokala marknader eller till florister och butiker.
På den vindpinade Västkustsön Tjörn några mil norr om Göteborg finns Emily Bratt och hennes odlingar. Emily har blivit en Instagramstjärna av mått med sitt konto En annan sorts trädgård och podden Trädgårdsindie. Just nu skriver hon dessutom på en bok om sin blomsterfilosofi.
I hennes bäddar växer bland annat dahlia, luktärt, sommarrudbeckia, rosenskära, krasse och ringblomma, men även sparris, vars bladverk används som utfyllnad i buketterna, dillkronor och persilja. I fjol odlade hon nejlikor för första gången och imponerades av hur hållbara de är.
Försäljningskanalerna är flera men en stor del av produktionen går till Emilys eget skapande. Hon har kontrakt med ett Göteborgshotell som hon förser med arrangemang, buketter och bordsdekorationer året om. Blomsterodlingen får dock alltmer konkurrens av vilda blommor, fröställningar och kvistar som Emily hämtar året om i naturen runt huset.
– Var sak har sin tid. Det ska man hålla på. Jag gillar även att använda växtmaterial i vilande stadium eller när det har torkat, säger hon.
För Emily har närodlade snittblommor i säsong mer än en poäng. Förutom att de gör det möjligt att till stor del välja bort de smutsigaste delarna av snittblomsindustrin tvingar de också fram en annan estetik, vilket Emily gillar.
Älskar mormorsblommor
Ytterligare ett steg norrut bor Olivia Hansson i det som en gång var hennes farmors hus i den gamla stenhuggarbyn Tullboden på Sotenäset.
Farmor Ingeborg var en stor dahliaälskare, och det har Olivia också blivit med tiden. Blomsterintresset har funnits där länge, men att hon fick upp ögonen för just dahlior har att göra med den amerikanska stjärnfloristen Erin Benzakein, som Olivia följer på sociala medier. Erin Benzakein driver blomsterfarmen Floret Flowers i Washington och Olivia skulle gärna gå i hennes fotspår, om än i mindre skala. Hennes dröm är att kunna jobba som florist med egenodlade blommor.
Nu prunkar mellan trettio och fyrtio sorters dahlior i trädgården tillsammans med luktärter och andra mormorsblommor som Olivia ofta använder i sina svulstiga arrangemang. Emellanåt säljer hon dem också på en närbelägen handelsträdgård.
– Jag tycker om sensommarens och höstens jordfärger. En bukett är inte bara en bukett. Den är hela resan dit.
“Slow flower” i Sverige
Slow flower-rörelsen föddes i USA för ett antal år sedan, med syftet att främja hållbar produktion och konsumtion av snittblommor. Nu sköljer trenden in över Sverige. I februari bildades nätverket Snittblomsodlare Sverige. Den första träffen hölls på Gunnebo slott där runt trettio odlare från olika delar av Sverige deltog. Tanken med nätverket är att de små, lokala snittblomsodlarna ska hjälpa och tipsa varandra. Men det ska också hjälpa vanliga blomkunder att hitta lokala snittblomsodlare genom hemsidan Snittblomsodlare.se.
Även genom att söka på hashtaggarna #slowflowersweden och #blomsteruppropet kan man hitta små svenska blomsterfarmer som satsar på ekologiska snittblommor.
Mer om Gunnebo slott kan du läsa om i Hus & Hem Trädgård.