Matintresset och en vurm för inredning gjorde att Therese Lidberg började odla. På koloniområdet Prästakullen i Varberg får hon utlopp för sin fäbless för grönsaker och blommor – och ett årligt experiment.
Några svällande rödbetor, slingrande zucchinirankor med randiga frukter, frodig senapskål och ett växthus fyllt av djupröda tomater och chili. Trots att hösten har kommit till Varberg är odlingssäsongen på Prästakullens koloniområde i full gång, och Therese Lidberg har fortfarande massor att skörda.
– En köksodling ser gärna lite busig ut så det är skönt att ha den någon annanstans än hemma i villaträdgården, säger Therese. I ett koloniområde kan skötseln dessutom få variera lite från år till år.
Vid sidan av sitt intresse för mat vurmar Therese för heminredning och hon vill alltid ha färska blommor på borden – allt från stora buketter till småvaser med någon enstaka blomma i. Förr gick hon varje vecka till blomsteraffären eller till handlarna på torget i Varberg, men tack vare kolonilotten är hon numera självförsörjande även på ögonfröjd. Från tidig vår till en bit in i oktober har hon egna blommor, med favoriter som pion, daggkåpa, tistel och kransveronika.
– Under min egen odlingssäsong är jag en dålig kund i blomsterhandeln!
Allt startade för fem år sedan, då det var dags för en äldre släkting att göra sig av med sin älskade kolonilott. Therese och hennes man bor i ett gammalt hus mitt i Varberg, där trädgårdsintresset har växt i takt med en romantisk blomstertäppa. Men stadsträdgården är lite trång och utöver några bärbuskar och örter i kruka ryms inga köksodlingar. Det gjorde att Therese, som har ett stort matintresse, bestämde sig för att ta över 115 kvadratmeter odlingsyta på Prästakullen.
Ordna en grundstruktur
Det första året handlade mest om att röja och ordna en grundstruktur, byggd på det som redan fanns på platsen. De långa rabatterna längs sidorna behöll Therese för perenna snittblomsodlingar, därutöver anlade hon brädkantade odlingsbäddar i ett rutmönster i lottens mitt. Gångarna täcktes först med bark, men eftersom den fastnade överallt byttes barken snart ut mot grus.
– Gruset verkar ha en avvärjande effekt på sniglarna. De får nog inte tillräckligt bra glidyta i gångarna, tror Therese.
För de värmeälskande växternas skull satte hon upp ett litet växthus av plast längst in på lotten, men efter ett par år blåste det bort i stormen Per. I stället lät hon bygga ett nytt och stabilt växthus av trä och glas, tio kvadratmeter stort – precis den byggyta som är tillåten i området.
– Jag hade hunnit upptäcka att mycket av det som är roligt att odla gör sig bäst i växthus. Nu har jag allt från tomater till fikon.
Therese startar odlingarna tidigt på säsongen och sår i omgångar, lite i sänder. På det viset kan hon ta ut tre till fyra skördar per odlingslåda och njuter av färska grönsaker under lång tid.
– Jag har alltid sallat, salladslök, rädisor och koriander, liksom dansk körvel och annat kryddgrönt som passar i kalla såser, säger hon och bjuder på ett av sina recept.
– Jag mixar en smet av kryddor, rucola och salladslök, blandar med matlagningsyoghurt och salt och äter till både fisk och ljust kött. Inte minst är det fint att såsen blir härligt jättegrön.
Experiment och utmaningar
Therese följer ingen särskild odlingsfilosofi. Inför sådd och plantering bottnar hon med kogödsel, ökar på med hönsgödsel och toppar med en giva konstgödsel vid behov. Eftersom lotten är liten har hon ingen egen kompost, i stället kör hon gamla växtdelar till återvinningen och köper färdig jord från den kommunala komposten.
Det fungerar! När vi hälsar på finns här spröda sallatsblad, pepparstark chili, fänkål med lakritston och jordgubbsplantor med en andra omgång mognande bär.
Som självlärd odlare handlar mycket om att pröva sig fram och se om det går. Grödor som inte trivs får som högst en andra chans, sedan är det dags att prova något annat. För övrigt har Therese en experimentodling varje år, som exempel har hon testat minivattenmeloner – som visserligen blev goda men tog för mycket växthusplats i förhållande till avkastningen.
– Nästa år blir det butternutpumpa där i stället, det är en av mina favoritgrönsaker till höstmaten och lär vara en bra utmaning.
