Med ett underbart läge alldeles på strandvallen i Beddingestrand i Skåne ligger Evas arkitektritade sommaroas. Detta är ett hus som ger ett intryck av att sväva, och med panel av lärk smälter det nästan in helt i den karga strandnaturen.
Det är en mild försommardag och den efterlängtade solen skiner genom tunna slöjmoln. Efter att ett bra tag ha slingrat oss fram på krokiga småvägar är vi framme vid strandlinjen och Eva Akenines arkitektoniska dröm. Med sin lärkpanel och diskreta, låga siluett under tallkronorna smälter huset in i omgivningen. Den lätta havsbrisen doftar av solvärmd tall.
– Även när jag kommer hit en vardag efter jobbet, blir det en känsla av semester direkt, säger Eva.
De mest strandnära tomterna i Beddingestrand har nästan uteslutande ägts av samma familjer i generationer, vilket även är fallet med Evas tomt som kom i släktens ägo via hennes mormor och morfar under 1940-talet. Evas hus var för litet för att rymma sociala tillställningar och saknade bra kontakt med havet, vilket var avgörande i hennes beslut att bygga ett nytt hus på tomten. Detta skulle vara ett hus byggt runt sociala ytor och med ett utförande optimerat till dess omgivning.
– Den här platsen och dess historia är så viktig för mig. Här har vi tillbringat många sommardagar och det finns så mycket nostalgi knuten hit. Så min första tanke var att jag ville vara väldigt varlig i designen av det nya huset. Jag ville inte att det skulle dominera miljön utan snarare smälta in i den så mycket som möjligt, berättar Eva.
Firman Johan Sundberg Arkitektur i Lund fick i uppdrag att rita det nya huset. Eva hade läst ett reportage om Johan och blev förtjust i hans arkitektoniska stil.
Svävande intryck
Eva och arkitekten Johan jobbade tätt ihop under hela byggprocessen. Det färdiga huset är i sin helhet ett gediget koncept, från grundkonstruktion till estetiska detaljer. Med respekt för platsen blev det ett hus som upplevs som lätt, nästan svävande, som att det bara precis nuddar marken det står på.
Intrycket uppnåddes genom att husets grundkonstruktion byggdes på tre längsgående betongbalkar som vilar på marken. På dessa ligger de tvärgående träbalkarna som håller uppe huskroppen och är desamma som golvet är byggt på. Träbalkarna löper under hela huset och avsmalnar under altanerna för att inte förstöra det lätta intrycket. Genom denna ovanpåliggande konstruktion skapas ett luftrum och lätt ljusflöde även under huset vilket ger det lätta uttryck som eftersträvades. För denna konstruktion krävdes inledningsvis en omfattande markundersökning för att säkerställa att marken var stabil nog.
Valen av material och struktur har gjorts med stor omsorg för att likna de material som naturligt finns i omgivningen – med betong i grunden och en fasad i obehandlad lärk med stora, reflekterande glaspartier. Med tiden får lärken en färg som påminner om tallarnas stammar och är dessutom så gott som underhållsfri. I den yttre fasaden, närmast naturen, är panelen gjord av grovt hyvlade lärkbrädor som successivt blir mer profilerade ju längre in mot fasaden de sitter. De råare lärkplanken på altanen flyter på insidan av huset ihop med ett lent, finhyvlat och massivt brädgolv i samma nivå, vilket skapar ett sammanhållande intryck mellan inne- och utemiljö.
Sociala ytor
Ett hus att kunna umgås i var en hög prioritet för Eva, därför byggdes det kring ett enda stort rum. Här är alla tillsammans, oavsett om någon lagar mat, hänger i soffan eller umgås på altanen utanför. Sovrummen är små, just för att man i stället ska dras till de sociala ytorna. Samma tanke ligger bakom möbleringen. Överallt vimlar det av stapelbara pallar och andra lättflyttade möbler.
Eva ville hålla sig till naturliga material och diskreta former för att inte ta för mycket fokus från intrycken utanför. Hon beslutade sig för att till viss del ta hjälp av professionella inredare och valet föll på Malmö Modern. Resultatet blev en fin blandning av design. De ärvda möblerna i rotting och böjträ från den äldre sommarstugan vittnar om platsens historia och ger ett mjukt intryck, medan de moderna möblerna följer husets stramare former och transparenta design.
– Sedan är det ju det här med färg, säger Eva. Jag älskar verkligen färg och kunde inte låta bli att låta det synas. Jag utmanade arkitekten lite där, fortsätter hon med ett leende och blickar mot fondväggen som är en explosion av färger i geometriska mönster.
Det bästa med huset tycker Eva är att det har fått den kontakt med omgivningen hon var ute efter, både i fråga om att få inne- och utemiljöerna att flyta ihop och i fråga om att respektera och smälta in i omgivningen. Och så kan det hysa så många besökare hon vill.
