• Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Skånelänga på Österlen

    María Árnadóttir och Páll Solnes vågade satsa på en gammal skånelänga i uselt skick. Resultatet av den genomgripande renoveringen blev ett hem med både ateljé och plats för många nordiska vänner.

    Det krävdes mycket arbete, men nu är den skånska längan i bästa skick. Exteriören präglas fortfarande av enkelhet. Takkupan byggdes under 1970-talet.

    Med stenläggning och en mur som ger lä och insynsskydd har huset fått en uteplats med sydländsk karaktär. Betongplattor, 40x40 cm, 44:ans Bygghandel. Segel, Jysk.

    I vardagsrummet och ateljén ligger ett betonggolv. Det är praktiskt då hela ytan förvandlas till galleri när Páll har utställningar. Den öppna spisen har paret själva ritat. Veden förvaras i en gammal koppargryta som förr användes till att tvätta kläder i. Soffbord, Illums Bolighus och loppis. Handknuten matta, köpt på Blocket. Sofforna är Howard-kopior, The Home. Kuddarna är en blandning av ärvda, köpta på Ikea och några med isländska bildmotiv. Turkos hare, gjord efter en etsning av Albrecht Düre, köpt på galleri i Wien. Korp, Casa Shop.

    Pálls rymliga och ljusa ateljé har fått en rå tegelvägg som kontrast mot det vita. Bakom den vita väggen till vänster ligger tvättstugan gömd. Sekretär från 1800-talet. Tavlorna är Pálls verk.

    Väggen bakom spis och diskbänk har pärlpontpanel målad i grå golvfärg. Bakom spisen sitter ett stänkskydd i glas. Arbetsbänken i betong har Páll och en vän gjutit. Underskåp, diskho, fläkt, gasspis och diskmaskin, Ikea. Kyl och frys, Siemens.

    Vedspisen har paret renoverat och murat en sockel till. Vägghylla, Indiska. Tavlan överst till vänster är av Páll, den nedersta av Goddur. Övriga två är av islänningen Stefan Jonsson. Gammal kista från Island. Tavlan ovanför är målad av Frimod Joensen.

    De röda läderfåtöljerna hittade paret i Danmark, liksom det turkosa vitrinskåpet. Matbordet har en god vän byggt. Taklampa "PH4", köpt begagnad.

    Prydnadskanin i grönt.

    Somrig bukett med pästkrage och vallmo.

    Glas och porslin förvaras i det stora ekskåpet. Bordet är tillverkat av Páll. Bordslampan är ärvd. Skinnfåtöljen är ett byte, mattan ett loppisfynd. Pardörrarna leder in till gästrummet och omhändertogs på en återvinningscentral.

    Husets ursprungliga trappa gick inte att rädda. Den nya har Páll och María ritat. Trappräcket i järn och stålwire är till- verkad av smeden Einar Sveinsson i Järna.

    Vardagsrummet är uppdelat i två etage, där det översta är ett bibliotek med en hel bokhyllevägg, gjorda av möbelsnickaren Åke Kullberg. Pocketböckerna högst upp står på ett murat hyllplan. Dubbeldörren köptes på en återvinningsstation. Ängeln av bränd lera är köpt i Mexiko. Mattor köpta på loppis.

    Ekkista från 1841, köpt på loppis. 1970-talskamin i gjutjärn, Jötul, inspirerad av skulpturerna på Påskön.

    Den blå dörren fanns i huset sedan tidigare.

    Innanför ateljén ligger inramningsverkstad och galleri. Arkivbordet har paret fått av en bekant. Loftet är för- varings plats.

    Övervåningens furugolv är behandlat med pigmenterad linolja. Stolen är handbroderad av Pálls mamma. Klädställning, Ikea.

    Sovrummet ligger avskilt på övervåningen. Säng, Ilva. Byrå från sent 1800-tal, köpt på loppis. Mattan köpt på auktion. Taklampan fanns i huset vid köpet. Vitmålat bord, Indiska.

    Sovrummet ligger avskilt på övervåningen. Säng, Ilva. Byrå från sent 1800-tal, köpt på loppis. Mattan köpt på auktion. Taklampan fanns i huset vid köpet. Vitmålat bord, Indiska.

    Vitt badrumsskåp med kopprhandfat, Qvesarum. Spegeln är ett loppisfynd. Det vita klinkergolvet har en ram av rött klinker, Kakelcentralen.

    Kopparbadkaret, köpt av en kompis, blev badrummets första inredningsmöbel. Kranar till hittades i Tyskland. Vitt bord köpt på loppis. Spegel, Hornbach. Väggarna har vit träpanel på putsade stenväggar som behandlats med kokt linolja och terpentin för ett slitstarkt ytskikt.

    Skånelängan är byggd i vinkel. Där det förr var loge ligger i dag vardagsrum och ateljé. Huset är på 300 kvm. I vardagsrum, ateljé och galleri är det öppet upp i nock.

    Skånelängan är byggd i vinkel. Där det förr var loge ligger i dag vardagsrum och ateljé. Huset är på 300 kvm. I vardagsrum, ateljé och galleri är det öppet upp i nock.

    Det krävdes en sommar av funderingar innan Páll och María vågade köpa den nergångna skånelängan från slutet av 1800-talet. Med egna renoveringserfarenheter i bagaget visste de att det krävdes stora insatser för att få fason på det dåligt underhållna huset. Men inte hur mycket.

    – Vi gick noggrant till väga och hade både arkitekt och två byggmästare som tittade på huset, säger María. Ändå blev projektet betydligt mer omfattande än vad vi trodde att det skulle bli. Första året kunde vi inte ens bo här.

    Fallfärdigt ruckel

    Alla som har köpt ett ruckel bär på sin egen renoveringshistoria. Pálls och Marías började 2008 då de kände sig färdiga med sitt hus från 1925 i skånska Vallarum som de själva hade renoverat. Som frilansare ville de bo mer centralt på Österlen där även många av deras vänner finns. Av en bekant fick de reda på att en skånelänga utanför Glemmingebro var till salu.

    – Huset var i mycket dålig kondition med en fallfärdig och mörk loge som varken stod emot blåst eller regn, säger Páll. Alla fönster i huset var i uselt skick, liksom yttertaket. Och golvet bestod av målade spånplattor ovanpå en tunt gjuten platta direkt på jorden. Vi förstod direkt att vi inte själva skulle klara av att renovera. Det var alldeles för svårt för oss.

    Bild 1201349

    I vardagsrummet och ateljén ligger ett betonggolv. Det är praktiskt då hela ytan förvandlas till galleri när Páll har utställningar. Den öppna spisen har paret själva ritat.

    Ingen större hit, alltså. Men det fanns fördelar, som att husets proportioner var fina, rumsindelningen bra, köket stort och logen hade potential att förvandlas till en fantastisk ateljé. Sakta, men säkert började tvivlen och tveksamheten ersättas av förväntan och framtidsplaner. När sommaren var till ända hade María och Páll bestämt sig.

    Helgi Haflidason, isländsk arkitekt, fick snart ett telefonsamtal från sina isländska vänner på Österlen. Kunde han engagera sig i ett skånskt ruckel? Helgi tog flyget till Skåne och blev inte förskräckt när han mötte Pálls och Marías nyförvärv.

    – Han kunde, liksom vi, se möjligheterna med både loge och hus och satte genast igång att spåna på olika lösningar och idéer, säger María. Fråga var inte om det skulle gå att genomföra utan hur det skulle göras till en vettig kostnad.

    Bild 1201350

    Ekkista från 1841, köpt på loppis. 1970-talskamin i gjutjärn, Jötul, inspirerad av skulpturerna på Påskön.

    Snabba beslut

    Den illa medfarna skånelängan är numera ett personligt hem med många eleganta lösningar.
    Men det krävdes stora ingrepp för att komma hit.

    – Det som fanns kvar av ursprungshuset efter allt rivningsarbete var bara ytterväggar, de flesta innerväggar, takstolarna och de invändiga takbjälkarna, säger Páll.
    Alla golv fick grävas ur, ny grund gjutas och alla fönster bytas ut.

    – Att bo i huset var inte att tänka på. Vi fick hyra in oss hos goda vänner under flera månader, och under det första halvåret efter att vi flyttat in i huset pågick olika renoveringsprojekt överallt.

    Så långt det var möjligt försökte man behålla husets gamla skånska identitet, logen undantagen. Där togs det upp stora partier för vägg- och takfönster samt glasdörrar som ger ett generöst inflöde av dagsljus och en storslagen utsikt över ängarna söderut. I köket, som däremot inte har så mycket direkt ljusinsläpp, bestämde man sig för att bejaka och förstärka den känslan och göra det "varmt och ombonat".

    María och Páll var ingalunda några passiva åskådare under renoveringens gång. De byggde både separat gäst- hus och verktygsbod på tomten. Rent tankemässigt krävdes också deras ständiga närvaro. Med så stora ingrepp blev de mycket att ta ställning till och många beslut att fatta. Ibland ville byggarna ha svar på direkten, vilket inte gav tid till eftertanke. Sett i backspegeln önskar Páll och María att de haft en professionell och erfaren projektledare som hållit i allt. Men ångrat resan har de aldrig gjort.

    – Vi använder hela huset i dag, det finns inga tomma eller obrukbara ytor, säger María. Vi både bor och arbetar här. Det finns gott om plats när våra vänner från Island, Finland och Danmark kommer och hälsar på. Det är ett praktiskt och självklart hus som vi stortrivs i.

    Av Pia Mattsson Foto Helene Toresdotter
  • Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!