• Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Öländsk kalkstensfabrik blev drömhus

    Drömmen var ett gammalt kalkstenshus med havsutsikt på Öland. Uppe på den öländska klinten hittade Janne och Lena en riktig utmaning – ett nästan fallfärdigt uthus.


    Visa album

    Man kan lätt drabbas av galenskap när man blir förälskad. Som när Lena och Janne förälskade sig i det karga avlånga Öland. Varje sommar avslutades husbilsturen där,  och de blev kvar så länge de kunde, ovilliga att styra kosan hem till Stockholm.

    En gråblek vinter när sommaren kändes avlägsen låg det därför nära till hands att börja leta efter hus på Öland. Ett stenhus ville de ha, gärna gammalt och nära havet. Men det enda som dök upp var en nedlagd kalkstens-fabrik, med bland annat ett uthus till salu. Bilderna på nätet var en dyster syn, men det kostade ju ingenting att titta.
    Bilturen till Öland med husesyn slutade i besvikelse.

    – Vi hade ingen större erfarenhet av att renovera gamla hus, men kunde se direkt att här krävdes omfattande ingrepp. Om man ska vara helt ärlig, så kunde vi inte alls se hur det skulle gå till att få byggnaden i beboeligt skick. Vi pratade med en lokal byggfirma och i klartext tyckte de att det allra bästa vore att riva skiten och bygga nytt, berättar Janne.

    Men rivning var uteslutet, för byggnaden var Q-märkt. Janne och Lena backade och slog köpet ur hågen. Deras goda vänner hade dock dragits med i entusiasmen och köpte en av tomterna på den gamla kalkstensfabrikens mark. När sommaren kom parkerade Janne och Lena sin husbil på vännernas nya tomt, en bit ifrån det kalkstenshus som de själva tittat på.

    – Vi blev handlöst förälskade i den här platsen. Den milsvida utsikten över havet som man har här uppe på klinten, säger Lena.

     

    Beboeligt för en miljon

    Sommarveckorna gav tid för eftertanke och möjlighet att prata med vännernas byggare, Tommy. Han tittade på uthuset och konstaterade att där fanns mycket att göra, men tyckte inte att det såg omöjligt ut. Däremot var det knepigt att ge en offert på jobbet.

    – Det var frustrerande att inte få grepp om vad drömmen om ett stenhus skulle kosta, säger Janne. Så till sist frågade jag om han trodde att det gick att få huset beboeligt för en miljon, och det vågade han i alla fall lova.
    När de en dag stötte på husägaren frågade han plötsligt Janne om de hade bestämt sig om huset?

    – Då hörde jag mig själv säga att, jodå, det har vi.
    Beslutet hade vuxit fram och de blev lyckliga inne-havare av ett hus som egentligen var fyra stenväggar på väg att rasa ihop. Fönstren var bortom räddning, något golv fanns inte och taket var så illa däran att det måste bytas.

    – För att inte ytterväggarna skulle rasa fick de börja med att gräva sig in under väggarna och gjuta nytt fundament som förstärkning. Därefter grävde de ur hela golvytan inne i huset, drog VVS och gjöt ny betongplatta.


    Det gamla taket hade vackert patinerat bjälklag, men det skulle kosta lika mycket pengar att försöka rädda det som att göra ett helt nytt. I det läget chansar man inte.

    – Vi kunde inte återskapa det gamla yttertakets utseende, suckar Lena, och eftersom huset är Q-märkt fick vi en hel del huvudbry.
    Av byggnadsnämnden fick de till sist godkänt att använda så kallad pannplåt. Det är vanligt på ekonomibyggnader – vilket uthuset en gång varit.

    – Det blev både tufft och prisvänligt, säger Lena.

    "Svårast att hålla igen"

    Sommaren 2008 fick de slutligen köksinredningen på plats och vatten i alla kranar. Därmed var också renoveringspengarna förbrukade och byggfirman hade hållit sitt löfte: att göra uthuset beboeligt för en miljon.

    – Vi har gjort slutfinishen själva och då blir takten en annan, men det blir heller inga förhastade beslut. Därför har de putsade stenväggarna aldrig målats, för vi kom på att vi gillar dem precis som de är, säger Janne.
    – Egentligen är det svårast att hålla igen, för det vi strävar efter är att skapa en avslappnad miljö. Det får inte bli för "fjäskigt gulligt", inte heller passa in i någon särskild stil utan vara så enkelt som möjligt, fyller Lena i.
    Kanske sitter stämningen i de gamla kalkstens-väggarna, kanske beror det på att inredningen är ett mischmasch av fynd från olika tidsepoker, uppsnokade efterhand på traktens loppisar. I vilket fall har de lyckats skapa just ett så tidlöst och kravlöst sommarhem som de önskat. Här finns plats att bara vara och göra just ingenting.

    Av Anna Örnberg Foto Tommy Durath
  • Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!