• Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Nästan som vid Medelhavet

    Att ha svärmor boende på tomten skulle kanske avskräcka en del, men för Jenny, Tarras och barnen är det den idealiska lösningen på en stressig vardag. Farmor Ethel själv stortrivs i sitt lilla hus.

    Sommartid står glasdörrarna öppna mot terrassen vilket gör att huset känns större. Här prunkar växter som rosenflockel, oktoberstormhatt, röd solhatt, höstanemoner, blodtopp och solbrud.

    Bergslagskamin, från Beatelunds Byggnadsvård. Fåtölj, från Carl Malmsten. Golvlampa, Svenskt Tenn. Bord, prydnadsföremål och konst, arvegods. Sopskyffel och smidesverktyg handsmidda på Lundnäs Bruk.

    Specialtillverkad smidestrappa, från Ambolt Smide, ritad av Buster Delin. Entrédörren av spröjsat glas förstärker ljuset och ger utsikt mot terrassen.

    Husets övre entré leder till loftet och ser nästan ut som ingången till en liten jordkällare, nergrävd i slänten. Utemöbler, från Wij Trädgårdar.

    Huset är 40 kvm. Takhöjden är 5 m i kök/vardagsrum och 2,10 m i bad- och sovrum under loftet. Loftet har förutom trappan inifrån även en ingång utifrån. Dörröppningarna är breda, trösklar saknas och infarten är kort.

    När Ethels son Tarras och hans fru Jenny flyttade hem till Sverige efter tre år i Sydkorea, fick de precis som många andra stressade småbarnsfamiljer med heltidsjobb, svårt att få ihop livspusslet.
    – Vi hade en stor tomt och var i behov av avlastning, samtidigt som min mor funderade över sin boendesituation. Så vi frågade om inte hon ville flytta ner till oss från Hälsingland, berättar Tarras.

    I ett avskilt hörn av trädgården står nu Ethels nybyggda stenhus, insmuget i sluttningen och omgivet av murade kalkstensterrasser, ekar och blommor. Miljön för tankarna direkt till Medelhavet eller Gotland.

    Det är Ethels son, arkitekt Buster Delin, som har ritat det yteffektiva stenhuset, och dottern Marika Delin, trädgårdsdesigner, som vävt in huset bland berghällar, äppelträd och grönska.
    – Huset väcker nyfikenhet hos förbipasserande. Det är många som stannar och ställer frågor om taket, färgsättningen och husets funktion, säger Ethel.

    Förutsättningarna var givna när Buster skulle rita huset. Bygglovet sa sitt och beställaren, brodern Tarras, ville få ett diskret, litet och funktionellt hus vars fönsterbågar skulle harmoniera med huvudbyggnadens ockragula. Ethels önskemål var ljus, rymd och en balkong. Att det var litet gjorde henne inget.
    – Ja, stort är det inte, men jag får rum med precis allt jag behöver.

    För att få ut mesta möjliga av de få kvadratmetrarna och mycket ljusinsläpp har Buster planerat och jonglerat med varenda kvadratmeter. Inget är en slump, vilket inkluderar placeringen. Huset byggdes så att det vänder rygg mot vägen, med få fönster, förutom den glasade ytterdörren. I stället har baksidan en fönsterfasad med glasdörrar som öppnas ut mot terrassen och trädgården.

    Med hjälp av trädgårdsdesigner Marika Delin har det lilla huset fått en vacker inramning, med omfamnande perennrabatter som ger avskildhet på baksidan och en ligusterhäck som skydd ut mot vägen. Ethels Medelhavsinspirerade hus har blivit som en nedsänkt oas mitt i Tarras och Jennys parkliknande trädgård. På husets insida har arkitektens fokus på rymd och omsorg om detaljerna gjort det lilla huset skenbart större. Man måste våga tänka lite mindre praktiskt om en så liten yta ska få ljus och rymd, säger Buster Delin, som därför bara inredde ena delen av huset med ett loft, som Ethel nu använder som kontor. 

    I köket/vardagsrummet är takhöjden fem meter, och på loftet har Ethel fått sin balkong – inomhus. Väggar och tak är målade vita, medan golvet är av öländsk kalksten, som även fortsätter ut på
    terrassen.
    – Att använda samma material ute och inne är ett knep som förlänger och förstorar huset, säger Buster.
    – Det känns som jag bor i ett orangeri, säger Ethel.

    Många hade nog tänkt efter minst ett par gånger innan de frågat sin mor eller svärmor att flytta in på tomten. Men Tarras och hans syskon är uppvuxna i ett generationsboende och familjen har samsats uppe på släktgården i Hälsingland på somrarna. 
    – Det var ett välgenomtänkt och ömsesidigt beslut. Så länge man bor i egna hus, har en rak kommunikation och respekterar varandra går det bra, säger Tarras.

    Ethel uppskattar också de många spontana mötena och närheten till barn och barnbarnen. Det skapar mycket trygghet och glädje.
    – För mig är det en gåva att bo så här. Jag älskar att se efter mina barnbarn, och vi vuxna hjälper och avlastar varandra, säger Ethel.

    Text Suzanna Nilson Styling Maria Abrahamson Foto Björn Nordström
  • Få husohem.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!