Mikael Sandström om kärleken till Lotta Engberg: “Jag föll för hela hennes väsen”

Efter 36 år och 2 700 jourdygn valde Mikael Sandström i fjol att sluta som läkare i klinisk tjänst. Ett ganska lätt beslut, menar han.

Livet som intensivvårdsläkare har lärt honom att den slitna klyschan om att ”fånga dagen” är nog så sann.

– Jag har sett alldeles för många som sagt att de ska göra saker ”sedan”. Och så springer det ut en älg i vägen precis när de kommer körande …

Dessutom har livet de senaste åren fått en ny guldkant – ja till och med en ny mening – sedan han träffade artisten Lotta Engberg.

Efter 13 år som singel hade Mikael liksom accepterat att det bästa i livet var bakom honom och att det var okej. Lite desillusionerad inställning, visst, men vem kan få allt?

– Middagen smakade inte längre lika gott men det var som det var, kände jag.

Mikael har skrivit boken Sånt är livet

När vi träffas efter en TV4-sändning – där Mikael har avhandlat olika orsaker till svimningar – är han förstås sedvanligt solbränd, klädd i sin vita läkarrock och på påtagligt gott humör. I programmet har han precis berättat om hur han flera gånger fått hjälpa resenärer som svimmat ombord på ett flygplan.

– En gång när jag åkte till Thailand hade jag sju patienter efter två och en halv timme, säger han.

Det tycks på något vis vara typiskt Mikael Sandström. Han är knappast en läkare ”som sitter tyst längst bak i bussen” som han säger. Tvärtom trivs han som bäst när det är mycket action – precis som det är på en intensivvårdsavdelning.

Mikaels nya bok Sånt är livet är både ett slags bokslut och en informativ skrift om mänskliga beteenden och sjukdomar. På akutsjukhuset i Lindesberg i Västmanland har han både sett och behandlat det mesta.

– Jag hade kommit till den punkten i livet när jag ville förmedla allt jag varit med om, säger Mikael Sandström. Men det är också en sorts fortsättning på min mission från Nyhetsmorgon – att folkbilda och förklara svåra saker.

I boken finns både sorgliga och spännande berättelser, som den om en ung tonåring som blivit vattenförgiftad, eller den om barnen som gömts i garderoben under en spritfest, och inte minst historien om mannen Mikael ångrade att han räddade livet på. Vi återkommer till den.

Ville bli idrottsläkare

Uppvuxen i Södertälje utanför Stockholm, var läkare något som han drömde om redan som barn.

– Men jag var lite dum i huvudet, höll jag på att säga. Jag hade inte högsta betyg i alla ämnen, bara nästan, så de räckte inte för att komma in på läkarlinjen i första omgången.

– Istället jobbade jag som servitör och som plit på Hall-fängelset och kom in med hjälp av arbetslivserfarenhet.

Målet var att bli idrottsläkare men av en slump hamnade han istället hos en narkosläkare och trivdes som fisken i vattnet.

– Det är på intensivvårdsavdelningen som alla sammanstrålar, du blir lite som spindeln i nätet, förklarar han.

Kanske kände han ett sorts kall, funderar han.

–  Ja, ”it feels good to do good” men jag var nog samtidigt lite fåfäng. Som alla människor gillar jag ju att få en bekräftelse på vad jag gör och på en intensivvårdsavdelning får du ju det direkt. Mina beslut har effekt.

Sin styrka som läkare har Mikael i att han kan entusiasmera och få alla att dra åt samma håll – ”även arslen som jag inte tycker om”.

– Min bästa egenskap – min personlighet till trots – är faktiskt att jag är bra på att ta ett steg tillbaka och få ett helikopterperspektiv på patienten.

Det är många berörande fall i boken. Ett som satt sig särskilt starkt är den unga flickan som ska fira sin pappas 50-årsdag. Hon köper blommor till pappa, vinkar till honom en bit bort och kliver rätt ut i vägen, blir påkörd och dör.

– Det var fullständigt hjärtskärande när hon kom in, många på sjukhuset kände hennes pappa. Själv fick jag gå från att lämna ett dödsbesked, till att fråga om familjen ville donera flickans organ.

– När jag sedan kommer hem på kvällen och ser mina egna två barn – ja, då kokar det lite i en.

Storg sorg när pappa fick alzheimer

I boken finns också en känslosam berättelse om när Mikaels pappa drabbas av alzheimer.

– Pappa var jurist och bankman, extremt kunnig och en riktig humanist. Det är nog honom jag ärvt en viss narcissism av men han var mycket mjukare och elegantare än jag är.

Mikael berättar att han först blev arg på sin pappa, innan han förstod att han var drabbad av demens.

– Han gick från jovialisk och glad till en riktig surgubbe som tyckte han visste bäst om allting. Vi slutade umgås i sommarstugan. Han var bara grinig, tyckte jag.

Sjukdomen eskalerade och Mikael berättar hur han blev uppringd av polisen i Varberg som hade en man sittande på en pizzeria och bjöd alla kunder på mat.

izzeriaägaren började efter ett tag att ana oråd och kontaktade den lokala polisen, som därefter kontaktade Mikael.

– Jag bekräftade att det var min far och eftersom jag var långt därifrån skjutsade den snälla polisen hem min far.

Då hade han tagit sig tolv mil hemifrån.

När Mikael väl insåg hur svår pappans demens var var det för sent.

– Pappas sjukdom har alltid varit en stor sorg för mig. En sorg som ibland har varit svår – eller i alla fall sorglig – att hantera. Att se någon man beundrat bara förfalla framför ens ögon …

– Det fanns så mycket jag skulle velat få sagt, fortsätter han. Men då fanns det ingen mottagare längre. Det var helt tomt när jag såg honom i ögonen.

Själv är han inte oroad över att drabbas av samma svåra sjukdom.

– Jag lever inte så. Jag försöker verkligen leva i nuet.

Sedan tittar han på mig och fotografen och säger lite fatalistiskt att ”en av oss tre kommer dö av cancer”.

– Vi kan bara hoppas att det dröjer.

Mikaels sambo begick självmord 2007

Vid sidan av alla fall på sjukhuset genom åren, har Mikael också personlig erfarenhet av att livet kan förändras på ett ögonblick. Hans dåvarande sambo, som var narkossköterska på samma sjukhus, begick helt oväntat självmord 2007 och tiden som följde efteråt var helt förfärlig.

– Det var ingen förvarning alls. Hon hade hyrt en film en fredagskväll, Casino Royale med James Bond, som vi skulle se men plötsligt ville hon lägga sig tidigt.

Nästa dag hittas hon av Mikael och två poliser inne på sjukhusets bibliotek med ett avskedsbrev.

– Det startades en mordutredning men den lades ju ner direkt.

Sedan gick allting fel. Mikael isolerade sig helt och fick ingen stöttning av någon på sjukhuset. Istället gick det ett drev mot Mikael där sambons väninnor gick så långt att de satte upp lappar på Ica och sjukhuset där Mikael pekades ut som en mördare.

Idag försöker han resonera kring hur de tänkte:

– ”Förstår vi det här?” undrade väninnorna. ”Nej, men då måste vi skapa en förklaring. Det är Mikaels fel, han har drivit henne till det.”

– Jag fick obehagliga brev i postlådan. Det gick en massa snack och rykten. Fortfarande tycker jag att det är fysiskt obehagligt att hämta posten.

Det gick så långt att en vän kom hem och tog hand om Mikaels jaktgevär, orolig för vad han skulle ta sig till. Till slut flydde han sjukhuset och började arbeta som skeppsläkare på ett kryssningsfartyg i Västindien.

– På båten var jag bara doktor Mikael. Det var enormt läkande.

Jag frågar hur han hade önskat att folk reagerat.

– Att jag hade fått hjälp, att de hade stöttat mig. Istället blev jag en total paria, alla slutade hälsa.

– Länge var jag väldigt arg på henne. Hon var död. Jag var kvar och fick ta all skit under många år.

Fann ny kärlek i Lotta Engberg

Efter kryssningsfartyget återvände Mikael till sjukhuset men han flyttade åtta mil bort, till Hallstahammar, och slutade vara chef.

– Jag borrade ner huvudet och bara arbetade.

Men det var då som livet började hitta nya vägar för Mikael. Visserligen var han lite känd efter att ha varit med i Expedition Robinson 2003 (han kom femma) och lite senare i Boston tea party med Filip och Fredrik men han blev ändå totalt överraskad när de ringde från TV4 och bad honom bli deras doktor i Nyhetsmorgon. Året var 2011.

– Det var så perfekt, jag ville verkligen ha en nystart.

Snart blev han också uppmärksammad för sin mörka solbränna, som snabbt gav honom epitetet ”Soldoktorn”.

– Det blev ju en stor diskussion kring det där. Men jag har total koll på riskfaktorerna. Jag ser solandet ur ett helhetsperspektiv. Livet är en dosfråga. Allting är ett gift om det används fel.

Men att bli Soldoktorn med hela svenska folket, ledde också till att en viss person såg honom i tv. Artisten Lotta Engberg råkade under en intervju slänga ur sig, mest på skämt, att hon egentligen var trött på män, men ”det är klart, om doktor Mikael ringer så tackar man ju inte nej”.

Det blev starten på en lång Facetime-romans – till att börja med.

– Jag hade hoppat av Let´s dance för att jobba med covid. Mellan februari och mars sågs Lotta och jag inte alls, däremot talade vi i hundratals timmar över Facetime.

Vi liksom snackade ihop oss, säger Mikael.

Han beskriver det som att de var i samma fas i livet.

Båda var singlar men längtade efter en förändring, en tvåsamhet.

– Vad var faran med att försöka? Visst, jag kunde bli uthängd i pressen men det kändes småttigt jämfört med det jag varit med om.

Lotta blev snabbare förälskad, säger han, medan han själv var ”försiktigt intresserad”, innan det small till.

– Hur ska jag beskriva Lotta? Det är som att försöka få ner havet i ett glas, det går inte. Det är så mycket som inte låter sig förklaras, Lotta är en helhetsupplevelse. Du faller inte bara för en grej, utan för hela hennes väsen.

Han och Lotta är ”två helt vanliga personer” som vill värna om livet och sin familj.

– Vi försöker sätta guldkant på vardagen, kanske med någon god mat. Vi tycker om att skoja till det. Vi trivs med att göra saker tillsammans men låter samtidigt varandra ha sina egna projekt. Det tror jag är bra.

Mikael Sandström om livet han ångrar att han räddade

Att leva i nuet är som sagt något som han lärt sig genom sitt yrke. Att gräva där du står är något av hans motto. För efter döden finns ingenting.

– Nej, i himlen är det tyst. Jag ser det som att jag via min fars försorg är med i ett race med 200 miljoner spermier – som jag vinner. Sedan lever jag i kanske 100 år. Efter det existerar jag inte längre. Inte alls.

Att till och med rädda livet på någon kan alltså bli fel. När en äldre distriktsläkarkollega kommer in på sjukhuset gör Mikael allt för att rädda honom – och lyckas. Först senare hittar de hans avskedsbrev som ramlat ner under bordet.

– Det är den mannen jag ångrar att jag räddade livet på. Hade jag hittat brevet tidigare, hade jag låtit honom dö. Han hade ingenting att leva för längre. Det var bara så. Hans liv var en misär.

Fallet blir också en påminnelse om att läkare aldrig kan vara nog ödmjuka inför livets outgrundliga vägar.

– Allt hade klaffat perfekt, jag kände mig som världens bästa doktor när han klarade sig. Och så pang – så kommer livet och slår tillbaka. ”Tänk på vem du räddar livet på nästa gång”, sa han när han vaknade. Det var otroligt tankeväckande.

Vid 64 års ålder kommer Mikael att, tillsammans med Lotta, satsa på att ta ut så mycket glädje som möjligt i förskott. Både Lotta och han sålde sina respektive hus och flyttade ihop utanför Göteborg i fjol. Att ta vara på de lyckliga stunderna som dyker upp är viktigt. Det är också ett av hans åtta livsråd som han gärna delar med sig av.

– Jag brukar likna mitt liv vid en tågresa, där tåget precis har kommit igång igen, efter att ha stått stilla ett tag. Men jag vill inte längre sitta och vänta på nästa avgång. Jag vill njuta, tänka och glädjas åt varje station!

Mikael Sandströms 8 livsråd

• Ta ut glädjen i förskott.
• Odla starka relationer med ett fåtal väl valda människor.
• Var en del av en större grupp.
• Skapa en miljö, där du känner dig hälsosam och säker.
• Sträva efter känslan att du har levt ditt liv så här långt på det bästa sätt du mäktat med.
• Ta en paus då och då, i vilken form som helst och på vilket sätt det än må vara.
• Ta hjälp, ingen kan klara allt själv.
• Utgå ifrån att människor vill dig väl.

(Ur boken Sånt är livet, Bazar förlag)