Ny metod för fönstertittarsjuka: “Operationen hjälpte med en gång!”

När Karin Olin började få ont i vaderna blev hon förbryllad. Smärtan kom när hon var ute och gick och försvann när hon stannade till. Diagnosen hon fick var fönstertittarsjuka. Karin fick prova en ny typ av operation och idag har hon inga besvär alls!

För tre år sedan var Karin Olin ute och gick. En vanlig promenad, en vanlig dag hemma i Klippan där hon bor. Helt plötsligt fick hon ont i vaderna. Det spände och värkte. Karin stannade och vilade och då gick smärtan över, lika fort som den kommit.
– Det gick över så fort jag stod still, på ett par minuter bara. Jag tänkte att det var för att jag var otränad, ren slöhet alltså, skrattar hon.

För även om Karin går nästan varje dag, så tycker hon inte att hon är speciellt aktiv. Hon går sina rundor och det räcker och är gott så. Men nu började det här med vaderna att bli ett problem, och det inte bara hemmavid. I ett par år blev värken stadigt värre och när Karin var på Mallorca med väninnorna så blev det riktigt illa.

– Det var verkligen jobbigt. Jag fick ont och var tvungen att sätta mig eller stanna och vila hela tiden, och då fick mina väninnor också stanna. Det var inte så roligt. Men då gjorde det riktigt ont och jag blev trött i vaderna, berättar Karin.

Slog med stämgaffel

När Karin kom hem efter resan var hon tvungen att ta tag i problemet, värken påverkade livet för mycket. Hon drog sig för att ta sin dagliga promenad och att planera nya resor fick läggas på is. Karin gjorde som de flesta andra nuför­tiden; hon googlade symtomen på internet. Till slut förstod hon att det kunde vara fönstertittarsjuka, en kärlsjukdom, och hon bokade tid för ­undersökning.

– Med en stämgaffel, som läkaren slog mot benen, kunde man se att cirkulationen inte var bra. Jag fick en remiss till magnetröntgen och fönstertittarsjuka konstaterades, säger ­Karin.

I samma veva hade läkaren Hans Lindgren satt igång sitt forskningsprojekt i Helsingborg. Metoden han börjat ­använda var operation med stent för att utvidga tilltäppta kärl. Karin fick erbjudande om att vara med i studien och det ville hon gärna.

– Jag fick välja mellan operation eller att medicinera, och i början visste jag inte i vilken grupp jag skulle hamna. Jag kom med i operationsgruppen och det är jag väldigt glad för idag. Operationen hjälpte med en gång, säger hon och ler.

Eftersom Karin hade problem med båda benen opererade de ett ben i taget, för att se om resultatet av det första benet föll väl ut.
– Det gick väldigt smidigt. Det värsta var att jag var tvungen att ligga helt stilla i sex timmar efter operationen och jag varken åt eller drack. Jag minns att jag var sugen på kaffe och att det var väldigt tråkigt, skrattar hon.

Ny metod för fönstertittarsjuka:
Karin Olin i skånska Klippan fick välja mellan operation eller att medicinera.
– Jag kom med i operationsgruppen och det är jag väldigt glad för idag, säger hon. (Foto: Lars Jansson)

Smärtan släppte

När bedövningen började släppa kände Karin att det spände lite där stenten satt. Men det var väldigt lite, och dagen efter operationen kunde hon åka hem. Nästan genast märkte Karin att värken och spänningarna var borta. Efter ett par veckor gjorde hon samma operation i andra benet, även den med lyckat resultat. 

– Jag kände att jag kunde promenera hur långt som helst! Jag hade ingen smärta alls, det var så skönt, säger Karin. 

Karin rekommenderar verkligen operationen och idag, något år senare, är hon fortfarande besvärsfri. Hon har inga spänningar eller smärta i vaderna och reslusten har återvänt. 

Nu har Karin och sambon köpt en husbil som de ska utforska Sverige med.
– Ja, det blir skoj. Man kan ju inte bara sitta hemma och se lilla Klippan, ler hon. 

För en tid sedan var paret på Malta. Skulle det fungera att gå långa promenader, när det dessutom var varmt?
– Det var inga problem alls. Jag är så glad och tacksam att jag gjorde operationen. Gud, vad gott det är att kunna gå igen, skrattar hon. 

Varför kallas det fönstertittarsjuka?

Fönstertittarsjuka, eller perifer cirkulationsinsufficiens som det egentligen heter, är en kärlsjukdom som beror på förträngningar i benens stora artärer. Förträngningarna gör att syre inte kan transporteras till musklerna när man går, och då uppkommer smärtan.

Det lite annorlunda namnet fönstertittarsjuka kommer av att det hände att drabbade personer stannade och tittade i ett skyltfönster för att få smärtan att försvinna, vilket det gör den när man vilar.

Man behandlar med medicinering och gångträning, vilket kan förbättra gångsträckan genom att vidga och bilda nya kärl. De som röker får rådet att sluta, men det är inte alla som blir besvärsfria genom de här åtgärderna.

Vem drabbas?

Fönstertittarsjuka drabbar cirka sju procent av alla svenskar mellan sextio och nittio år. Både kvinnor och män drabbas, men den största gruppen är rökande män. Eftersom fönstertittarsjuka är en form av kärlkramp uppkommer smärtan av att kärlet blir trångt, eller åderförkalkat som man sa förr. Det kan bero på rökning, att man inte motionerar eller att man äter dålig kost.

När ska jag söka hjälp?

Om du får smärta i vaderna när du går, men som avtar vid vila, kan det vara ­fönstertittarsjuka.

Det kan yttra sig som ren smärta men ­också som spänningar och kramp. Eftersom förträngningen kan bli värre och till och med orsaka blodpropp är det viktigt att söka hjälp direkt vid typiska symtom.

Om du börjar få värk, trots att du vilar eller är still, så betyder det att sjukdomen förvärrats. Då är det definitivt dags att uppsöka läkarvård. 

Experten svarar på dina frågor

Hans Lindgren, överläkare vid Helsingborgs lasarett, har nyligen disputerat inom endovaskulär behandling vid Lunds universitet.

Hur ser din studie ut?
– Vi tittade på personer som haft sjukdomen i minst sex månader och hade förträngning eller helt stopp i lårbensartären. Kravet för att få vara med var att de inte skulle kunna gå mer än 500 meter. Det testade vi genom ett standardiserat gångmatteprov. Vi tog in 100 patienter varav hälften fick stentoperation och hälften den bästa medicinska behandlingen.

Hur fungerar operationen?
– Genom att föra in en ­metalltråd och en kateter i kärlet kan man gå igenom förträngningen och vidga kärlet med en stent inifrån. Det är ett metallnät som hjälper till att hålla det utvidgade kärlet öppet. Eftersom man behandlar kärlet från insidan kallar man ibland metoden för endovaskulär behandling.

Spelar det någon roll var förträngningen sitter?
– Ja, om den sitter nedanför ljumsken i lårbensartären så är det speciellt svårbehandlat. Den befinner sig mellan två leder, höftleden och knäleden, vilket gör att den böjer sig, vrider sig och förkortar sig allteftersom vi rör oss. Det gör att det behandlade området kan återförträngas och då kan problemen komma tillbaka. Vi ville studera effekten av stentbehandling vetenskapligt, eftersom metoden håller på att bli mer och mer vanlig.

Varför har man inte kommit på det här tidigare?
– Stentmaterial har använts vid hjärtoperationer under ganska lång tid, men materialet har varit för styvt för att kunna användas i lårbensartären med sitt speciella rörelsemönster. Men ­efterhand har det kommit bättre och mer flexibla och böjliga stentar som man kan använda vid benartärsjukdom.

Hur blev resultatet för patienterna i studien?
– Ett år efter operationen ­följde vi upp patienterna. De femtio som gjorde operationen har rapporterat mycket hög livskvalitetsförbättring, medan de som fick medicinering inte fick någon förbättring överhuvudtaget.

Hur länge håller resultatet?
– Vi ser att förbättringen fortsätter och ökar efter sex månader. Det är alltså inte så att man blir bättre efter sex ­månader och sedan klingar det av, utan man blir fortsatt bättre.

Kan alla patienter behandlas på detta sätt?
– Våra resultat gäller för de som har fönstertittarsjuka på grund av stopp eller förträngning i lårbensartären. Vi har visat klara förbättringar av livskvalitet, men beslut om behandling är i grunden en resursfråga för sjukvården.

Hur ser framtiden ut?
– Vi kommer att fortsätta att följa våra patienter i sammanlagt fem år. Det ska bli väldigt spännande ifall resultaten består vid så lång uppföljning. Utvecklingen av nya endovaskulära behandlingsmetoder fortsätter, vilket kan leda till ännu bättre resultat i framtiden.

Scroll to Top