Äntligen slipper jag smärtan från min hälsporre!

Äntligen kan Eva springa utan smärta!

I flera år har Eva Dellros i Ängelholm haft problem med hälsporre. Smärtan under foten har kommit och gått och när hon fick tillbaka besvären förra hösten, tappade hon nästan tålamodet.
– Åh nej, inte igen! Skulle jag tvingas ta ytterligare en smärtsam kortisonspruta i foten?
– Men när jag berättade om mina problem med foten på jobbet, tipsade en kollega mig om en sjukgymnast som är specialiserad på fötter. Tidigare hade jag bara träffat läkare. Det gjorde susen, säger Eva.
Första gången Eva fick hälsporre var hon 35 år. Smärtan under hålfoten, vid hälen, smög sig på och blev värre för varje vecka.
– Det är en molande värk som är värst på morgonen och när jag går långa sträckor, förklarar hon. Jag hade en öm punkt mitt under foten och det gjorde riktigt ont när jag tryckte på den. Men om jag var i stillhet värkte den inte. Det smärtade bara när jag belastade foten genom att gå eller springa.
– Det värsta med hälsporre är att inte kunna röra sig som man vill. Jag, som har man, två barn och hund, är ju van vid att ständigt vara i farten. Men till slut undviker man att vara aktiv eftersom varje steg smärtar.
Eva arbetar som polis i Helsingborg och hade yttre tjänst vid den här tiden, vilket betyder att hon arbetade med utryckningar och patrullerade utomhus. Hon klev ständigt in och ut i polisbilen, upp och ner för trappor och använde sina fötter i många timmar varje arbetsdag.
Själv tror hon att de hårda poliskängorna var en orsak till besvären med hälsporre.
– Jag blev rekommenderad att ta både Panodil och Ipren, men det hjälpte inte. Jag provade också Ibumetin- och Voltaren-gel under foten utan resultat.
– Slutligen ringde jag till vårdcentralen och fick antiinflammatorisk medicin utskriven, som dock inte heller fungerade. Då blev jag erbjuden att få en kortisonspruta i foten. Sprutan gjorde rejält ont men efter en vecka var foten smärtfri. Så den hjälpte, inget snack om saken.

Fick sluta träna
Efter fem år kom plötsligt värken tillbaka under foten. Då ringde Eva till doktorn som gav henne en ny spruta. Smärtan gav åter med sig men den här gången dröjde det inte länge förrän hon började få små känningar av hälsporren igen.
– Jag kunde motverka förloppet genom att tidvis dra ner på tempot och undvika att träna. Jag köpte också skor från Scholls och särskilda skoinlägg för högt fotvalv samt med hål för hälen, för att avlasta.
– Det underlättade även att jag gick över till skrivbordsarbete och brottsutredningar. Nu slapp jag att vara på stående fot hela dagarna, berättar hon.
I höstas försämrades Evas fot på nytt. Hon satte det i samband med att hon hade börjat springa fem kilometer tre gånger i veckan. Inköp av nya löparskor hjälpte inte.
Smärta från hälsporre kan smyga sig på, komma och gå samt förvärras vissa dagar. Därför var det svårt för Eva att veta hur pass illa däran hennes fot var.
– Jag njuter av och blir så pigg av att löpträna! Jag tar alltid med mig Zindi, vår fyraåriga tik, ut i skogen. Det är ett enkelt sätt för oss båda att få motion. Men plötsligt insåg jag att jag hade ansträngt foten för mycket, nu gick det inte att vila bort besvären längre.
Eva slutade träna och undvek skor med klack.
– Det var i stort sett bara gymnastikskor som gällde. Foten smärtade vid varje steg men jag tvingade mig att använda fötterna och sjukskrev mig aldrig. Jag klarade av att gå även när det var som värst.
– Däremot drog jag mig för att ringa vårdcentralen igen, eftersom jag var tveksam till en ny spruta. Läkaren sticker nämligen rakt upp i hälen och det är både obehagligt och gör rejält ont. Dessutom vet jag att kortison tunnar ut vävnaden.

Värken gav vika
Det var nu Eva hade turen att bli tipsad om en sjukgymnast som är duktig på fötter. Eva bokade tid och blev rekommenderad att prova stötvågsbehandling.
– Först var jag lite skeptisk, jag trodde att min hälsporre var för långt gången för att kunna påverkas av pulserande stötvågor. Men jag förstår principen, det vill säga att blodcirkulationen ökar och att kroppens egen läkningsprocess sätts igång. Skadan provoceras istället för att man vilar bort den.
Sjukgymnasten berättade att många av hennes patienter blir bättre med stötvågsbehandling, så Eva bestämde sig för att ge det en chans.
– Det måste erkännas att det gjorde mycket ont vid första behandlingen, ja nästan lika ont som kortisonsprutan. Men när första chocken hade lagt sig minskade smärtan snabbt. Det hela förvärrades säkert av att jag hade spänt mig.
– Själva behandlingen tog bara någon minut och priset var mer än acceptabelt, eftersom behandlingarna går under högkostnadsskyddet.
Redan dagen efter första behandlingen började värken ge vika. Och efter ytterligare två behandlingar med en veckas mellanrum vardera, var smärtan från Evas hälsporre borta.
– Ja, jag blev minst sagt förvånad! Ett tag var jag rädd att jag skulle tvingas operera foten, eftersom problemet var så långdraget.
– Nu har jag kommit igång med löpträning och Friskis och Svettis igen, vilket känns underbart! Jag har ett par skoinlägg som jag använder ibland, men det är lätt att slarva när man mår bra. Tänk att jag äntligen är smärtfri!

Hunden Zindi är Evas trogna sällskap när hon är ute och springer.

Sjukgymnasten Anna Chevallay:
Gå barfota på gräsmattan!

Anna Chevallay är leg sjukgymnast och specialutbildad inom podiatri, läran om fötter och fotens sjukdomar. Hon arbetar på FysioTeamet i Ängelholm.

Vad är hälsporre?
– I hålfoten sitter en bred senplatta. Blir senplattan överbelastad kan man få ont i senfästet, som sitter under hälen. Då kan kroppen reagera med att bilda en benpåbyggnad i fästet som kallas för hälsporre. Det är inte hälsporren i sig som gör ont, utan överbelastningen på senfästet.

Vad orsakar hälsporre?
– En försvagning i foten och/eller någon form av överbelastning, till exempel att du börjat motionera mer eller bytt vinterkängorna till badskor. Förr gick man barfota och då blev foten starkare. Idag får vi en sko på foten så fort vi kan gå.
– Gå inte barfota om du vistas på hårda golv, utan använd istället bra skor som gymnastikskor. Under sommaren är det däremot bra att gå barfota på till exempel gräsmattan eller stranden.

Vilka är symtomen vid hälsporre?
– Smärta under foten där hålfoten slutar, vid hälen, eller upp mot hälbenet på stortåsidan. Oftast är smärtan värst på morgonen och de första stegen ur sängen kan vara mycket besvärliga.
– Ibland kan smärtan nästan gå över eller minska rejält under dagen. Rör du på dig mycket kan du få mer ont nästa morgon. För de flesta kommer symtomen smygande men vissa kan få akut ont.

Hur ställer du en diagnos?
– Genom att noga fråga ut patienten var smärtan sitter och när det gör som ondast. Oavsett om det har börjat växa en hälsporre eller inte, ger jag ändå samma behandling.

Vad finns det för behandling?
– Behandlingen går ut på att försöka avlasta senan på olika vis, till exempel med skoinlägg med valvstöd. Det finns prefabricerade inlägg för hög eller låg hålfot och de flesta klarar sig bra med detta. Vid behov kan jag skicka patienter vidare till en ortopedingenjör, som kan göra formgjutna fotinlägg.
– Jag kan även stötta upp hålfoten genom att tejpa den. Ofta gör jag detta i kombination med stötvågsbehandling och ett särskilt träningsprogram för foten. Träning är viktigt för stärka foten så att problemet inte kommer tillbaka.
– Hjälper inte något av detta kan en läkare ge en kortisonspruta i foten. I sällsynta fall kan man operera.

Är det viktigt att få behandling vid hälsporre?
– För vissa är det en smärre katastrof att inte kunna röra sig som de vill. Andra orkar lida och vänta ut det. Det beror även på vilken livsstil du har. De allra flesta hälsporrar läker ut av sig själva men utan behandling kan det ta ett-två år eller längre, om du har otur. Min uppgift är att snabba på läkningsprocessen.