Bipolära Tove väntade i två år på sin diagnos

– Christopher är förstående och gör inte så stor sak av min sjukdom, säger Tove.

 

Tove Lundin, 32, är drabbad av bipolär sjukdom. En psykisk folksjukdom som fortfarande är okänd för många. Då Tove blev sjuk första gången hade hon precis kommit hem från Egypten. Där hade hon studerat arabiska och när hon återvände var hon först upprymd och glad. Men med tiden kände hon sig allt mer uppjagad och sov allt mindre på nätterna.

 

Det kröp som myror i kroppen, tankarna slutade inte att snurra och Tove sökte hjälp på studentmottagningen i Uppsala, där hon studerade till journalist. Där fick hon ett telefonnummer till psykakuten.

– Läkaren sa att det lät som bipolär sjukdom, då man kan växla mellan depression och mani. Han gav mig ett recept på det lugnande medlet Sobril och skickade hem mig. Det var startskottet på en 1,5 år lång kamp att få rätt behandling, berättar Tove.

 

Medicinen hjälpte nämligen inte. Den gjorde henne trött och hon gick bara ner i varv under några timmar.

 

Sjukdomen hade fått ett grepp om Tove, allt snurrade fortare och hon sov bara någon timme per natt.

 

Samtidigt började hon få konstiga tankar. Hon trodde till exempel att hon förstod exakt vad olika konstnärer och författare menade med sina uttryck.

 

Två gånger till besökte Tove psykakuten och fick till slut remiss till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, men ingen medicin. Väntetiden var lång och hon ringde flera samtal till hjälplinjer och vården.

– Om jag bara får träffa rätt läkare så ger han mig medicin och då blir allt som förut, trodde jag, berättar Tove.

 

Fast så enkelt var det inte.

– Efteråt har jag förstått att jag var alldeles för lugn när jag berättade hur jag mådde. Jag tränade till och med på att prata långsamt fastän det gick i hundra knutar i huvudet.

 

“Jag mår inte bra utan känner mig konstig och uppe i varv”, sa jag till läkaren. Jag trodde själv att jag var manisk, men han hade svårt att tro på mig. Jag var bra på att hålla fasaden uppe, fastän jag egentligen var rejält sjuk. Dessutom klarade jag av att studera, mycket tack vare pappa som kom förbi med mat. Då vägde jag bara 50 kilo trots att jag är 174 centimeter lång.

 

Grät ofta

Till slut träffade Tove en läkare som skrev ut en låg dos av medicinen Lyrica. Tyvärr visade det sig senare att hon borde ha fått en tio gånger högre dos.

– Jag fick också träffa en fantastisk psykolog som kämpade hårt för att jag skulle få rätt hjälp. Jag fick diagnosen bipolär sjukdom typ 2 och när jag äntligen fick antipsykotisk medicin som skrivs ut vid maniska tillstånd, blev jag bra efter några veckor. Till slut kände jag igen mig själv!

 

Tove stickar sjalar, mössor och handledsvärmare som säljs i en butik på Södermalm i Stockholm.

 

När Tove tänker tillbaka kan hon se att hon hade symtom på bipolär sjukdom redan i högstadiet. Efter sommarloven brukade hon känna sig uppe i varv. Hon var också nedstämd i perioder och grät ofta.

– Men jag hade en bra uppväxt med fin uppbackning. Jag fick utrymme att vara mig själv och även om jag blev arg, behövde jag inte alltid stå till svars efteråt. Jag minns att jag fick oprovocerade utbrott ibland.

– Idag tar jag en låg dos ångestdämpande medicin och det fungerar bra. Om jag stressar mycket kan jag däremot få lite ångest och känna att sårbarheten för sjukdomen finns där. Men jag har tack och lov inte fått någon ny manisk episod.

– Det känns fantastiskt skönt att det finns hjälp och idag har jag bra kontakt med både läkare och psykolog.

 

Jobbar hemifrån

Tove jobbar numera som journalist och skriver mest om hälsa, bland annat som bloggare om bipolär sjukdom hos Vårdguiden på nätet.

 

Hon har även skrivit boken Handbok för psykon (Frank förlag) där hon beskriver hur du kan få hjälp när du är psykiskt sjuk och hur du kan lära dig leva med din sjukdom. Tove jobbar hemifrån i sin lägenhet i Stockholm, där hon bor med sambon Christopher och katten Marilyn.

– Christopher är underbar, säger hon tacksamt. Han är förstående och gör inte så stor sak av min sjukdom.

 

Om jag ibland förstorar upp saker, plockar han ner mig på jorden och får mig lugn.

– Jag har fortfarande en inre smärta och känner mig orolig ibland, något som många har svårt att förstå. “Varför är du deprimerad – du som är så snygg, har så bra utbildning och en så fin pojkvän?” Det känns jobbigt att höra närstående säga så men jag måste acceptera att andra inte förstår till fullo.

 

Tyvärr förlorade Tove många vänner när hon blev sjuk. Hon har dock lyckats få nya, förstående vänner och ser positivt på framtiden.

– Jag inser att jag måste kämpa lite mer än många andra. Ibland är jag nervös inför förändringar men blir stolt när jag till exempel vågar ge mig ut och resa. Idag har jag lärt mig att leva med sjukdomen och kan hantera den.

 

Stress kan utlösa sjukdomen

Överläkare Hans-Peter Mofors är enhetschef vid Affektiva mottagningen, Psykiatri Nordväst. I många år har han behandlat personer som lider av bipolär sjukdom, även kallad manodepressiv sjukdom.

 

Vad är bipolär sjukdom? 

– Det är en samling sjukdomar där patienten har perioder med förändrad sinnesstämning. Det kan röra sig om perioder med uppvarvning (mani) eller sänkt stämningsläge (depression). Oftast är patienten frisk och välfungerande i långa perioder däremellan.

 

Vem kan drabbas och hur vanlig är sjukdomen?

– Sjukdomen debuterar ofta i 20-25-årsåldern och är lika vanlig bland kvinnor som män. Cirka 0,5-1 procent av befolkningen är drabbad av bipolär sjukdom typ 1, den klassiska formen med manier och depressioner. Den lite lindrigare formen, typ 2, skiljer sig genom att du aldrig blir manisk utan istället drabbas av perioder med lindrigare uppvarvning, så kallade hypomanier. Typ 2 förekommer hos 3 procent av befolkningen.

 

Vad kan orsaka bipolär sjukdom?

– Det är en ärftlig sjukdom men miljön kan också ha betydelse. Ibland kan stressande livsupplevelser föregå insjuknandet, till exempel skilsmässa, intensivt arbete, lite sömn eller andra psykiskt omskakande omständigheter. Dock krävs en underliggande sårbarhet för att insjukna. 

 

Vilka är symtomen på sjukdomen?

– Vid perioder av depression förekommer nedstämdhet, oro, ångest, låg energinivå och försämrad sömn. Ibland ses sänkt livslust och självmordstankar. Vid mani ökar energinivån påtagligt. Den drabbade tänker snabbare än vanligt, pratar mer och kan känna sig euforisk. Impulsivt beteende är vanligt. Ibland förekommer också allvarligare symtom som vanföreställningar och hallucinationer. Religiösa vanföreställningar är dessutom vanligt. 

 

Och vid bipolär sjukdom typ 2?

– Då förekommer perioder med ökad energi, minskat sömnbehov och ökad social förmåga. Du uppfattas inte alltid som sjuk av din omgivning, men är förändrad jämfört med ditt vanliga sätt att bete dig. Vid typ 2 dominerar depressioner.

 

Är det individuellt hur man drabbas?

– Ja, vissa är nedstämda, har dålig självkänsla och negativa tankar. Andra besväras mer av kroppsliga symtom som dålig aptit och energi samt sömnsvårigheter. En del har många år mellan sina sjukdomsepisoder, till och med tiotals år. Andra har ett elakartat svängande förlopp med återfall många gånger om året. 

 

Var kan man söka hjälp? 

– Bipolär sjukdom utreds och behandlas vid psykiatriska öppenvårdsmottagningar. På många håll finns specialiserade enheter; affektiva team eller mottagningar. Obehandlad sjukdom är förenad med flera återinsjuknanden, destruktivt beteende och ökad risk för inläggning på sjukhus.

 

Hur ställs diagnosen bipolär sjukdom? 

– Man tar en grundlig bakgrundshistoria, ofta kompletterad med olika skattningsskalor. För korrekt diagnos är det viktigt att ta hänsyn till hur symtomen har sett ut över tid. Oftast är det bra att ha med anhöriga i utredningen.

 

Vad finns det för behandling?

– Idag finns det bra läkemedel och psykologiska behandlingsmetoder som lindrar förloppet. Läkemedlet litium är vanligt. Det finns även antipsykotiska och antiepileptiska mediciner, som dessutom kan kombineras. Vi är försiktiga med att ge antidepressiva läkemedel eftersom de kan orsaka att det slår över i uppvarvning.

– Det är viktigt att tillsammans med sin läkare göra en vårdplan där man identifierar tecken på sjukdomen. Där bör framgå vad patienter och anhöriga ska göra vid tidiga symtom på återinsjuknande. Då kan behandling sättas in tidigare. En stor kunskap om sjukdomen hos både patient och anhörig är ofta helt avgörande för prognosen på lång sikt. Ju mer insatt du är, desto bättre sjukdomsinsikt och följsamhet till behandlingen.

 

Hur vanligt är det med behandling på sjukhus?

– Mycket vanligt vid typ 1. De patienterna är oftast inlagda några gånger under sitt liv. Vid typ 2 är det mindre förekommande och då bara vid depression. 

 

Varför är det ibland svårt att få en diagnos?

– En del av symtomen påminner om ADHD, en uppmärksamhetsstörning, samt personlighetsdrag med svängande temperament. De som missbrukar alkohol eller droger kan också ha ett svängande humör. Tyvärr finns det inget blodprov som visar om du lider av bipolär sjukdom.

 

Vad kan man själv göra för att må bättre?

– Det är viktigt att lära sig så mycket om sin sjukdom som möjligt. Det är också bra om du har ett stabilt liv med en jämn dygnsrytm, att du är försiktig med alkohol och lär dig identifiera vad som gör dig sårbar. Många mår till exempel inte bra vid omställningar. 

 

Hur stor är chansen att tillfriskna?

– Sårbarheten att få återfall finns kvar livet ut men sjukdomen kan ändra förlopp och lugna ner sig. En del har några stormiga år men blir sedan bättre.