Strokedrabbad: Mitt liv är fantastiskt i dag!

Tidigare hade Annika mycket på agendan och svårt att säga nej. Efter stroken njuter hon av en lugnare tillvaro.

 

Den 16 juni 2009 kommer Annika Grundfors i Stockholm aldrig att glömma. Det var då sjukdomen slog till – utan förvarning. Men Annika överlevde hjärnblödningen fastän det bara var 50 procents chans att hon skulle få se sina tre barn igen.

– Jag är inte ledsen att jag fick stroke utan livet har blivit bättre, jag har hittat mig själv, säger Annika. På köpet har jag blivit gladare…

 

Ja, den där tisdagsmorgonen den 16 juni var det lite stressigare än vanligt. 34-åriga Annika var mammaledig från sitt arbete som marknadschef. Minstingen Ted var bara 7 månader och i månadsskiftet hade familjen haft fullt upp med ett stort barndop. Annika hade själv bakat 150 brownies och skrivit “Ted”med glasyr på varje kaka.

 

Nu skulle familjen åka till Turkiet över sommaren. Flera ärenden skulle utföras innan resan dagen därpå och det var stressigt värre.

 

Min man Douglas var på jobbet, han driver eget företag, och väskorna stod packade i hallen, berättar Annika.

– Jag gav mig ut på stan med Ted i barnvagnen och märkte att ljuset störde mig. I fotoaffären fick jag kraftig huvudvärk. Jag blev yr och var tvungen att sätta mig på huk och hålla mig i barnvagnen.

– Men jag samlade mina krafter och lyckades ta bussen hem till vår lägenhet på Gärdet. Jag tog två Alvedon, huvudvärken var fruktansvärd, och försökte läsa om migrän på internet.

 

Men när Annika läste flöt bokstäverna ihop till en gröt. Hon kunde dessutom bara se rakt fram, på sidorna var det svart.

 

Tappade läsförmågan

Annika ringde Douglas som slängde sig i en taxi. När han kom hem låg hon på golvet och kräktes.

– Douglas ville ringa efter ambulans fast det tyckte jag var genant. Istället släpade jag mig till husläkaren om hörnet. Då upptäckte jag att jag inte kunde prata ordentligt.

– Vi åkte vidare till akuten och där gick det undan. De röntgade mitt huvud och jag var skräckslagen. Hade jag drabbats av en hjärntumör?

 

När Annika fick veta att hon hade en hjärnblödning var hennes första fråga: “Kan jag åka till Turkiet i morgon?” “Det får du nog avvakta med”, var svaret.

 

– Ridningen ger mig både glädje och energi, berättar Annika som tränar dressyr på Stockholms ridhus.

 

Annika fick nu ligga i några dygn i ett övervakningsrum. Läkarna var beredda att gå in och operera för att stoppa blödningen, fast till slut gick den tillbaka av sig själv. Då började även synen sakta komma tillbaka.

– Jag förflyttades till en rehabiliteringsavdelning. Utanpå såg jag ut som vanligt, men inuti var det kaos. Jag hade huvudvärk, yrsel och problem med minnet och koncentrationen.

– Nu upptäckte jag att jag inte kunde urskilja siffror. Jag kunde heller inte sätta ihop bokstäver till ord.

 

Hjärnblödningen hade lett till att Annika tappat förmågan att läsa. Hon kunde tala och skriva, fast inte läsa vad hon skrivit.

 

Hjärntröttheten var även besvärlig.

– Efter två veckor fick jag träffa lille Ted för första gången. Men jag orkade varken ta i eller lyfta honom och kände en stor skuld. Vi som aldrig hade varit ifrån varandra tidigare.

– Under det följande året var jag sjukskriven. Så fort jag var i miljöer med mycket ljud och ljus tappade jag all energi; då var jag tvungen att lägga mig i ett mörkt rum ett par timmar. Jag som tidigare älskat att ha många bollar i luften.

– Min pappa var underbar och ställde ofta upp som barnvakt. Vi anställde också en barnflicka, Ted var ju för liten att vara på dagis.

– En logoped kom hem flera gånger i veckan. Vi klippte ut olika bokstäver och satte ihop till ord. Vi började med två bokstäver, sedan tre. En kvart var allt jag orkade i början.

 

“Oj, vad fräsch du ser ut! Nu mår du väl bättre?” kunde folk säga i all välmening. Men jag kände mig allt annat än fräsch, jag kände inte igen mig själv. En del av min personlighet hade försvunnit och jag orkade inte ens gå och handla.

 

Blev deprimerad

Efter några månader hamnade Annika i en depression. Läkaren ville att hon skulle ta antidepressiv medicin och först kämpade hon emot. Till slut gav hon med sig och återhämtade sig snabbt.

– Tydligen drabbas 90 procent av en depression efter en stroke och jag tar fortfarande medicin och har även gått i terapi, förklarar hon.

– Jag har också börjat rida, vilket ledde till att jag återhämtade mig snabbare. En kompis tvingade med mig till ridskolan, hon förstod att jag var understimulerad fastän jag var så sjuk. Jag orkade inte umgås med folk men kände mig ändå ensam.

– Jag släpper allt annat när jag är på hästryggen. Ridningen ger mig både glädje och energi, fastän den är fysiskt krävande.

 

Ju friskare Annika blev, desto starkare kände hon att hon inte ville tillbaka till sitt gamla jobb. I samma veva blev hon kontaktad av Hjärnfonden, som behövde hjälp med att knyta kontakter mellan hjärnforskare och donatorer. Hon tackade gladeligen ja till ett jobberbjudande.

– Att samla in pengar till hjärnforskning är precis vad jag vill göra, säger hon nöjt. Idag är jag inte lika hård mot mig själv, de egna kraven är färre och jag omger mig med människor som ger mig energi.

– Jag fick aldrig någon förklaring till varför jag fick stroke men tror att stress var en bidragande orsak.

 

Morfar Bertil och yngsta barnbarnet Ted har ett mycket speciellt band eftersom morfar fick rycka ut och byta blöjor, mata och vagga under Annikas sjukdomstid.

 

Idag har Annika dragit ner på tempot i livet och hon ser varje år efter stroken som en seger. Den 16 juni har blivit ett viktigare datum än födelsedagen – hennes “strokedag”. Annika har lärt sig att prioritera sig själv och även hur man säger nej. För första gången i livet.

– Tidigare hade jag ett stort nätverk, idag har jag färre men riktiga vänner. Jag umgås även med barnen på ett annat sätt, i nuet.

– Numera har jag fått tillbaka 80 procent av min läsförståelse. Jag kan inte njuta av att läsa en bok längre men däremot en tidning. Jag har lärt mig leva på den här nivån, det hade kunnat vara så mycket värre.

– Tack vare utomordentlig vård, rehabilitering och forskning så har jag ett fantastiskt liv i dag!

 

 

Symtomen kommer plötsligt

 

Nils Wahlgren är professor i neurologi och överläkare på Neurologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset. Här svarar han på våra frågor om stroke, som är ett samlingsnamn på två sjukdomar; hjärnblödning och blodpropp i hjärnan.

 

Vilka är symtomen vid stroke?

– Symtomen kommer plötsligt och talet, synen, känseln samt motoriken i kroppen kan vara påverkade. Du kanske inte kan styra din arm eller så viker benet sig. Du får kanhända inte fram vad du ska säga och halva synfältet faller bort. Svår huvudvärk och yrsel kan också förekomma.

– Det är mycket skrämmande att få stroke. En del får lindriga symtom, andra grava med totalförlamning på vanligtvis ena sidan av kroppen.

Det är viktigt att snabbt komma till sjukhus vid minsta misstanke om stroke. Ett snabbt omhändertagande kan rädda liv och minska risken för bestående men.

 

Varför ökar stroke bland yngre och bland kvinnor?

– Det vet vi ännu inte med säkerhet, men det är antagligen flera faktorer som spelar in. Tyvärr ökar rökning bland unga flickor, vilket är en riskfaktor. En tänkbar förklaring är att kvinnor har det stressigare numera, med dubbelarbete i yrkeslivet och i hemmet. 

 

Finns det fler orsaker?

– Stroke ökar med åldern och andra vanliga orsaker är högt blodtryck och förhöjda blodfetter. Kärlväggsavlossning är en vanlig orsak till blodpropp hos medelålders personer. Det beror på en liten svaghet på insidan av kärlväggen. Där kan det bildas små sprickor där blod fastnar, stelnar och bildar en blodpropp.

– Hjärnblödning hos yngre orsakas ofta av att ett pulsåderbråck brister, så kallad aneurysm. Om ett blodkärl brister kan det bero på en missbildning i kärlet eller en försvagning av kärlväggen.

 

Vad finns det för riskfaktorer?

– Högt blodtryck och kolesterolvärde, diabetes, vissa hjärtsjukdomar och rökning. Övervikt och stillasittande hör också hit.

 

Hur ser behandlingen ut vid hjärnblödning?

– Först röntgar vi hjärnan med datortomografi, för att utreda om det är en propp eller en blödning. Vi behöver även veta hur stor blödningen eller proppen är och var den sitter. Är blödningen liten ger vi ingen direkt medicinsk behandling utan ser till att blodtryck, blodsocker och kolesterolvärden ligger på bra nivåer. Det är också viktigt att få upp patienten ur sängen så fort som möjligt, annars kan tillståndet försämras. Vid en större blödning kan vi behöva operera.

– Senare gör vi en bedömning när det gäller rehabilitering, hur patienten ska träna för att få tillbaka de förlorade funktionerna. Chanserna är mycket goda att komma tillbaka, minst lika goda som vid blodpropp.

 

Och vid blodpropp?

– Då ger vi trombolysbehandling, propplösande medel. Räcker inte det kan vi gå in i blodkärlet via ljumsken och dra ut blodproppen mekaniskt.

 

Hur vanligt är det med depression efter en stroke?

– Tyvärr är det ganska vanligt. Depressionen behöver inte visa sig tidigt, utan kan komma smygande efter ett antal månader. Det kan delvis vara en psykologisk reaktion, det är normalt att gå igenom en kris då man drabbats av svår sjukdom. Men det kan också bero på direkta skador på hjärnan. Depressionen kan kräva läkemedelsbehandling, vilket brukar ge bra hjälp. Läkarkontakt och samtalsbehandling är också viktigt.

 

Går det att bli helt återställd?

– Ja, hjärnan kan förbättras under många år. Det varierar hur snabbt det går, men det är aldrig för sent att rehabiliteras. Ofta krävs det dock motivation och stöd från omgivningen.

 

Finns det någon ny forskning på gång?

– Det forskas ständigt och ett stort projekt går för tillfället ut på att förbättra omhändertagandet vid stroke i akutskedet. I dag tar det i snitt en timme att få behandling efter att du kommit till sjukhuset. Vi vill förkorta tiden och målet är att hamna under 40 minuter.