Nu är jag äntligen av med värken i benen!

I sex år försökte Irene Eriksson ignorera värken i benen. Men när hon inte längre kunde gå ut med hunden utan att skrika av smärta, sökte hon äntligen hjälp. Och i samma veva godkändes medicinen mot fönstertittarsjuka…

Kvinnorna missas av vården

Hundratusentals svenskar kan lida av benartärsjukdom – bland annat så kallad fönstertittarsjuka – utan att ha fått en ordentlig diagnos, enligt en doktorsavhandling från Karolinska Institutet. En majoritet av de drabbade som missas av vården är kvinnor.

I avhandlingen har läkaren Birgitta Sigvant och hennes kollegor studerat data från drygt 5 000 personer över 60 år. Deltagarna undersöktes för benartärsjukdom och intervjuades för att kartlägga andra sjukdomar, rökvanor och behandlingar.

Forskarna fann att benartärsjukdom är mycket vanligt i Sverige. Nästan 20 procent inom den studerade åldersgruppen visade sig ha sjukdomen, vilket i hela befolkningen motsvarar en halv miljon personer. En majoritet, 62 procent, hade dock inte några symtom.

Kvinnor visade sig vara känsligare för den största enskilda riskfaktorn för benartärsjukdom, nämligen rökning. Trots detta medicinerade kvinnorna för sin sjukdom i betydligt lägre utsträckning än männen.

– Vi fann även att fönstertittarsjuka hos kvinnor är svår att diagnostisera och därmed kan missas vid läkarbesök. Orsaken är nog en könskillnad i hur symtomen beskrivs, snarare än hur ont man har eller hur mycket man klarar att gå, säger Birgitta Sigvant

Nu är jag äntligen av med värken i benen!
– Värken vid fönstertittarsjuka påminner om att man spänner sitt ben och inte kan slappna av, förklarar Irene Eriksson. Idag är hennes värk borta tack vare den första medicinen vid fönstertittarsjuka.

Fönstertittarsjuka – ett konstigt namn på en sjukdom som inte är så ovanlig. Närmare 20 procent av alla över 60 år är drabbade av förträngningar i benens blodkärl. Det kan leda till smärta när du rör på dig. Det enda sättet att bli av med den akuta värken är att stå stilla och vila benen. Därav namnet.

Någon som är väl medveten om det här bekymret är 68-åriga Irene Eriksson i Malmö. En aktiv kvinna som tycker om när det händer saker. Men med tiden har hon fått allt mer värk i sina ben utan att veta vad det berott på. Slutligen sökte hon hjälp. Då hade hon sopat bekymren under mattan i sex år.

– Jag har fått en helt annan livskvalité när jag kan röra mig obehindrat igen, säger Irene och klappar om sin söta labradorhane Qleo.

– Jag har haft några kämpiga år bakom mig, fast nu är de ett minne blott…

Alla som är hundägare vet vilket ansvar det innebär att ha hund.

– Ja, fyra gånger om dagen går vi ut med Qleo – vi har delat upp det så att min man Ivar och jag går ut två gånger vardera. Men med tiden blev värken i mina ben värre. Den smög sig på kring vaderna och var till slut så stark att jag var tvungen att stanna och vänta på att den skulle släppa. Det gjorde den också efter ett tag.

– Jag är funtad på så vis att jag skakar av mig bekymmer med hälsan, det känns bäst så. Därför fokuserade jag inte på mina ben utan tog det hela med ro, förklarar Irene.

Inte gå
Men under årens lopp blev värken intensivare. Jobbet som receptionist på Malmö stadshusförvaltning blev därmed allt jobbigare att utföra, men Irene sjukskrev sig aldrig utan kämpade på.

Promenaderna med hunden blev däremot allt kortare. Det var besvärligt att gå och Irene blev tvungen att stanna allt oftare för att vila. Tyvärr syntes det snart på vågen eftersom hon började gå upp i vikt.

– Ja, och stackars Qleo som knappt fick röra på sig. Ibland var smärtan så skarp att jag skrek till när jag tvingade mig ut.

– Samma problem hade jag när jag skulle gå på stan eller i mataffären. Det blev också besvärligt att sitta barnvakt till barnbarnen. Jag blev allt mer handikappad, säger Irene och fortsätter:

– På kvällarna satt jag framför TV:n och masserade underbenen, men det hjälpte knappt. Jag lade också en kudde under madrassens fotända för att höja mina ben nattetid. Dessutom köpte jag olika salvor på Apoteket. Men inget gav någon större effekt.

För tre år sedan gick Irene på en hälsokontroll och fick veta att hennes kolesterolvärde var för högt. Medicin skrevs ut. I fjol var det dags för en ny hälsokontroll och nu var värken i Irenes ben så svår att hon inte kunde ignorera den längre.

Läkaren gjorde en undersökning och skrev en remiss till Skånes Universitetssjukhus, Malmö. Där mättes blodtrycket vid Irenes anklar med en blodtrycksmanschett. Blodtrycket var sänkt i benen vilket tyder på fönstertittarsjuka, förträngning i blodkärlen.

Nu är jag äntligen av med värken i benen!
Det är fler än Irene i familjen Eriksson som är glad nuförtiden. Även 12-årige labradorhanen Qleo har fått ett bättre och hälsosammare liv.


Sluta röka

– Jag hade väl redan tidigare misstänkt att värken har ett samband med att kärlen är förkalkade. Så nu fick jag pröva en annan kolesterolmedicin.

– Jag fick också veta att min rökning är en bov i dramat, jag har rökt i 40 år. Så jag har varit tvungen att trappa ner och har i stort sett lyckats slutat röka, tack och lov.

– Tre månader senare gick jag tillbaka på ny kontroll och då frågade doktorn om jag ville prova Pletal, den första medicinen vid fönstertittarsjuka som nyligen kommit till Sverige. Medicinen vidgar blodkärlen i benen och det var ingen tvekan om att jag ville se om den kunde hjälpa.

– Två piller tar jag dagligen och jag har inte märkt av några biverkningar förutom att jag lätt får blåmärken.

Efter några månader med den nya medicinen var Irenes värk i stort sett helt borta. Nu kan hon gå långa sträckor igen utan att känna någon smärta.

– Jag har ökat gångsträckan och kan idag promenera en halvtimme hur lätt som helst. Det är en stor förändring i mitt liv till det positiva! Jag slipper oroa mig och kan röra mig som jag vill. Jag är så glad att jag fått chansen att prova den nya medicinen.

– Jag ser fram emot sommaren eftersom jag tycker om att simma och resa. Numera är jag en glad pensionär och tar dagen som den kommer. Jag har även lyckats bli av med några kilon i vikt, vilket känns skönt.

– Och det bästa av allt – Qleo är glad! Nu kan vi båda ge oss ut och röra på påkarna…

Scroll to Top