Ebba Forssbergs doktor har skrivit ut motion på recept och Ebba gillar bäst stavgång och vattengympa!
Hela Ebba Forssbergs liv kretsade kring mat!
På Östermalm där hon växte upp umgicks släkt och vänner flitigt kring middagsbordet och njöt av god mat och dryck.
Att sitta stilla, äta och prata var tidigt förknippat med trygghet och glädje för Ebba. Mat var vad hon ville syssla med, det visste hon tidigt.
Först lärde hon sig alltså krogbranschen från grunden. Sedan jobbade hon i Zürich och i London, på Norska Amerikalinjen och i många år på legendariska stockholmskrogar som Hasselbacken och Stallmästaregården. Ebba kunde mat, jobbade med mat och älskade att äta mat.
– Särskilt det söta. Desserter, tårtor, choklad… Men det ljuva livet hade ett slut. Det kom för två år sedan när jag fick diagnosen typ 2-diabetes. Ett brutalt uppvaknande och en total kursändring i min tillvaro.
Men Ebba är tacksam för sina 50 år av njutning och tycker det är vackert så.
– Det finns ju ett liv också efter det ljuva livet. Det ser bara annorlunda ut och nu vill jag peppa dem som nyss fått sin diagnos och hänger läpp.
Vi dricker kaffe med 54-åriga Ebba Forssberg hemma i hennes och maken Erics villa vid vattnet i Åkersberga nordost om Stockholm. Här har hon sitt eget paradis med prunkande blommor, pool på tomten att simma i och slingriga grusvägar att sätta gångstavarna i.
– Jag har fått recept på motion. Tre gånger i veckan minst promenerar, simmar eller styrketränar jag, skrattar hon och viftar med papperet från sin läkare Lia Popa i Vallentuna Husläkargrupp. Som enligt Ebba helt enkelt räddat livet på henne.
Gick ned 30 kilo
Ebba berättar att hon nästan alltid vägt för mycket. Hon vet också det mesta om jojobantning:
– Mat fyller ju ut känslomässiga tomrum och kolhydrater fungerar lugnande. Men efter en tid brukade jag göra ett ryck. Att gå ned 30 kilo för att sedan gå upp dem igen var vardagsmat för mig. 1986 funderade jag faktiskt på att göra en avsnörning av magsäcken.
I stället lämnade jag restaurangbranschen, startade reklambyrå och gjorde absolut inget som hade med mat att göra. Men det blev mycket stillasittande. Plus snabbmat och choklad.
Det hände också annat i Ebbas liv. För snart tio år sen insåg denna ungkarls- och karriärkvinna, som sällan brukat förälska sig, att hon var kär på riktigt! Och det i sin granne i Åkersberga, dit hon flyttat för att bo i sommarhuset hon ärvt av föräldrarna.
Eric är professor i mineralteknik och ofta på resande fot. När han anlitade Ebba som hundvakt till cairnterriern Gogo förvandlades vänskapen snart till kärlek och äktenskap.
|
– Numera reser jag ofta med Eric när han ska hålla föredrag eller vara med på konferenser. Det har sina sidor för en diabetiker, men jag har lärt mig hur man gör.
För två år sen ställdes alltså Ebba inför det tuffa faktum att hon har en kronisk sjukdom, som kan vara farlig om hon inte hanterar den rätt.
– Jag vägde då 137 kilo, mådde illa, var jämt törstig och kissade extremt ofta. Men väntetiden till min husläkare var fem veckor… Hemska veckor. |
Ebba och Eric kom sent in i varandras liv. Nu njuter de av tillvaron och varandra och Eric stöttar Ebba i hennes omläggning av matvanorna. Och cairnterriern Gogo följer gärna med på promenad.
|
Till sist fick jag tid hos en ny läkare som genast skickade mig till sjukhus. Jag hade då en blodsockerhalt på 25 millimol per liter, ett skyhögt värde! Men jag hade som tur var ingen njurpåverkan.
Svår migrän
Ebba blev kvar på sjukhuset i flera dygn och fick insulin i sprutor för att sockret skulle gå ned. Eric var ute och reste och föräldrarna och hennes bror var också på annan ort.
Där låg hon med svår migrän under skarpa lysrör i en korridor, medan insikten växte i henne. Livet skulle bli helt annorlunda från och med nu.
– Men jag slutade ju inte att vara utåtriktad och oförvägen bara för att jag blivit sjuk. Man är inte sin sjukdom. Men jag måste lära mig leva med den.
Ebba har inte behövt ta insulin efter de första dagarna, men äter det blodsockersänkande läkemedlet Metformin samt blodtryckssänkande och blodförtunnande mediciner.
Hon måste också motionera regelbundet och har fått motion på reccept, äta rätt mat tre gånger om dagen plus mellanmål och ständigt hålla koll på sockret med hjälp av en blodsockermätare.
– Jag gick ned till 100 kilo under det första året. Nu har jag lagt på mig igen, men det beror mest på att jag haft tre förkylningar under vintern och inte kunnat röra mig som jag velat.
Som tur är röker Ebba inte och att avstå från alkohol är lätt.
– Jag blev tidigt avskräckt när jag såg kollegor i krogbranschen supa ned sig och jag kan ha precis lika kul med en kopp buljong. Nej, sötebrödet var jobbigast att vänja sig av med.
Numera låser jag in asken med schweiziska chokladkulor i kassaskåpet, men ibland får jag ta en till kaffet. När Erik äter glass får jag också lov att ta en, säger en, tugga av den. Jag njuter enormt av mina små avsteg från principen!
Mycket grönsaker
Ebba är fortfarande en matmamma av rang, som kan laga det klassiska köket från grunden med mycket smör och grädde. Nu är utmaningen att laga gott med fibrer, nyttigt fett och långsamma kolhydrater. Det blir mycket grönsaker, förstås. Och fisk.
– Förr kunde det vara lördag hela veckan. Nu skiljer jag på vardag och fest och Eric stöttar mig. Han tycker inte att jag förändrats av sjukdomen, utom när jag får blodsockerfall.
Då känner jag mig låg, seg och frusen. Men efter den första tuggan mat sprider sig värmen i kroppen och jag blir glad igen!
