Prostatan är …
Prostatan är …
… en körtel som finns vid urinrörets översta del hos män. Den är ungefär så stor som en valnöt och bildar bland annat transportvätska för spermierna på deras väg från urinröret i penis till ägget i livmodern.
Ny robotkirurgi ger färre biverkningar!
Thomas Jiborn är specialistläkare i urologi och arbetar på Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Han har arbetat inom området sedan 1990 och har även forskat kring uppkomsten av cancer.
Vad har prostatan för uppgift?
– Den bildar den största delen av sädesvätskan. Här bildas också PSA, ett enzym som förbättrar spermiernas rörlighet. Mängden PSA går att mäta i blodet och kan användas till att upptäcka prostatacancer.
Varför drabbas man av prostatacancer?
– Det vet vi inte. Det spekuleras både kring att höga och låga testosteronnivåer kan öka risken för aggressiv prostatacancer. Inget är dock vetenskapligt säkerställt.
– Däremot vet vi att tillagade tomater, selen och E-vitamin minskar risken att drabbas. I Sydostasien drabbas man i mindre utsträckning och det beror sannolikt till viss del på maten de äter, till exempel mycket fisk.
Vem kan drabbas?
– Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen bland män. Risken att drabbas före 55 år är 0,6 procent, före 65 år 5 procent och före 75 år drygt 13 procent. Vid 90 års ålder är risken mycket stor att en man har prostatacancer, dock oftast utan att veta om det.
– I fjol fick vi 10 000 nya fall, en siffra som ständigt ökar. Troligen beror det till största delen på att allt fler män testar sig.
Är det vanligt att inte ha symtom?
– Ja, de flesta har inga symtom av sin cancer vid diagnos. En del kan ha lättare besvär med att ofta springa och kissa, men det kan bero på att prostatan är förstorad. Prostatan växer med åren och då blir urinröret trängre. Det kan också ge en svag stråle.
Hur ställer du en diagnos?– Ett förhöjt PSA-värde innebär en ökad risk, men ger ingen diagnos. Värdet kan även vara förhöjt om till exempel prostatan är förstorad. Alla patienter med över 3 i PSA-värde ska dock erbjudas utredning. Då tar vi ultraljud av prostatan samt vävnadsprover, för att se om vi hittar cancerceller.
Vad är din åsikt om screening, det vill säga rutinmässig massundersökning, för prostatacancer?– Just nu pågår stora studier där man vill ta reda på om regelbundna PSA-prov minskar dödligheten på sikt och jag inväntar de resultaten.
– Men visst räddar rutinmässiga undersökningar liv. Sjukdomen är dock vanlig och de flesta tumörer växer långsamt. De flesta dör på grund av annan orsak än sin prostatacancer. Det pågår mycket debatt kring detta och frågan är inte lätt att svara på.
Vad finns det för behandling?– Vid låga PSA-värden och en icke-aggressiv cancer kan man mycket väl vänta och se vad som händer. Men oroar du dig dagligen för vad som ska hända, eller är PSA-värdena höga, är det bättre att operera bort prostatan eller att stråla bort cancern. Hormoner ges dessutom i de fall som cancern har spridits.
– Sedan början av 2000-talet har vi börjat med titthålskirurgi för att ta bort prostatan. Vi använder en videokamera och ser patientens innanmäte på en TV-skärm. Förstoringseffekten är tio gånger och vi använder små fina instrument.
Berätta om den nya robotkirurgin.
– Roboten utvecklades av den amerikanska militären för att kunna operera soldater vid fronten och ha kirurgen i trygghet någon annanstans. Numera används den inte till det, utan bland annat till att operera bort prostatan. Roboten finns i Stockholm, Lund och i Malmö sedan i fjol.
Vi använder titthålskirurgi och med roboten går operationen en timme snabbare än förut. Roboten har fyra armar, till vilka vi kopplar instrument som jag styr via en dator. Det positiva är att spetsen på instrumenten har lika stor rörlighet som en handled.
– Det blir också tredimensionella bilder, jämfört med tvådimensionella bilder vid vanlig titthålsoperation.
– Det är ett mindre kroppsligt ingrepp än en vanlig operation och redan efter ett par dagar kan patienten åka hem.
– Tidigare gav operation fler biverkningar, men numera blir bara ett par procent inkontinenta och cirka 30 procent återfår inte potensen efter operation. De goda resultaten förutsätter dock att du blir opererad av en erfaren kirurg. Att operera bort prostatan är nämligen en av de mest komplicerade titthålsoperationer som man kan utföra.
Finns det någon ny forskning på gång?
– Det pågår oerhört mycket forskning, särskilt kring PSA-provet, där man vill öka säkerheten och känsligheten. Vi tittar även på hur vi via urintest ska kunna hitta prostatacancer.
– På sikt vill vi dock ta reda på vad det är som har gått fel när cancer bryter ut. Vad händer på kromosomnivå? Är det något vi kan attackera för att ta död på cancern? De frågorna vill vi gärna ha svar på.
Tomater kan skydda mot prostatacancer!
Forskarna är samstämmiga. De män som äter tomater mer än två gånger i veckan minskar risken att drabbas av prostatacancer. Och det med upp till 40 procent!
Anledningen sägs vara antioxidanten lykopen, som tomater är fullspäckade av.
Lykopen tillhör gruppen karotenoider, som ger frukt och grönsaker dess röda färg.
En del antioxidanter är känsliga för värme och förstörs till viss del vid upphettning. Men när det gäller lykopen är det precis tvärtom.
Halten lykopen stiger när man kokar exempelvis tomatsås.
Tomat har visat sig sänka PSA-värdet och en mindre studie har även visat att den minskar tumörtillväxten hos cancerdrabbade.
Hur ofta män bör äta tomat är dock inte forskarna riktigt på det klara med. Vissa förordar ett intag minst en gång per dag, andra ett par gånger i veckan.
– Tack vare kloka läkare och en fantastisk sjukvård är jag frisk idag, säger Torsten Söderberg och kramar om sin fru Marianne.
Det började med en liten föraning för fyra år sedan. Torsten Söderberg hade läst om prostatacancer flera gånger i tidningen och funderade på att testa sig. Inte för att han kände sig sjuk eller fick springa på toaletten ofta. Men han hade fyllt 58 år och skulle besöka sin husläkare för den årliga hälsokontrollen. Ett prov kunde vara på sin plats, tyckte han.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag hade cancer, säger Torsten. Fast det visade sig att det var precis vad jag hade!
Ja, vi vet inte vad livet ska föra med sig och när vi drabbas av svår sjukdom kommer det nästan alltid som en chock. I synnerhet om man, som Torsten, har varit kärnfrisk hela livet.
– Ja, jag hade aldrig besökt sjukhuset tidigare, förutom då jag föll ner från en stege! berättar Torsten med ett stort grin.
Fast julaftonskvällen år 2004 skrattade han inte. Han hade bestämt sig för att vara jultomte, klättra upp på taket och ropa ner i skorstenen. Allt för barnbarnens skull.
Men det gick inte riktigt som väntat.
– Jag föll ner från den isbelagda stegen och bröt benet, berättar Torsten och pekar på gräsmattan där han föll.
Kontrasten till en kall julaftonskväll kan inte vara större, där vi nu sitter i parets lummiga trädgård i Bjärred. Trädgården står i full blom och luften står nästan stilla i värmen. Ibland kommer en liten vindfläkt från havet, som inte ligger långt härifrån.
Här har paret Söderberg bott sedan de gifte sig 1969 och de har haft ett harmoniskt liv. Men åren har, som sagt, gått och Torsten började fundera på att se om allt stod rätt till med prostatan. Därför bad han sin doktor att ta ett PSA-prov. Det är ett prov som mäter ett enzym i blodet, vilket kan skvallra om prostatacancer.
– Värdet var normalt, kring 2, berättar Torsten. Men för 1 1/2 år sedan hade det plötsligt stigit till 3,7. Jag skickades på ultraljud, vilket dock var normalt.
– Efter ett halvår gjordes ett nytt ultraljud med samma resultat. Fast nu hade värdet stigit till närmare 5 och läkaren ville att jag skulle remitteras till en urolog. “Det är säkert inget problem, risken är ungefär 1 procent att de kommer att hitta något”, menade läkaren.
Hos urologen utfördes en biopsi, då man tar vävnad från prostatan för att utesluta att det rör sig om cancer. Åtta vävnadsprov togs, varav två hade förändringar. Torsten hade två långsamt växande tumörer, antagligen mindre än 2 millimeter i storlek, eftersom de inte syntes på ultraljud.
Behöll lugnet
Torsten ringde genast till Marianne för att delge de dåliga nyheterna.
– Själv blev jag inte chockad, men mycket förvånad, säger Torsten. Det var inget jag hade förväntat mig. Jag kände mig fullt frisk!
– Men jag blev orolig, inflikar Marianne. Min pappa dog av cancer redan när han var 49 år och mamma fick senare också cancer. År 2004 dog båda våra mammor och nu var även Torsten drabbad!
– Men Torsten stressar sällan upp sig och är positivt lagd, fortsätter hon. De hade hittat cancern på ett mycket tidigt stadium och hans lugn smittade snabbt av sig på mig.
Nu kan Torsten spela golf igen. Mindre än två månader efter operationen blev han friskförklarad.
Torsten, som till vardags arbetar som beteendevetare och har hand om rehabilitering av sjukskrivna på Eniro 118118, tog genast tag i saken. Han drog sig till minnes att han hade läst om en ny operationsteknik där man tar bort prostatan via robotkirurgi. Nu läste han allt om detta på internet och tog upp saken till diskussion med urologen.
– Jag fick veta att jag hade tre alternativ. Antingen kunde hela prostatan opereras bort eller så kunde tumörerna strålas bort. Det tredje alternativet var att avvakta och inte göra något alls.
– Avvakta ville jag inte göra. De hade ju funnit cancern tidigt och om jag väntade skulle den växa, med risk för spridning. Då förlorade jag det positiva med att ha hittat den tidigt.
– Strålning var visserligen ett bra alternativ, men då hade jag haft prostatan kvar och risken finns alltid att cancern kommer tillbaka. Jag är inte intresserad av att ständigt gå på nya undersökningar.
– Nej, operation verkade vara bäst och urologen tyckte att det lät klokt. Så hon skickade en remiss till Universitetssjukhuset MAS i Malmö där de arbetar med robotkirurgi.
Tre veckor senare fick Torsten träffa kirurgen Thomas Jiborn. De hade ett långt samtal om olika behandlingar och slutligen bestämde de gemensamt att Torsten skulle ta bort prostatan med den nya robotkirurgin. Redan efter tre veckor — den 6 mars i år — fick han en operationstid.
– Det kändes hoppfullt! Alla var mycket positiva. Narkosläkare, kirurg och sjukgymnast kom på löpande band och informerade mig om ingreppet. Jag fick även veta risken för biverkningar, det vill säga urinläckage och oförmåga att få erektion.
Operationen, som gjordes via sex titthål, tog drygt tre timmar och utfördes utan problem. Samma eftermiddag vaknade Torsten upp från narkosen, sömnig men nöjd. Han kände i stort sett ingen smärta utan vara bara lite öm över buken.
Nästa dag steg han upp och dagen därpå fick han åka hem. I början var han rejält trött och tog små promenader för att få tillbaka sin kondition. Under de två första veckorna hade Torsten även en kateter.
– Den skavde lite, så det var skönt när de äntligen tog bort den. Sedan fick jag inte åka hem förrän jag hade kissat på naturlig väg. De ville försäkra sig om att allt fungerade som det skulle. Jag fick på mig en stor blöja, drack en massa vatten, men läckte tack och lov inte en enda droppe!
– Jag besökte också en sjukgymnast och hon visade mig några knipövningar, som jag sedan dess har gjort tre gånger om dagen.
Helt frisk igen
Torsten sjukskrevs i sex veckor, fast efter tre veckor var han redo att börja jobba igen. Och den 30 april blev han friskförklarad. PSA-värdet är nu så lågt att det inte längre är mätbart.
Många som opererar bort prostatan blir samtidigt av med förmågan att få naturlig erektion. Även Torsten har märkt en påverkan, men inte hundraprocentig.
– Lusten är kvar och förmågan finns, till viss del. Men det fungerar inte jämt. Jag pratade nyligen med läkaren och han menade att medicin som Viagra faktiskt kan hjälpa på ett sätt som jag inte kände till. Om jag tar en tablett då och då kan det tydligen väcka de slumrande nerverna till liv och få dem att fungera på ett normalt sett igen. Jag får se hur jag ska göra.
– Men jag var mest orolig för att drabbas av urinläckage, fortsätter Torsten. Om jag får välja mellan att gå med inkontinensskydd resten av livet eller att inte kunna få erektion, väljer jag det sistnämnda. Jag har ändå kommit upp i en viss ålder.
– Marianne och jag träffades mycket unga, vi var 16 respektive 18 år gamla, och har haft en varm och fin samlevnad. Vi har fått två fina söner och är väldigt tacksamma för det.
Torsten drar sig inte för att prata om prostatacancer med sina vänner. Han har till exempel frågat en del om de tar PSA-prov när de går till doktorn.
– ”Nej, jag behöver inte springa ofta på toaletten”, har några svarat. Men då berättar jag att jag var utan symtom och ändå drabbades.
– Idag känner jag mig oerhört tacksam för vår fina sjukvård. Det hela har varit en mycket positiv resa!
Thomas Jiborn är specialistläkare i urologi och arbetar på Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Han har arbetat inom området sedan 1990 och har även forskat kring uppkomsten av cancer.
