Carin brinner för att träna ledarhundar: “Som barn dresserade jag undulater”

Hemma hos Carin Sandersnäs blir man snabbt omgärdad av framstormande labradorer. En liten kaxig bostonterrier som heter Bodil är däremot den som styr och hon skäller gärna ut unghundarna när de inte uppför sig som hon tycker att de ska, eller bara för att hon gillar att använda sin position att få dem dit hon vill.

– Det är hon som bestämmer, helt klart, säger Carin, som får värja sig mot viftande svansar.

Carin har tränat hundar nästan hela sitt liv och sedan 1997 har hon jobbat med ledarhundar och andra assistanshundar.

Hundintresset har hon haft hela livet men hon fick aldrig någon egen hund som barn.

LÄS ÄVEN: Hunden Tomtom övergavs utanför en affär – nu får han massor av kärlek och värme

– Jag dresserade undulater istället. De kunde allt möjligt som att gå på lina och andra tricks.

Drömmen om en hund höll hon vid liv genom att stå vid husdjursavdelningen i den lokala Ica-butiken och fundera över vilket foder hunden behövde, vilka halsband som skulle passa och titta på alla hundleksaker som fanns.

Till slut, när hon blev 17 år, blev drömmen sann. En näraliggande kennel födde upp boxrar och en valp därifrån blev hennes första hund.

– Det är ju en ganska krävande ras och de ville att jag skulle jobba med hunden så jag började gå kurser, tävlade och tränade mest hela tiden, säger Carin.

Inte alla hundar

Genom en kvinna med en synskadad dotter fick Carin därefter veta att det söktes folk till att hjälpa ägarna till ledarhundar med träning.

Det var första steget mot det jobb hon gör idag med att ta fram ledarhundar.

– Jag kom in på utbildningen 1998 och efter några år kunde jag börja jobba. Tidigare var ju ledarhundutbildningen statlig men det ändrades och jag kunde börja min verksamhet här i Göteborg.

När hon var färdig tjänstehundsdressör med fördjupning i assistanshund köpte hon in och tränade en egen hund som hon sedan överlämnade. Det blev ett slags bevis på att hennes metoder fungerade.

Idag utbildar Carin runt fyra ledarhundar och fyra assistanshundar om året. Det är inte lätt att hitta just de valpar som passar för uppgiften så Carin startade även en egen kennel för ungefär tio år sedan.

– Jag har lärt mig att det är svårt. I en kull kanske alla valpar går vidare och blir arbetande hundar – ledarhundar, assistanshundar och liknande – i en annan kull kanske bara en eller ingen, trots fina föräldrar.

LÄS ÄVEN: Sofia räddade sin döende hund med hjärt-lungräddning: “Jag gjorde som jag sett på tv”

Rädsla är den egenskap hon väljer bort först, eftersom det aldrig kan tränas bort till hundra procent och en ledarhund måste vara orädd.

– Det kan bli en bra sällskapshund, för man anpassar vardagen, men en tjänstehund måste vara helt trygg och helst inte för impulsiv eller lättstressad. Den ska också föredra att samarbeta med människor framför att umgås med andra hundar.

Carin jobbar mest med labradorer, som är rasen hon själv föder upp. Labradorerna har lugnet och kan växla mellan jobb och ledighet på ett bra sätt. Sina egna valpar testar hon noga innan en eventuell utbildning startas.

En av hennes bästa tikar, Lyra, gav en kull där hela nio valpar blev arbetande hundar som vuxna, bland annat en tik som jobbar åt en synskadad advokat mitt inne i Stockholm. För närvarande har hon flera labradorer hemma som håller på att utbildas men också ett par som hon redan vet inte kommer klara kraven.

Tränar i mörker

Carin har fullt upp med sina labradorer varje dag. De viftar på svansarna så de nästan faller omkull när det blir besök och kan verka vara allt annat än fokuserade arbetshundar.

Men så fort jobbselen åker på sker en förvandling. Koncentrationen är där direkt och när Carin går igenom sin övningsbana med Sigge utanför huset så har han full koll på att undvika allt från låga koner till högt satta plastband.

Sigge är så duktig att Carin kan ha på sig mörklagda glasögon för att göra det mer verkligt men glasögonen kommer på först när man är långt gången i utbildningen för det kan bli farligt annars.

LÄS ÄVEN: Pernilla är professionell hundjoggare: “Hundarna blev min läkning efter en destruktiv relation”

– Det svåraste att lära en ledarhund är att undvika föremål i min ögonhöjd. Det är ju inget som är i vägen för den. Man får börja med låg höjd och gå uppåt. Har jag en gång gått in i något lär de sig själva. De är otroligt uppmärksamma och vill inte att jag ska slå mig, berättar Carin och visar hur Sigge stöttar uppför och nerför trappor.

När hunden är redo är det dags för uppkörning och fyra delprov som ska klaras i olika miljöer. En riktigt bra ledarhund ska bland annat kunna hitta en ledig sittplats på en buss eller en bänk.

Utbildningen är ett tufft arbete som kräver mycket tålamod från Carin. Och det kan hända en del oväntat när hon är ute och tränar.

– En gång när jag var i Slottsskogen i Göteborg och övade med en av mina hundar så ställde sig en man och kissade mot en buske rakt framför mig. Han hade sett mig men trott att jag var blind på riktigt – för jag hade ju vit käpp och ledarhund, skrattar Carin.