Hanne och Göran fann kärleken på dansgolvet: “När han dansade med någon annan ville jag blunda”

De separerade ungefär samtidigt och de lärde sig dansa ungefär samtidigt. Och båda blev passionerat gripna av pardans.

Så när de träffades på dansgolvet – vad var egentligen mer naturligt än att Hanne Nilsen och Göran Eriksson slog sina dansskor ihop och blev ett par?

– Men det tog lite tid innan vi kom så långt. Det var väl mest jag som tvekade innan jag kunde erkänna för mig själv att jag var kär i dig, skrattar Hanne och tittar på Göran.

Det var för sex år sedan som det tände till och den 9 juli, för bara några dagar sedan, gifte sig det dansanta paret från Umeå.

Hanne har sina rötter i Norge och under hennes uppväxt dansades det pardans på byafester, något som hon minns med glädje. Som 20-åring flyttade hon till Sverige för jobb inom hotellbranschen innan hon utbildade sig till förskollärare.

Hon träffade en man, blev sambo, fick två barn och familjen bosatte sig i Lycksele. För drygt tio år sedan tog förhållandet slut och med delad vårdnad om parets båda barn fanns det gott om tid över den veckan barnen var hos sin pappa.

– Det var då jag anmälde mig till en buggkurs. Anledningen var att jag ville hitta mig själv igen. När jag gav mig ut på dans var det så otroligt roligt, jag ville bara dansa och hoppades kvällen aldrig skulle ta slut.

– Du ska veta att Hanne har så otroligt mycket energi att hon måste röra sig mycket, skjuter Göran in med ett skratt.

Glädje på dansgolvet

Han var en frånskild trebarnsfar när han träffade en kvinna som var intresserad av att dansa.

– På den vägen började jag också dansa. Men ärligt talat så var jag från början talanglös och kände mig alldeles borta på dansgolvet. Jag tränade intensivt och till slut gick det bättre. Dessutom tyckte jag det var riktigt roligt.

Förhållandet rann ut i sanden men intresset för att åka på dans hade satt sig fast hos Göran.

– På dansgolvet finns sådan glädje, sådan positiv atmosfär och så är det också perfekt motion. När man åker runt på olika dansställen lär man känna många människor som gör det samma. Det blir nästan som en religiös sekt, fast på ett positivt sätt, säger Göran.

Som båda minns det var det antingen på Ersboda Folkets hus i Umeå eller på den numera nedlagda danslogen Baggböle som de första gången träffades på dansgolvet.

– Jag tyckte du hade sådant engagemang i dansen att jag trodde du var musiker, säger Hanne.

Men Göran är ingenjör och själv tyckte han inte att han hade någon rytmisk begåvning. Men med Hanne vågade han leva ut sig själv ännu mer på dans­golvet.

– Du lärde mig spontandansen, att dansa musikanpassat, du var en oerhörd inspirationskälla. Det var därför som jag sökte upp dig på dansgolvet. Och för att du var så trevlig förstås.

Men då var det inga direkta känslor, eller jo, kanske lite från Görans sida.

Något var på gång

När de småpratat hade han berättat för Hanne att han hyrde ut rum och när hennes dotter Nora skulle flytta från Lycksele till Umeå för att plugga frågade hon Göran om han hade något att hyra ut.

Jodå, de kunde komma förbi en onsdagskväll och titta på rummet och så kunde han bjuda på middag. Sedan kunde de gå ut och dansa.

– När vi skildes den kvällen gav jag dig en puss, skrattar Hanne.

– Nora, som var hos en kusin när vi dansade, pratade bara gott om dig när vi körde de 13 milen tillbaka till Lycksele. Fast jag var inte lika övertygad, säger Hanne.

Göran kom på ­besök till Lycksele, de var ute och dansade och hade trevligt. Något var på gång, fast Hanne ville inte se det så.

– Jag resonerade att jag inte behöver någon, jag klarar mig själv. När jag ventilerade tankarna med en kompis sa hon: “Skärp dig, vad är det för fel på honom?”

Göran ville ses igen och bjöd hem Hanne på middag i sin sommarstuga som ligger vid havet några mil utanför Umeå.

– Okej, en gång till skulle jag ge honom en chans, säger Hanne.

Tur var väl det, för valborgsmässoafton 2016 blev en magisk kväll.

– Vi åt en god middag, sedan dansade vi till Adeles låt When we where young. Det var en magisk kväll med vackert väder och utsikten mot havet var bedårande. Så romantiskt! Det var den kvällen det riktigt klickade till inom mig och jag blev kär, säger Hanne

Äntligen bröllop

De fortsatte träffas, både ute på dans och på tu man hand.

– Fast utåt ville jag inte riktigt erkänna att jag var förälskad i Göran. Jag brukade säga “den där mannen som jag umgås med”, säger Hanne.

Mest påtagliga blev känslorna på dansgolvet när Göran skulle dansa foxtrot tätt intill en annan kvinna.

– Då ville jag helst blunda, skrattar Hanne.

– Några sådana problem hade inte jag när du dansade med andra karlar. Jag är inte så svartsjuk av mig, kontrar Göran.

Efter två år av pendlande mellan Umeå och Lycksele bestämde sig Hanne för att flytta till Görans radhus i Umeå eftersom hennes bådas barn var utflugna.

– Då var det på riktigt, säger Hanne.

När de skulle fira julafton ensamma 2020 passade Göran på att göra det han funderat på ett tag – fria.

I ett av julklappspaketen hade han omsorgsfullt paketerat in förlovningsringen.

I samma sekund som Hanne öppnade paketet gick han ned på knä och friade. Det blev självklart ett ja.

– På grund av pandemin sköt vi fram bröllopet till i år.

Göran och Hanne vigdes i lördags i stugan där det klickade till och där hölls också bröllopsfesten. Och när vi
talade med paret före bröllopet var de säkra på en sak:

– Självklart blir det mycket dans!