Jonas Jonasson om läsarens frieri: ”Det är liksom svårt att ta till sig”

I normala fall finns inget positivt med att bränna ut sig och gå in i väggen, men för dig blev det ändå lyckosamt.

– Ja, livet gick i raketfart nästan dygnet runt i flera år när jag startade och byggde upp mediebyrån OTW till 100 anställda och en omsättning på ungefär 300 miljoner kronor. Till slut protesterade kroppen ordentligt med bland annat skenande hjärta. Jag sålde företaget och började äntligen skriva på min första bok, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, som nu har sålt i 10 miljoner exemplar.

Ja, den blev en dundersuccé. Varför, tror du?

– Hoppet om ett evigt liv kanske? Huvudrollsfiguren Allan Karlsson är ju odödlig, verkar det ju som i alla fall (haha). Det är en hyllning till äldre att fortsätta fylla sina liv med något och att våga ta plats. Boken blev ju väldigt populär i Asien och det kan ju också ha att göra med hans respektlöshet mot makteliten. Allan behandlar ju alltid folk som han tycker att de förtjänar – vare sig de är murare, politiker eller kungliga.

Och den används också i skolan.

– Ja, bland annat hörde en kvinnlig lärare i Cordoba, Argentina, av sig till mig och berättade att hon lärde ut världshistoria till sina elever med hjälp av mina böcker. Våra samtal ledde till att jag hade en digital videolektion med klassen. Väldigt intressant och roligt.

Har du fler läsarberättelser?

– En man i ett dansk/tyskt par friade till sin sambo genom att lägga en ring i min andra bok, Analfabeten, som är hennes favorit. Tänk att han ville be om hennes hand via något som jag skrivit, det är liksom svårt att ta till sig.

– Ett annat speciellt minne var mannen från Bangladesh. I hans lilla by på landsbygden fanns bara två böcker – och de var skrivna av mig. Så jag sände dit ytterligare två av mina. Men det fanns ingen postadress till byn – utan var mer i stil med “Huset bredvid slaktaren och hans arga hund”. Men paketet med böckerna kom fram!

– Min absoluta favorit är nog ändå den hundraåriga kvinnan i Kanada som skrev att hon älskade mina böcker och att hon själv övervägt att kliva ut genom sitt fönster, om bara inte hennes äldreboende legat på tredje våningen (skratt).

Finns det någon likhet mellan dig och karaktären Allan Karlsson?

– Haha, jag tror att han stal min bekymmerslöshet. Som ung var jag väldigt sorglös och spontan. Det kunde exempelvis hända att jag tog ett lån på 20 000 kr för att köpa en bil. Sedan kom jag på andra tankar, sålde bilen för 17 000 kr och använde pengarna att resa till Filippinerna i stället. När jag kom hem igen hade jag ett lån, men ingen bil. Men det ordnade sig. Det reder sig alltid, tänkte jag. Ungefär som Allan skulle ha sagt.

Båda böckerna om hundraåringen blev till film – där den första drog nästan 1,6 miljoner biobesökare i Sverige. Hur var det att se dina ord gestaltas på duken?

– Först undrade jag vad regissören Felix Herngren gjort med de andra 13,5 timmarna som hade behövts för att få med allt i boken, haha. Samtidigt förstod jag ju att filmen inte kan bli en exakt kopia. Det var väldigt kul att se och Robert Gustafsson gjorde en fantastisk gestaltning av Allan.

Du har sålt över 17 miljoner böcker i 46 länder – hur klarar du att ta till dig det?

– Det gör jag inte (skratt). Så stora siffror blir inte greppbara. Sedan är det ju så att man bara kan slå igenom som okänd debutant en gång. När Dan Brown släpper ännu en bra bok blir det ju inte samma scoop som när någon ingen hört talas om innan ger ut en bok som säljer i tio miljoner exemplar.

Hur upplever du att vara en känd person?

– Jag är knappast något premiärlejon och skulle ärligt talat hellre hoppa i vattnet från Västerbron i Stockholm än att dansa i tv. Å andra sidan tror jag ingen kommer på idén att fråga mig (haha). Men att medverka i morgonsoffor och kaféprogram tycker jag hör jobbet till och gillar att prata med människor. Sedan vet jag inte om de som nickar åt mig i mataffären är föräldrar till sonens klasskompisar, min bankkontakt eller en av mina läsare. Har så dålig ansiktsigenkänning.

Vad drömde du om att bli som liten?

– Skrivandet kom in tidigt i bilden, då jag alltid tyckt om det. En kompis och jag hade en tidning på mellanstadiet som hette Enok 75. Jag tror tanken var att den skulle kosta just det. Fast den fanns bara i ett exemplar och var aldrig till salu. En avgörande händelse var på hösten i nian, då min lärare i svenska bad mig att stanna kvar efter en lektion. Jag funderade på vad jag hade ställt till med den här gången, var inte så engagerad i läxläsning och sådant. Men hon skulle bara säga att jag borde bli författare eller i alla fall journalist, så bra som jag skrev. Det var ord som jag verkligen tog till mig.

Berätta om din sjätte roman, Profeten och idioten.

– Den inleder under svensk sensommar 2011 och handlar om tre skilda karaktärer som gör en livsbejakande resa i Europa och världen. Som vanligt ingår en del politik, bland annat att den ryska makteliten inte fungerar som vi i demokratiska väst. Detta är faktiskt den bok jag är mest nöjd med hittills och hoppas läsarna tycker detsamma, säger Jonas Jonasson.