Han hade planerat att även döda David Bowie.
Ja, i själva verket hade Mark Chapman en lång lista på människor som han hatade och ville röja ur vägen: President Ronald Reagan, tv-personligheten Johnny Carson, skådespelarna Elizabeth Taylor och George C Scott, John F Kennedys änka Jackie Kennedy, Hawaiis guvernör George Ariyoshi och rockstjärnan Paul McCartney.
Men det var alltså en annan beatle som blev hans första – och enda – offer: John Lennon.
Den 8 december 1980 är fortfarande en sorgens dag i musikhistorien. Mer än 40 år senare minns många ännu exakt vad de gjorde när de nåddes av budet att John Winston Lennon, 40, skjutits till döds med fyra kulor utanför sitt hem i New York.
Snabbt spred sig också säregna detaljer kring mordet:
Mördaren Mark Chapman skulle före dådet ha bytt några ord med sitt offer, fått en autograf på den nysläppta plattan Double fantasy och hälsat vänligt på Lennons 5-årige son Sean och kallat honom “en vacker pojke”.
Efteråt skulle han självmant ha stannat kvar på mordplatsen och inväntat polisens ankomst, samtidigt som han lugnt läste ur JD Salingers roman Räddaren i nöden.
På mördarens hotellrum skulle också polisen efteråt finna en rad föremål, prydligt arrangerade i en halvcirkel: Mark Chapmans pass och en bild på honom själv omgiven av vietnamesiska flyktingbarn, ett kassettband med Todd Rundgren, ett rekommendationsbrev från en tidigare chef, en affisch från Trollkarlen från Oz samt en bibel med ordet “Lennon” klottrat med bläck efter orden “Gospel of John” (Johannes-evangeliet).
Men framför allt slogs polisen av att Mark Chapman under den följande mordutredningen bedyrade att han i grunden var ett stort Beatlesfan.
Under hela sin uppväxt hade plattor som Meet the Beatles, Abbey Road, Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band och – paradoxalt nog med tanke på vad som senare hände – Revolver tillhört hans allra käraste ägodelar.
Så hur kunde denna beundran vändas i hat?
Varför förvandlades den forne ungdomsledaren, boktryckaren och jordenruntresenären Mark David Chapman, född 1955, till en kallblodig mördare?
Historiska stalkers
Ja, varför blir man besatt av kändisar?
Svaret är kanske inte så konstigt. Svårare är att förstå de människor som börjar tro att kändisarna även är förtjusta i dem.
Det finns inga riktigt bra källor som visar om forna berömdheter som Julius Caesar, drottning Kristina och William Shakespeare hade beundrare som till slut blev en plåga.
Det första riktigt kända fallet är den engelska drottningen Victorias fan Edward Jones, som flera gånger lyckades smyga in i hennes kungliga hem.
18-åriga Victoria hade tillträtt sitt ämbete 1837 och blivit föremål för en enorm uppmärksamhet. Bland beundrarna fanns den då 14-årige skräddarsonen från Westminster, som ett år senare tog sig in i Buckingham Palace förklädd till sotare.
Han kom att gripas ytterligare fyra gånger för sina försöka att närma sig sin käresta, som han kallade henne.
En gång stal han hennes underkläder. Två gånger satte han sig på hennes tron. Vid ett tillfälle påträffades han under soffan i hennes påklädningsrum. Sista gången, 1842, hade “the boy Jones”, som han kom att kallas i pressen, vandrat till fots över tio mil från Portsmouth. Där hade han rymt från det skepp där han tvångsplacerats efter att tidigare ha dömts till både fängelse och straffarbete för sin besatthet.
Drottning Victoria skrev i sin dagbok att hon var rädd för den fyra år yngre mannen. Hon slapp dock möta sin överdrivet hängivne beundrare ansikte mot ansikte.
Sista gången hon måste läsa om Edward Jones i tidningarna var 1844, då han räddats efter att ha fallit överbord på en båt mellan Tunis och Alger.
Så småningom emigrerade han till Australien, där han avled 69 år gammal efter att stupfull ha ramlat från en bro och landat på huvudet.
Bisarra beundrare
Att antalet kändisstalkers har ökat med antalet kändisar är förstås inte märkligt.
Speciellt i Hollywood har många celebriteter alltid haft mer eller mindre bisarra beundrare som dag efter dag hänger utanför deras hem.
2008 blev det allvar, när 44-årige Neil Bergman greps vid ett inbrott med två yxor i bakluckan på sin Honda Civic. Vid polisförhöret började han plötsligt tala mycket och hängivet om skådisen Kate Hudson.
Han älskade henne, förklarade han.
Ja, i själva verket betraktade han dem båda som ett par, eftersom hon vid ett tillfälle hade vinkat till den folkmassa där han hade stått.
Något liknande hände vid samma tid hennes svenskättade kollega Uma Thurman. Där hette stalkern Jack Jordan, en 37-årig före detta livvakt.
I två års tid hade han sökt upp och försökt få kontakt med sin “käresta” på inspelningsplatser och utanför hennes hem.
“Mina händer ska vara på din kropp hela tiden” och “du har inga barn” var två av de saker som Jordan meddelat tvåbarnsmamman Thurman via mejl och vykort.
“Jag blev livrädd. Det var en mardröm”, berättade hon om ett tillfälle när Jordan lyckats ge henne ett konfirmationskort med en teckning av en öppen grav, en gravsten och en man som stod på kanten av ett rakblad.
Orden “choklad, mun, mjuk, kyssas” stod nedklottrade och ur kortet ramlade en lös bit papper – en bild av en flicka klädd som brud med avklippt huvud.
Förvriden logik
Vid den efterföljande rättegången påstod Jordan att han och Uma Thurman i själva verket var ett par. Det var bara hon som inte ville gå ut med relationen offentligt.
Han kunde inte förstå, sa han, varför hon nu förnekade att hon älskade honom. Hon hade ju stått där och skrattat och vinkat åt fotograferna när han var i närheten och då riktat all kärlek mot honom.
I Sverige har flera kändisar berättat om okända män som förföljt dem. Dock utan att något allvarligt inträffat.
Värre var det med den kvinnliga stalker som var besatt av Evert Taube och dagen före julafton 1969 brände ner det klassiska Sjösala.
– Kvinnan hade varit fallskärms-hoppare. En stor, stark människa som på något sätt fått för sig att hon stod i en speciell relation till Evert sedan hon hört en av hans visor på radion 1963, fallit på knä och börjat gråta, berättar sonen Sven-Bertil Taube.
– Hon hittade förtäckta budskap i hans visor. Hon kunde dyka upp på hans konserter på Gröna Lund och försöka tränga sig in i hans loge. Hon skickade obscena brev och ringde om nätterna. Hon bröt sig in på Sjösala, stal inventarier och lämnade vid ett tillfälle efter sig ett uppdukat kaffebord.
Värst råkade Everts hustru Astri ut. Enligt kvinnans förvridna logik skulle Evert glatt bli hennes make, om blott rivalen försvann.
– En kväll stod det gravljus utplacerade i hela trappuppgången på Grev Turegatan, minns Sven-Bertil Taube.
En annan gång var Astri ensam ute på Sjösala när kvinnan plötsligt hoppade ut ur en garderob med en yxa i handen.
– Men mamma hade nerver av järn. Hon lyckades övermanna och få ut henne ur huset.
Terrorn var dock inte över i och med branden. Efter Everts död flyttade kvinnan över sin besatthet till Sven-Bertil.
Nu var det honom hon skulle gifta sig med.
– Hon gjorde inbrott i min son Jespers hus och kom en gång till Gröna Lund utklädd till indian för att lura vakterna. Lyckades på något sätt nosa upp när jag befann mig på resor i Spanien och Argentina. Försökte tränga sig in i huset i London när min fru Mikaela var havande med Felix.
– Vi lyckades till slut tillkalla polis, som tog kvinnan till en psykiater. “En mycket farlig person”, konstaterade han efter sin undersökning.
Omtyckt ledare
Mark Chapman, då? Jo, han sitter än idag inlåst för sitt brott i Atticafängelset utanför New York. Det är också fastställt att han som barn blev svårt misshandlad av sin far, var en omtyckt ungdomsledare, jobbade frivilligt för att hjälpa vietnamesiska båtflyktingar och 1971 blev frälst.
Hatet mot John Lennon ska ha bottnat i att han tyckte Beatles svek sina ideal. Trots alla låtar om kärlek, fred och solidaritet blev de egocentriska och giriga, menade han.
I sina elva avslagna benådningsansökningar har han hävdat att han ångrar sitt handlande, att han hörde röster som sa “Döda honom, döda honom!” och att han inte mördade Lennon för att själv bli känd.
“Numera är jag helt ofarlig att släppa ut”, skriver han. “Jag har erkänt mig skyldig, sonat mitt straff och fått förlåtelse av Gud.”
David Bowie, då? Jo, Mark Chapman har också erkänt att denne var tvåa på dödslistan.
Hade mordet på Lennon misslyckats den 8 december 1980 skulle han ha försökt igen kvällen efter. Då hade han lyckats få en biljett i samma bänkrad som paret Lennon till Broadwaypjäsen Elefantmannen, där Bowie hade en huvudroll.
“Först skulle jag ha skjutit Lennon, därefter Bowie”, förklarade han lugnt.
Istället gapade tre platser tomma den kvällen.
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier här
