Marilena voltade med bilen och fastnade i iskallt vatten: ”Plötsligt blev allt svart”

Det är första gången Marilena Stelea är tillbaka på platsen där den dramatiska olyckan skedde. Hon skakar på huvudet och ryser till när hon visar var hennes bil körde genom sidoräcket och ner i vattnet vid sidan av vägen.

– Plötsligt blev allt svart och när jag vaknade upp låg jag i baksätet i bilen som snabbt fylldes med vatten, berättar hon.

Det har gått några veckor sedan dramat som var nära att kosta henne livet när Hemmets Journal träffar Marilena i småländska Ryd. Här har hon bott sedan förra våren med sin familj dit de flyttat efter att ha bott många år i Staffanstorp i Skåne.

– Det enda jag tänkte på när jag låg instängd i bilen var att jag måste överleva för mina barns skull, säger hon.

Det vara bara fem minuters bilfärd från hennes och maken Marians villa i Ryd som olyckan hände. Hemma väntade han och deras barn Madalina och Aleks ovetande om vad som utspelade sig vid en sjö alldeles i närheten.

– Det var lika bra att de inte visste något förrän jag kommit till sjukhuset och de förstått att det gått bra.

Olyckan skedde sista helgen i november förra året när Marilena jobbade extra inom hemtjänsten i Ryd.

– Jag har alltid jobbat inom hemtjänsten och stortrivs med det. Det gjorde jag redan när vi bodde i Staffanstorp. Därför var det inget ovanligt att jag tog extrapass när min man jobbade i vår butik. Min mamma var hemma och passade barnen.

Plötsligt i sjön

Den här lördagen började som en helt vanlig arbetsdag med ett möte på hemtjänstens kontor på Solängens servicecentrum i Ryd. Förmiddagens rundor delades ut och Marilena fick en lista med sex brukare som hon skulle besöka före klockan tio.

– Klockan tio samlas vi alltid för en kafferast innan vi fördelar arbetet för resten av dagen, berättar Marilena.

Men den här dagen kom hon aldrig till kafferasten.

Istället låg hon instängd i hemtjänstens bil i en liten sjö strax utanför samhället.

– Jag var på väg hem till den sista brukaren på min runda när det hände. Exakt vad som hände vet jag inte men plötsligt blev allt svart och sedan minns jag ingenting förrän jag vaknade upp i baksätet.

Hon har tidigare haft problem med lågt blodtryck och misstänker själv att det kan ha varit orsaken. Hon har ofta känt sig yr om hon till exempel rest sig hastigt och hon har haft lätt för att svimma.

– Men det har aldrig hänt när jag kört bil tidigare.

Hon har inte heller något minne av hur hon kom loss från säkerhetsbältet och tog sig från förarsätet till baksätet.

– Det var helt mörkt runt mig när jag vaknade upp och det första jag upptäckte var att jag låg i vatten upp till bröstet.

I det iskalla vattnet började hennes ben domna bort. Marilena lyckades få upp sin mobiltelefon och försökte ringa 112 men samtalen kopplades inte fram. Hon ringde flera samtal för att tillkalla hjälp och till slut lyckades hon få tag i en kollega på hemtjänsten.

“Snälla hjälp mig, hjälp mig, Jag drunknar, jag drunknar”, var allt hon lyckades få fram innan samtalet bröts.

Desperata rop

Desperat skrek hon på hjälp och sparkade allt hon kunde på en av bakdörrarna för att försöka ta sig ut.

– Men då gungade bilen till och gled ner en bit. Vattnet steg till min haka och jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Att ligga instängd i en bil med vatten som bara stiger och stiger är något man bara ser på film. Jag hade svårt att tro att det verkligen hände mig.

En kvinna som var ute och rastade sin hund och flera andra personer såg det trasiga sidoräcket och hjulen på Marilenas bil som stack upp ur vattnet bredvid bron och larmade 112.

– Jag hörde röster utanför bilen men jag kunde inte höra vad de sa. “Hjälp mig, hjälp mig”, skrek jag flera gånger.

Efter tio minuter kom räddningstjänsten till platsen. En brandman klättrade ner till bilen och såg att det inte satt någon i förarsätet. Han ropade om det fanns någon mer där. Med svag röst, eftersom hon skrikit sig hes, kunde Marilena svara att hon låg i baksätet.

Brandmannen sträckte in sin hand och fattade tag i Marilenas. Samtidigt försökte han öppna en av bakdörrarna med det gick inte eftersom bilen sjunkit ner i gyttjan.

– Det första jag märkte var att de drog upp bilen en bit upp ur vattnet så att vattnet sjönk. Då kunde jag andas ut. Då förstod jag att jag skulle klara mig.

– Jag var helt nedkyld och frös så jag skakade. Jag fick dropp direkt i ambulansen och värmande filtar. En ambulansförare lade även sin varma ytterrock över mig.

Hade änglavakt

På Växjö lasarett kunde läkarteamet konstatera att Marilena haft änglavakt. Hon klarade sig undan dramat med ett sår vid ena ankeln och en rejäl nedkylning. Hennes kroppstemperatur låg på 35 grader.

– Jag låg cirka 25 minuter i vattnet som inte kan ha varit mer än 1–2 grader varmt.

Läkaren sa till mig att jag kunnat hamna i hypotermisk chock om räddningen dröjt längre.

Det visade sig senare att rutan på passagerardörren krossats och att det var därför bilen vattenfylldes så snabbt.

Såret hon fick vid ankeln uppstod när hon försökte sparka sig ut genom bakdörren.

– Det fick sys med några stygn och det läkte snabbt. Men jag hade ont i kroppen ett par veckor efteråt.

Hennes man Marian besökte henne på sjukhuset så snart han fick veta vad som hänt. Dagen därpå kunde hon åka hem och äntligen krama sina barn igen.

– Jag är så tacksam för att jag kan göra det, för att jag lever, säger hon.