Josefines vardag i Knutbysekten: Misshandel, förnedring och psykisk terror

Under sina 22 år i Knutby var Josefine Frankner undergiven, hunsad och indoktrinerad. Som "Kristi bruds" personliga tjänarinna fann hon sig i att bli misshandlad och leva åtskild från sina barn. Men hösten 2016 hände något som fick bägaren att rinna över.

Annons

Josefine Frankner

Ålder: 45 år.
Familj: Maken Samuel, 45, en 24-årig dotter och två söner, 19 respektive 4 år gamla.
Bor: I en mellanstor svensk stad.
Gör: Studerar beteendevetenskap.
Aktuell: Med boken Kristi bruds slav – Mitt liv i sektens hjärta, skriven i samarbete med Cecilia Gustavsson (Polaris). Föreläser om sina upplevelser.

När Josefine Frankner öppnar kylskåpet i sitt hem och tittar på hyllorna med matvaror slås hon ibland av insikten: “Tänk, jag får ta precis vad jag vill härifrån.” Andra gånger kan hon förundras över att hon får tänka precis vilka tankar hon själv vill.

– I andras öron kan det där säkert låta helt sjukt men om man har rättat sig efter någon annans vilja i nästan hela sitt vuxna liv är det ingen självklarhet, förklarar hon.

I Josefines självbiografiska bok Kristi bruds slav berättas historien om hur en fritänkande och självsäker tonårstjej genom gradvis indoktrinering övergår till att bli en vuxen kvinna i total avsaknad av självrespekt och egen identitet.

Josefine är noga med att understryka att hon hade en stabil och lycklig uppväxt med två godhjärtade föräldrar som gärna sträckte ut en hjälpande hand till andra. På grund av pappans befattning som hög chef inom skolväsendet omlokaliserade sig familjen ett par gånger under Josefines uppväxt. När hon gick i åttan kom de till Uppsala.

Eftersom familjen sedan länge hade en stark förankring inom Pingstkyrkan var det naturligt för dem att söka sig till pingstförsamlingen i sin nya hemstad. För den då 14-åriga Josefine var frikyrkomiljön vid den här tiden förknippad med gemenskap, glädje, musik och sång.

Genom sitt engagemang i kyrkans ungdomsverksamhet kom hon i kontakt med den elva år äldre Åsa Waldau, eller Åsa Björk som hon hette på den tiden. Åsa var barnledare inom kyrkan och hade en dragningskraft som var svår att motstå.

– Jag hade mött bra ledare inom frikyrkan även tidigare men Åsa hade något alldeles speciellt. Hon såg mig på riktigt och ville till och med umgås med mig på fritiden. Jag fick följa med när hon åkte och tränade eller handlade. Ibland bjöd hon ut mig på McDonalds. Och jag kommer aldrig att glömma hur hon på min 15-årsdag kom hem till oss med ett paket som hon hade köpt till mig.

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Josefine framför Åsa på en av de helgresor som hon tog med Josefine på. Bilden är från 1993. Då bodde Josefine fortfarande i Uppsala och Åsa i Knutby.
Foto: Privat

Många varningstecken

Så här i efterhand betraktar Josefine Åsas distanslöshet som ett subtilt varningstecken bland många. I sin ungdomliga aningslöshet såg hon ingen anledning att ifrågasätta något som den äldre ledaren och förebilden gjorde eller sa utan svalde allt med hull och hår.

– En avgörande händelse var när Åsa kom till mig och sa: “Jossan, dina tonårsledare tycker att du är lite dryg och har därför bett mig att ta hand om dig.” Det var klart att jag trodde på det! Men när jag nyligen ringde och pratade med ledarna fick jag veta att det inte låg någon som helst sanning i det hon sagt.

I de flesta avseenden var Josefine en typisk tonårstjej av sin tid som läste Veckorevyn, tittade på MTV och slaviskt följde 1990-talets stora ungdomsserie Beverly Hills. Hon drömde om att själv få prova på den high school-tillvaro som serien gav en frestande inblick i. Tillsammans med en kompis planerade hon för ett utbytesår i USA men när Josefine förstod att Åsa inte delade hennes entusiasm för USA-äventyret smög sig tveksamheten in.

– Åsa sa aldrig rakt ut att hon inte tyckte att jag borde åka. Däremot kom hon med utstuderade antydningar om att det inte var någon bra idé. Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig för att stanna kvar hemma. Åsa hävdade att Jesus snart skulle komma tillbaka till jorden. Därför var det väldigt viktigt hur man använde sin tid. I det perspektivet kändes en utlandsvistelse ganska oväsentlig.

Inspirerad av Åsa, som hade hoppat av gymnasiet för att ägna sig åt församlingsarbete, valde Josefine att göra samma sak – trots högljudda protester från föräldrarna. Hon och pojkvännen Samuel, som Josefine träffat på ett kristet ungdomsläger, var Åsas förtrogna som tålmodigt lyssnade på hennes äktenskapsbekymmer.

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Det kommer tårar flera gånger när Josefine berättar om det hon utsattes för i Knutby.

Flyttade till Knutby

När äktenskapet till slut brakade samman blev Filadelfiaförsamlingen i Knutby Åsas tillflyktsort. Josefine tog allt oftare bussen ut till Knutby för att hälsa på henne. Så småningom började Åsa propagera för att hon och Samuel också skulle flytta till Knutby.

– Våra föräldrar motarbetade flytten men det brydde vi oss inte om. Det var som ett gift eller en förälskelse. Framför allt blev vi väldigt attraherade av miljön i Knutby – den lugna landsortsidyllen där man hade tid att bjuda in sina grannar på kaffe. Det jag mötte var en genuin gemenskap där människor brydde sig om varandra på riktigt, minns Josefine.

I samband med flytten märkte Josefine en beteendeförändring hos Åsa.

– Tidigare hade hon lite skämtsamt kunnat påpeka små egenheter som man hade, exempelvis att jag gick för tungt på hälarna. Nu började hon med skarpa tillrättavisningar där hon beordrade mig att lyfta på fötterna när jag gick. Det var som att hon tog det personligt om man inte förändrade sitt beteende enligt hennes riktlinjer.

Än så länge hade Josefine sitt starka självförtroende i behåll. Bekymrad över Åsas auktoritära ledarstil vände hon sig till några av de andra medlemmarna. Med deras stöd i ryggen konfronterade hon Åsa. Åsa svarade med att läxa upp henne efter noter inför de andra.

– Det stukade mig. Jag kände mig jättedum och tvingades be Åsa om förlåtelse. Efter det mötet vågade jag inte ifrågasätta henne mer.

Josefine berättar att det inte bara var församlingsarbetet som Åsa ville styra över. Det var också hon som bestämde vad Josefine skulle ha för färg på sitt hår, hur hon skulle klä sig och vilka som skulle bjudas in till hennes och Samuels bröllop. När Josefine och Samuel året efter giftermålet fick en dotter förflyttades gränserna än mer. Åsa lade sig i hur de uppfostrade dottern och beordrade så småningom sin man att ge henne smisk.

– Åsa menade att vi själva inte kunde fostra vår dotter och att upproret i henne måste slås bort. Det där har varit bland det svåraste att skriva om i boken. Åsas dåvarande man Patrik tvingades aga vår dotter mot sin vilja och har senare bett om ursäkt. Idag kan jag inte förstå hur jag och Samuel kunde låta det ske. Hur kan man tillåta någon annan att uppfostra ens barn?

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Josefines och Samuels bröllopsfoto. De vigdes den 6 april 1996 i församlingens dåvarande kapell. Samuels pappa var vigselförrättare.
Foto: Privat

Personlig tjänarinna

Josefine rotar runt i högen av gamla fotografier som hon tagit fram inför vårt besök. Några bilder på hela familjen Frankner från Knutby-tiden existerar i stort sett inte. Det närmaste vi kommer är en bild på Josefine och hennes då 3-åriga dotter som Samuel tog under den enda familjesemestern de tilläts åka på under sina 22 år i Knutby.

En annan bild föreställer en synbart sliten Josefine som knappt förmår hålla ögonen öppna. Under lång tid var hon Åsa Waldaus närmaste tjänarinna som förväntades finnas tillgänglig praktiskt taget dygnet runt. År efter år skötte hon allt från Åsas hushåll till hennes kroppsvård.

– Jag lärde mig att klara mig på fem timmars sömn. De sista åren jobbade jag som lokalvårdare mellan klockan sex och tio på morgonen. När jag kom hem bytte jag om och gick direkt över till Åsa. Sedan var det fullt ös där fram till klockan tolv eller ett på natten. Det fanns aldrig någon chans till återhämtning.

I slutet av 1990-talet började Åsa hävda att hon var “Jesus ögonsten” och utnämnde sig till själv till Kristi brud. Plötsligt blandade sig en fruktan in i Josefines gudstro. Hon levde i ständig skräck för att inte duga inför Gud och bli kvarlämnad på jorden om hon inte var Åsa till lags.

– Från att tidigare ha känt mig någorlunda jämbördig med Åsa fick jag varken ta på henne eller ställa enkla frågor som hur mycket klockan var. Samtidigt som hon var hårdast mot mig upphöjde hon mig som ett föredöme inför de andra. “Titta här hur Jossan har lärt sig att behandla mig.”

Det krävdes inte mycket för att hamna i onåd hos Åsa. I Josefines fall räckte det med att hon fick ett nytt barn.

– När min son föddes bodde vår familj i Åsas hus för att jämt finnas till hands för henne. Men hon äcklades av mitt ammande och irriterade sig på att min son behövde mig. Till slut försköt hon mig.

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Josefine och Samuel tillsammans med Åsa Waldau och hennes dåvarande man Patrik. Bilden är tagen sommaren 1994.
Foto: Privat

Ansågs förtappad

Josefine ansågs nu tillhöra de förtappades skara som inom församlingen gick under den föraktfulla beteckningen “koteamet”. I över ett års tid förnekades hon att vistas i Åsa Waldaus närhet. Så småningom avskildes hon också från sin familj. Barnen ansågs kunna ta skada av sin mammas beteende och tvingades därför flytta in hos andra familjer.

– Det går inte att förklara hur fruktansvärt dåligt jag mådde under det här året. Emellanåt hade jag självmordstankar. Jag tänkte aldrig att jag ville ta livet av mig av anledningen att jag själv mådde dåligt, utan för att Åsa mådde så dåligt på grund av mig. Jag tyckte att jag bara förstörde för henne. Det som
i slutändan höll mig kvar var tankarna på min familj. Fast jag knappt fick umgås med min man och mina barn kände jag att jag inte kunde lämna dem.

Paradoxalt nog blev det uppmärksammade mordet på Åsa Waldaus syster Alexandra Josefines biljett tillbaka till Åsa som nu var i stort behov av hennes omsorger och beskydd. När medias strålkastare riktades mot Knutby lossades tumskruvarna för en tid. Medlemmarna kunde leva mer fritt och exempelvis återuppta kontakten med familjemedlemmar utanför församlingen som de tidigare inte tillåtits träffa. När medieintresset för den lilla församlingen svalnade gjorde bestraffningskulturen sitt återinträde och tog sig alltmer fysiska uttryck.

– Den psykiska terrorn var värst men periodvis hände det att Åsa tappade kontrollen helt och slog till mig. Bland annat bet hon mig en gång i ansiktet. En annan gång slog hon mitt huvud mot en stenvägg. En tredje gång sparkade hon mig i magen. Det gjorde så ont att jag blev rädd att något inre organ hade skadats, minns Josefine.

I vanlig ordning tog Josefine på sig skulden för misshandeln. Åsa gjorde ju bara en välgärning genom att slå ur henne upproret.

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Trots allt de gått igenom har Josefine och Samuel hållit ihop och är fortfarande, efter 25 år, ett par. Nu har de flyttat till en ny stad och håller på att skapa sig ett nytt liv.

Uppror till slut

Först då Josefines och Samuels tonårsdotter under stor vånda anförtrodde sina föräldrar att pastorn Urban Fält, som var Åsas närmaste medarbetare, hade förgripit sig sexuellt på henne började skygglapparna falla.

När Josefine och Samuel informerade Åsa om övergreppen tog hon Urbans parti och menade att det som hänt måste hemlighållas för omvärlden.

– Det sådde ett frö av tvivel hos oss. Ändå var vi så hjärntvättade att det tog ett helt halvår innan vi klarade av att lämna Åsa och sekten. Det är där vår största skuld och smärta ligger idag. Jag önskar att vi hade brutit oss loss direkt när vår dotter berättade om övergreppen, konstaterar Josefine ångerfullt och torkar tårarna.

Åsas nedtystande av de sexuella övergreppen fick flera i församlingstoppen att börja ifrågasätta hennes agerande. Tillsammans med fyra andra bestämde sig Josefine och Samuel för att ställa henne till svars för sina handlingar. Under mötet gjorde Josefine något som tidigare varit fullständigt otänkbart för henne – rakt i ansiktet på Åsa skrek hon upprepade gånger: “Nu räcker det!”

– Det är tack vare att jag till slut satte ner foten mot både Åsa och Urban som jag sitter här idag. Annars hade jag nog inte orkat leva med mig själv. Det är sant som det sägs att man blir en lejonhona när ens barn far illa.

Uppbrottet från Knutbysekten gick snabbt. Att efter fyllda 40 börja om från noll, utan ägodelar, utbildning eller, för Josefines del, någon dokumenterad arbetslivserfarenhet var en långvarig process men idag har familjen landat i ett nytt liv på en ny hemort. Äntligen har de fått bli den enhet som de inte tilläts vara under åren i Knutby.

På order från Åsa avstod Josefine och Samuel från intimitet i över sju års tid. Men ett par månader efter uppbrottet från sekten upptäckte Josefine till sin stora förvåning att de väntade en sladdis.

– Jag förstår inte hur jag klarade av att bli gravid med tanke på hur dåligt jag mådde vid den tiden. Vår yngsta son är ett mirakel. Hans ankomst har varit läkande. Samtidigt har det varit smärtsamt att inse att jag aldrig kan ta igen all förlorad tid med mina stora barn. Men att nu få lära känna dem som vuxna och vara en del av deras liv är fantastiskt.

Josefine lämnade Knutbysekten efter 22 år: ”Hur kunde vi låta allt ske?
Knutby är ett litet samhälle inom Uppsala kommun.
Foto: TT

Rättegången mot pastorerna i Knutby

I mars 2020 föll domen mot tre pastorer i Knutby vid Uppsala tingsrätt.

  • Åsa Waldau dömdes för misshandel mot fem personer vid åtta tillfällen. De allvarligaste brotten var mot Josefine och hennes dotter.
  • Urban Fält, som förgripit sig på Josefines dotter, dömdes för sexuellt utnyttjande.
  • Den före detta pastorn Peter Gembäck, som startade rättsprocessen genom att polisanmäla sig själv, dömdes för ett fall av misshandel och ett fall av olaga tvång.
  • Samtliga fick villkorliga domar och samhällstjänst. Fält fick även betala ett skadestånd till Josefines dotter.
Annons
Scroll to Top