Systrarna gifte sig på samma dag: “Annars hade vi kanske aldrig gjort det”

Hultsjö kyrka var fylld till sista plats och Lena Ahnstedt var nära att svimma av nervositet – den
8 augusti 1981 gifte hon sig med sin Ingemar. Och inte nog med det, hennes ena storasyster Birgitta Karlsson sa ja till Kenneth och den andra, Ulla-Britt Isaksson, lovade älska Rolf i nöd och lust.

Det var ett trippelbröllop av sällan skådat slag och hela bygden ville vara på plats när de unga paren fogades samman. Glädjen och lyckan var stor och det är den än idag.

De tre paren hänger fortfarande ihop och i år firar de 40-årig bröllopsdag.

– Men ett äktenskap får man underhålla och vårda, annars kan något annat ta över. Det sköter sig inte självt, säger Lena och de andra nickar instämmande.

Ulla-Britt och Rolf har hållit ihop i 50 år. Hon var bara 14 och ett halvt när de blev ett par. Men de bestämde tidigt att de ville leva ihop och blev sambor efter ett antal år.

Ska vi gifta oss?

En dag ringde telefonen. Det var lillasyster Lena som berättade att hon och Ingemar och Birgitta och Kenneth bestämt sig för dubbelbröllop och undrade om inte hon och Rolf också skulle slå till?

– Jag minns att jag ropade till honom och frågade om vi skulle vara med och gifta oss? skrattar hon. Han nickade jakande till svar och vi bestämde oss för ett trippelbröllop. Annars hade vi kanske aldrig gift oss, det var inte så inne med giftermål på den tiden.

Mamma Alice och pappa Olof, liksom två äldre syskon, var förstås glada över att flickorna höll på traditionen. De bestämde sig också för lysning i föräldrarnas trädgård och lyckönskningarna ville aldrig ta slut. Gården var full av björkar och släktingar, vänner och bekanta som ville uppvakta de blivande brudparen.

– Jag kommer ihåg att mamma var rädd för att kakorna skulle ta slut, ler Birgitta. Hon var uppe klockan fyra på morgonen och bakade …

Men kakorna räckte och gifta blev de och ett liv som äkta makar tog sin början. Lena och Ingemar stannade kvar i trakten och blev lantbrukare och har alltid jobbat sida vid sida. De, om några, har delat ljuvt och lett då de tillbringat både arbetstid och fritid tillsammans.

Idag har de lämnat över gården till yngste sonen. För fyra år sedan gjordes ett generationsskifte, då paret byggde en enplansvilla i anslutning till gården. Idag har Lena kvar en fot på gården, men nu som anställd, parallellt med att hon jobbar med landsbygdsturism. Och Ingemar är verksam som klövvårdare.

 

Riktigt energiknippe

Birgitta och Kenneth är också bosatta i Sävsjö kommun och har så varit hela livet. Han är pensionär men fyller tiden med husrenovering, jakt och fiske.

– Det är bra med servicepersonal hemma, skrattar Birgitta som jobbar på ett särskilt boende och som i likhet med systrarna är ett verkligt energiknippe.

Hon cyklar gladeligen till jobbet i Stockaryd, en och en halv mil bort. Och när hon avslutat arbetsdagen trampar hon hem igen, redo att vara barnvakt åt barnbarnen, ge sig ut och jaga, fiska kräftor eller ta en tur med husvagnen.

– Det är alltid något på gång, ler hon.

Till skillnad från systrarna har Ulla-Britt och Rolf alltid rört på sig och bott på olika platser. Men nu är det Varberg som är hemma och hon är “dagledig” sedan en liten tid tillbaka. Hon har inte gjort upp några direkta planer för hösten men säkert blir det en och annan golfrunda tillsammans med Rolf som är pensionär sedan några år.

– Men jag har inte lämnat arbetslivet fullt ut, utan har kvar en liten konsultfirma, berättar han.

Systrar och svågrar kan se tillbaka på 40 händelserika år tillsammans och när de gifte sig gav de varandra ett speciellt löfte: Vart femte år skulle de hitta på något tillsammans. Och så har det blivit. Utrustade med en stor portion reslust har de besökt Madeira, Portugal, USA, Sicilien, Kreta, Trysil, Oman och nu senast Skagen.

– Vi firade vår 40-åriga bröllopsdag med att åka till Skagen, berättar de. Vi cyklade, åt gott, badade och hade picknick. Från början hade vi tänkt oss att cykla i norra Tyskland men vi fick lägga de planerna åt sidan på grund av corona.

De här tre paren har alldeles uppenbart roligt ihop och trivs i varandras sällskap. Och så har det varit från första stund, då de tillhörde samma kompisgäng på 70-talet.

– De bästa går åt först, konstaterar Ulla-Britt och ger Rolf ett varmt leende.

Kärleken består och är både slitstark och trofast. Och denna sextett är ense: alla hade gjort samma val idag.

– Rolf är en fantastisk livskamrat, intygar Ulla-Britt. Jag ser bara fördelar hos honom. Han är flexibel, levnadsglad och generös.

De har utvecklats ihop, haft bra jobb och har fått vara friska. Hon liknar sitt liv vid en räkmacka och Rolf är inte sen att glida med på den.

– Ulla-Britt är duktig, drivande och lätt att älska. Vi har kul ihop och gör mycket tillsammans och så har det varit även när vi haft jobb långt ifrån varandra.

Tröttnar aldrig

Birgitta och Kenneth är också ett väl sammansvetsat par som bara har gott att säga om varandra. De har liknande intressen och båda har en positiv livssyn.

– Han är alltid glad och är både lugn och tålmodig, ler hon.

Och han replikerar:

– Birgitta är driven, snäll och omtänksam.

Lena och Ingemar har alltså funnits vid varandras sida som äkta makar sedan hon var 20 och tänker så göra resten av livet. De har varit tillsammans dygnet runt men tröttnar aldrig på varandra.

– Vi har vuxit ihop och han är en fantastisk livskamrat som kan det mesta, summerar hon.

Ingemar ler till svar och beskriver sedan vad som är bäst med Lena.

– Hon är handlingskraftig, snäll och vacker.

För dessa tre systrar och svågrar har det aldrig funnits någon annan och kommer inte heller att göra det. De hittade rätt från första stund och tog prästens ord på allvar.

– Jag minns samtalet med prästen före vigseln, säger Rolf. Han ville att vi skulle lova att hålla ihop, men jag vågade inte ge det löftet, utan svarade: “Jag ska försöka.”

Men nu har både han och de andra klarat det – i 40 år!