De tar samtal på liv och död: “Vi väjer inte för det allra svåraste”

Jourhavande präst är en livlina för många och populärare än någonsin. Även om svenskarna inte är ett speciellt kyrkligt folk finns det tillfällen när en själasörjare är det enda som hjälper. Vi har träffat två före detta jourhavande präster som berättar om sitt livsviktiga uppdrag.

Genom att våga sätta ord på sina känslor och ­tankar kan nya möjligheter öppnas. På kvällar och nätter möter ­Jourhavande präst varje år tiotusentals människor som är i akut behov av att någon lyssnar. Under pandemi och storhelger är behovet av ­samtal och stöd som störst.

– Ett enda samtal kan innebära skillnaden mellan liv och död, säger Nina Sagovinter som numera är nationell samordnare för de jourhavande prästerna men som tidigare har varit en av dem som på kvällar och nätter har svarat på samtal.

En jourhavande präst har absolut tystnadsplikt. Det betyder att det som sägs i samtal, chatt eller digitalt brev aldrig får föras vidare. De jourhavande prästernas anonymitet är till och med mer långtgående än anonymiteten hos andra yrkesgrupper. Därför kan jag som journalist inte intervjua en präst som för närvarande jobbar med att svara på samtal.

– Prästernas absoluta tystnadsplikt är reglerad i ­Svenska kyrkans kyrkoordning. Man kan bli av med sin krage, alltså sin rätt att verka som präst, om man bryter tystnadsplikten. Även om den som ringer in erkänner ett mord för mig så skulle jag inte kunna vittna i en rättegång – det är reglerat i brottsbalken. Jag brukade säga till mina konfirmander att någonstans där ute finns det kanske en präst som vet vem som mördade Olof Palme, säger Nina.

 

De tar samtal på liv och död:
Nina Sagovinter arbetade tidigare som jourhavande präst och är nu nationell samordnare av tjänsten.
Foto: Magnus Aronsson

Oro och ångest

Inte ens om situationen är akut – och den som ringer står i färd att hoppa från en bro – får prästen agera eller kalla på hjälp.

– Det förs heller inga anteckningar eller statistik över samtalen. För att få reda på vilka ämnen som är mest angelägna för tillfället så sneglar vi på liknande verksamheter. Tack vare det så tror vi att många av dem som ringer just nu känner oro, har ångest och kanske till och med är suicidala. Under pandemin tror vi att också ensamhet har varit ett vanligt tema, säger Nina.

Kimmo Kling, även han nationell samordnare, tycker att den absoluta tystnadsplikten på sätt och vis är en välsignelse.

– Den kan bidra till en väldig öppenhet i samtalet – det är här och nu som gäller. De två personer som pratar kommer sannolikt aldrig att göra det igen. Det är ett möte i stunden, som många gånger betyder mycket för båda parter.

Han menar att Jourhavande präst fyller en viktig funktion som akut krisstöd, inte minst för personer som funderar på eller står i begrepp att ta sitt eget liv. Det var just för att förhindra självmord som prästen Erik Bernspång publicerade en liten annons i Öresunds-Posten den 7 februari 1956, med orden “Innan ni begår självmord, ring 90 000 till prästen”.

Det blev upptakten till Jourhavande präst, som började som lokala verksamheter. Idag samverkar alla Svenska kyrkans 13 stift i den sedan 2008 nationellt organiserade tjänsten – ett akut samtalsstöd som kompletterar den själavård som erbjuds i församlingarna.

De tar samtal på liv och död:
Även Kimmo Kling har en bakgrund som jourhavande präst.
Foto: Malva Kling

Sätta ord på känslor

– Nu har Jourhavande präst i 65 år erbjudit ett skyddat rum där det är tillåtet att tala om det som är viktigt i livet. Det är när man vågar sätta ord på sina känslor och tankar som nya möjligheter kan öppnas. På 80-talet sändes tv-serien En röst i natten. Man kan väl säga att Jourhavande präst är “ett öra i natten”, säger Kimmo.

Han tror att människor generellt inte är medvetna om att präster arbetar på så många olika plan.

– Schablonbilden av en präst är att vi jobbar på söndagar och är lediga resten av veckan. Några konfirmander undrade en gång: “Bor du i kyrkan?” Men vi präster finns ju på en massa platser som människor kanske inte tänker på – i fängelser, på sjukhus, i Försvarsmakten, på universitet och högskolor och när polisen lämnar dödsbesked, säger Kimmo.

Sedan 2008 har antalet besvarade samtal till Jourhavande präst ökat med 112 procent. Under 2020 besvarades 101 767 telefonsamtal, vilket innebär 279 samtal per dygn, plus 57 kontakter per kväll via chattfunktionen. Dessutom kommer i genomsnitt fyra digitala brev varje dygn.

– Vi började märka av en ökning i antalet samtal i samband med bränderna i Australien och när Greta Thunberg syntes mycket i den offentliga debatten. Det kanske kan tolkas som att människor hade klimatångest. Under pandemin har antalet samtal ökat ännu mer, säger Nina Sagovinter.

Jourhavande präst jobbar kvällar och nätter. Att vara tillgänglig under tider på dygnet när många andra
verksamheter är stängda är en del av poängen. Flest samtal får man in klockan 21–01, då man också har förstärkt med fler präster. Trots det hinner man inte med riktigt alla som ringer in.

– Det är ett antal samtal per natt som vi inte har möjlighet att besvara. Men majoriteten hinner vi med. Ungefär två tredjedelar av alla som ringer under en kväll får prata med en präst. Alla som har tålamod att vänta brukar förr eller senare få prata med en präst, men det kan ta lite tid och vissa hinner lägga på. Jämfört med liknande verksamheter har Jourhavande präst ganska god statistik, säger Nina.

De tar samtal på liv och död:
Över 100 000 samtal kommer till Jourhavande präst varje år. De flesta från ensamma eller desperata människor som ibland står på gränsen till självmord.

Inget krav att vara troende

Många som ringer 112 frågar uttryckligen efter Jourhavande präst, men det händer att personalen på SOS Alarm själva hänvisar till prästerna.

– Jourhavande präst är en samhällstjänst som riktar sig till dem som mår dåligt. Det är ett komplement till församlingarnas själavård. Man ringer kanske inte Jourhavande präst för att småsnacka om livsåskådning eller vardagsproblematik i största allmänhet, utan det handlar ju om mer akut själavård. Vissa samtal är bokstavligen på liv och död.

– För Svenska kyrkan känns det viktigt att vi kan nås också nattetid. Men den som är ute efter en mer regelbunden och långvarig kontakt med en präst eller diakon ska hellre ta kontakt direkt med församlingen – dagtid, säger Nina.

Man behöver inte vara troende – eller ens tillhöra Svenska kyrkan – för att kontakta Jourhavande präst. Tron på Gud är självklar för prästerna som arbetar i jouren, men om den som ringer in inte själv frågar efter det talar man inte om Gud, läser Bibeln eller ber böner under samtalet.

– Vi har ingen kravspecifikation på dem som söker upp oss. Vem som helst kan kontakta Jourhavande präst. Jag tror och hoppas att det är en trygghet att veta att det alltid finns någon, också i det allra svåraste och mörkaste, som lyssnar. De som ringer kan bära på existentiella funderingar och vilja prata om de stora livsfrågorna. Och då har de kommit rätt – kyrkan väjer ju inte för det allra svåraste, säger Kimmo Kling.

Jourhavande präst spelar uppenbarligen en viktig roll i samhället. Men vilken roll har uppdraget spelat för er?
– Alla mänskliga möten är betydelsefulla. Jag har behållning av vårt möte här och nu. Man lär sig alltid något av sina medmänniskor – livet blir mer nyanserat av mänskliga möten. Att få vara en röst som kanske räddar ett liv är väldigt stort, säger Kimmo.

– Jag tycker att samtalen har fördjupat mig både som själavårdare och som människa, och jag är tacksam över att ha fått jobba med Jourhavande präst, säger Nina.

Så fungerar Jourhavande präst

  • Jourhavande präst nås per telefon via nödnumret 112. Eller googla på Jourhavande präst. Tjänsten är gratis.
  • Jourhavande präst har öppet alla kvällar och nätter från 21 till 06. Brevlådan är alltid öppen och brevskrivaren får svar inom 24 timmar.
  • Både prästen och den som ringer är anonyma och inget antecknas eller förs vidare.

Ensamheten ökade under pandemin

  • Svenska kyrkans Sifo-undersökning visar att de yngre generationerna är mer oroliga än de äldre för att närstående ska bli smittade och sjuka.
  • Ovissheten, att inte kunna träffa vissa personer och ängslan över att den här situationen aldrig ska ta slut hör också till de största orosmomenten.
  • Var fjärde person känner sig mer ensam idag än när pandemin startade. Fler yngre (44 procent) än äldre (36 procent) känner sig ensamma.

Källa: Svenska kyrkans Sifo-undersökning från juli 2020

Scroll to Top