När coronapandemin slog till med full kraft och alla äldre rekommenderades att isolera sig tyckte Doris Gustavsson att hon behövde ha något att sysselsätta sig med. Då bestämde hon sig för att virka tygpåsar som ersättning för plastpåsar.
Doris Gustavsson
Ålder: 89 år.
Familj: Adoptivbarn med familjer.
Bor: I lägenhet i Våxtorp.
Gör: Pensionär.
– Det var faktiskt min systerdotter Gun i Höör som kläckte idén. Vi pratade i telefon en dag förra våren och då berättade hon att hon virkade nätkassar, berättar hon.
Doris tyckte att det var en bra idé. Hon är själv engagerad i frågor som rör miljö och hon tycker att det används alldeles för mycket plast i dagens samhälle.
– Det var annat när jag var ung. Då hade man med sig påsar till affären som man återanvände flera gånger, berättar hon.
Eftersom hon under lång tid haft ett stort intresse för handarbete har hon samlat på sig mycket garn.
– Jag hade gott om garnrester. Det är också därför som mina tygpåsar finns i en mängd olika färger.
Doris tänkte sig redan från början att hennes tygpåsar kunde användas som fruktpåsar i mataffären i Våxtorp. Därför virkade hon två olika modeller.
– Jag har virkat både små och stora påsar. De små är lämpliga att ha till exempel lök i och de stora rymmer 10–12 äpplen.
Under åren har Doris framför allt vävt många mattor.
– Jag började med handarbete redan när jag var liten och bodde på mina föräldrars gård. Jag gick hemma på föräldragården som oavlönad piga tills jag var 29 år. Sedan träffade jag min blivande man Yngve, berättar hon.
Doris jobbade sedan som kokerska i många år samtidigt som hon handarbetade på fritiden. Hon och Yngve fick inga egna barn, men de adopterade en pojke och en flicka som idag har egna barn och hon har nära kontakt med sin systerdotter.
Sedan 24 år är Doris änka och hon bor ensam i en lägenhet i Våxtorp. När hon, i samband med att coronarestriktionerna infördes förra våren, inte kunde träffa andra eller delta i aktiviteter som tidigare, blev virkningen av tygpåsar en perfekt sysselsättning.
– Jag tog sedan kontakt med Magnus i affären här i byn. Han tyckte att det var en god gärning och ville gärna dela ut dem som fruktpåsar.
Doris tygpåsar har gjort succé i det lilla samhället och hon har sett att många har dem med sig till affären när de går och handlar.
– Det har hänt att någon har kommit fram till mig och säger att de har en av påsarna som jag har virkat. Det känns bra att kunna göra något för vår miljö.
Men efter att ha virkat de första 50 tygpåsarna skadade Doris ena handen, vilket gjort att hon varit tvungen att ta ett uppehåll från virkandet.
– Men jag hoppas att jag snart är bra i handen igen så att jag kan fortsätta virka. Jag saknar det, säger hon.
