Efter hjärtinfarkten gör kattexperten Susanne bara saker hon mår bra av

I ett gult hus utanför skånska Hörby bor kattexperten Susanne Hellman Holmström med sambo – och fem katter.

– Jag kommer aldrig att vara utan katt och som flest har jag haft åtta samtidigt, säger Susanne.

Klas, Fina, Madde, Fanny och Lena-Lena. Så heter de fem katterna. Fyra av dem är av rasen brittiskt korthår och den femte, Lena-Lena, är en vanlig huskatt. Genom hela Susannes liv har det funnits katter, åtminstone så länge som hon fått bestämma.

– Jag har alltid gillat katter men min mamma var allergisk så jag kommer inte från en kattfamilj. När pappa tog med mig på en kattutställning började tjatet, men jag fick ändå ingen. När jag var sju år läste jag en annons i den lokala butiken om kattungar så jag knatade jag dit med min skolväska och kom hem med en kattunge, skrattar hon.

Trots att mamma inte blev så glad fick hon behålla katten och det lade grunden till ett livslångt intresse för katten och dess beteende. Idag är hon kattbeteenderådgivare och sitter i tv-soffan på Go´kväll och ger råd till kattägare.

Susanne verkar trivas bättre i tv-studion än katten Lena-Lena.

Men att hon skulle bli kattbeteenderådgivare var inte helt självklart, för innan Susanne uppfann titeln så fanns den inte ens.

– Jag började med att avla fram den prickiga brittiska korthårsrasen och min första katt blev stammamma till alla dem. Men det kan man inte leva på, säger Susanne.

För att det skulle gå runt jobbade hon som säljare. Nästa steg blev att öppna kattpensionat och sälja kattprodukter på utställningar. Men när tillfället gavs att öppna en djurbutik i Staffanstorp tog hon chansen.

– Det var väldigt roligt men jag insåg snabbt att det inte riktigt var för mig, berättar Susanne.

Hon valde ut ett antal företag hon kunde tänka sig att jobba för och gjorde en lista, bland annat ett av de riktigt stora djurföretagen i världen. Dit ringde hon och fick jobb.

Hjärtinfarkt
Susanne gick in i det nya jobbet med allt hon hade – och lite till. Efter flera års stressande och en konferensvecka i Paris med internationella kunder och hektiskt schema, kom hon hem och mådde lite konstigt. På eftermiddagen blev det värre.

– Det stack i armen och jag fick ingen luft. Jag insåg plötsligt att det här är på riktigt, jag har fått en hjärtinfarkt. Jag ringde 112 och gav telefonen till min dotter. Jag låg på golvet och försökte tänka på roliga saker tills ambulansen kom, säger hon.

Ambulansmännen fick snabbt in Susanne i bilen och drog iväg med blåljusen på.

– Jag tänkte att nu ska jag dö. Hade jag gjort allt jag ville? Ja, jag hade haft rätt kul i livet. Men min dotter, jag skulle inte få se henne växa upp, hon var bara 14 år. Det var hemskt, berättar Susanne.

Susanne kom snabbt in på sjukhuset där de konstaterade en propp i stora kranskärlet och de opererade genast.

Susanne hade fyllt fyrtio år ett par månader före hjärtinfarkten.

– Jag hade jobbat mig till min infarkt, så enkelt var det. Slitit ut mig och inte lyssnat på kroppen, säger hon.

När hon skulle börja jobba igen sa kroppen stopp. I tre år försökte Susanne att komma tillbaka men det slutade alltid med att kroppen slog bakut och hon blev sjukskriven igen.

– Så fort jag blev stressad fick jag ont i hjärtat, så fort jag tänkte en negativ tanke eller gjorde för mycket fick jag ont, berättar hon.

Populär på tv
Det var dags att tänka om och ändra inriktning.

– Jag frågade mig själv vad min kropp ville göra och svaret blev att bara göra positiva saker som jag mår bra av. Och då var svaret enkelt – katter förstås. Jag skulle hjälpa kattägare med deras katter, säger Susanne.

Hemma hos Susanne och hennes sambo finns fem katter. Här är grå Madde och lilafärgade Fanny.

Det var många som inte trodde på idén eftersom de inte tror att katter kan lära sig något. Men enligt Susanne är det dumheter. Ger man katter de rätta förutsättningarna kan de visst lära sig och man kan definitivt ändra deras beteende.

Hon satte in en annons i lokaltidningen och skickade ut ett pressmeddelande och på den vägen är det.

Idag åker hon hem till kattägare, hjälper dem via telefon eller internet. Hon har kunder i hela världen.

– Många tror att jag kan prata med katterna, att jag är någon kattviskare, men det är jag inte. När jag kommer hem till en kattägare så behöver jag prata med ägarna, titta på hemmet och kattens beteende för att kunna föreslå vad de ska göra för att få till en förändring, säger Susanne.

När hon föreslog för SVT att de skulle ha en kattexpert i soffan tyckte de att det var en bra idé. Go´kväll höjde sina tittarsiffror i de program som Susanne var med i.

– Det behövs fler som står upp för katten och ju mer förstådda de blir desto högre blir deras status som husdjur, säger hon.

Och hemma väntar fem katter på Susanne när hon kommer hem från sina resor.

– Det finns väl inget härligare än att komma hem och så sitter det en liten pälsklädd vän där och väntar på dig? Då kan du inte annat än att dra på smilbanden och bli varm i hjärtat, säger hon.

Susanne har två hästar på gården också. Lena-Lena undrar om det kanske finns något gott i handen. Hästen heter Töfra.

Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 40 2015.