Lailas man levde dubbelliv – fick barn med en annan kvinna

Laila Dahl misstänkte ingenting när hennes man plötsligt en dag avslöjade att han fått barn med en annan kvinna. Lailas värld rasade samman, men hon bestämde sig snabbt för att hitta en förnuftig väg ur krisen.

Laila träffade sin Jan redan på och en stark passionerad förälskelse ledde vidare till kärlek.

– Vi delade många intressen, spelade i samma band och skrev musik ihop, berättar Laila när vi ses på Långbro värdshus som inte ligger långt ifrån hennes hem i Huddinge. Laila har släppt flera skivor och tävlat i Melodifestivalen, men idag jobbar hon främst som föreläsare och par-och relationsterapeut. Hon är även aktuell med boken “Att gå sönder och bli hel igen”, en självhjälpsbok om hur man tar sig igenom en otrohet, men där hon och hennes nu före detta man också delar sin egen personliga berättelse.

 Jan och Laila hade allt man kan tänka sig. De hade fått tre fina barn tillsammans och hade köpt ett hus som de renoverat efter egen smak. Trots att de varit tillsammans sedan de var ungdomar, fanns fortfarande kärleken där. Men runt år 2000 startade Jan eget företag och ett antal år senare började saker och ting förändras.

– Han började gå upp helt i jobbet. Vår tid för varandra och för oss som familj försvann ut i marginalen. Både jag och omgivningen försökte bromsa honom. Han var inte närvarande längre i samtalen och han var sällan hemma. Jobbet tog all hans tid. Allt eftersom den här negativa spiralen snurrade allt snabbare kom tanken till mig att snart kommer min man gå in i väggen eller få en hjärtattack…

 Det är en vardag i september år 2010. Laila har just blivit klar med inspelningen av sin skiva och känner en behaglighetskänsla när Jan kommer och plockar upp henne i bilen. Hon är glad och lättad, men han förklarar att han har något han måste berätta. Laila blir orolig.

– Jag frågade om det var någon som skulle dö, men han sa att det var det inte. Däremot skulle jag komma att bli väldigt ledsen. Han låter mig veta att han älskar mig och att han är beredd att gå i parterapi. Med stor möda får han till slut fram “Det här är min son. Han är 12 dagar”. Samtidigt visar han upp ett foto på en liten nyfödd bebis.

Kunde inte förstå

Där och då beskriver Laila hur hennes värld gick sönder. Var det nu hon skulle dö eller hamna på psyket? I drygt tio månader hade hennes man levt ett dubbelliv. Han hade varit otrogen och det hade resulterat i ett barn. Laila blev först helt förstummad, men sedan kom frågorna.

– Jag kunde inte fatta att det var sant och jag ville bara krypa ur mitt eget skinn. Det var ett tumult av ilska, rädsla och förtvivlan. Jag var i chock. Jag hade anat att något skulle hända, men det fanns inte i min tanke att han skulle vara otrogen. I min ilska ville jag försvinna ifrån honom och förklarade att han inte kunde bo hemma, men jag ångrade mig i samma sekund för vart skulle han ta vägen då?

– Till en början kände jag att vi behövde några dagar så att jag skulle kunna ställa alla de frågor jag hade innan vi skulle skiljas åt. För i stunden fanns inget alternativ, hur skulle vi kunna reparera det här? I 32 år hade jag känt Jan, lika många år som den andra kvinnan trampat på denna jord…

 Laila förstod snabbt att nu måste hon ta hand om sig och inte förlora greppet. Om hon inte kunde sova skulle hon ta sömntabletter och hon fick inte glömma att äta.

 Jan blev kvar och samma dygn berättade de för sina stora barn.

– Vi har en prat-relation jag och barnen och jag hade aldrig kunnat dölja för dem vad vi gick igenom. Däremot var Jan och jag överens om att inte säga något till vår yngste, som endast var 5 år, förrän vi visste utgången av det som just hänt.

 Tillsammans beslöt paret att avsätta en timme varje dag under en lång tid då de skulle prata om det som hänt och hur de skulle gå framtiden till mötes. Det skulle bli högljutt och mycket gråt så de passade på när barnen var i skolan.

– Jag hatade honom och ville ha honom kvar på samma gång. Hur kunde han göra så här?

Bad om en ny chans

Skulle något som pågått i tio månader få förstöra de 32 år som de byggt upp sitt underbara liv på? Jan bad om att få en chans till. Laila och Jan började gå i terapi och för Laila blev det märkligt att plötsligt vara den som satt på “andra sidan”. Det bäste rådet de fick med sig från sin terapeut var att de båda skulle sätta upp en tidsram. Hur jobbigt det än blev skulle de inte göra några stora beslut, som att skriva på skilsmässopapper, innan denna tid passerat. De bestämde sig för åtta månader.

– Jag ville inte fatta beslut som byggde på rädsla eller hämnd. Därför skulle vi fortsätta gå i terapi, samtala och se om vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra. Eller inte.

 Redan i bilen den där kvällen kände Laila att hon inte fick lägga sin ilska på detta nyfödda barn, det var ett oskyldigt litet liv och skulle inte få komma i kläm.

– Barnet blev på något sätt en läkedom i min sorgeprocess.

 I boken skriver även Jan ett par kapitel där han beskriver situationen med sina egna ord. Där förklarar han att han inte plötsligt vaknade upp en dag och tänkte att han skulle vara otrogen. Han hade inte heller funnit en ny kärlek i sitt liv.

– Nej, Jan beskriver det ju som att han inte flydde från mig och inte heller till den nya kvinnan utan att han flydde från sig själv.

 Ganska tidigt kände Laila att hon behövde prata med den andra kvinnan.

– Jag ville säga till henne att även om det var Jan som brutit sitt trohetslöfte så var hon en vuxen kvinna som var ansvarig för sina handlingar. Hon visste att Jan var en gift trebarnspappa som hon inledde en sexuell relation med – och det hade lett till ett barn. Jag läste upp ett brev för henne där jag skrivit upp allt jag kände och i och med detta återfick jag en del av min värdighet och jag fick klarhet istället för att måla upp mina egna fantasier.

Ville veta sanningen

Under dessa åtta månader var det viktigt för Laila att få svar på alla frågor, hur svåra svaren än var att få höra.

– Jag ville veta sanningen så jag visste vad jag skulle ta ställning till. Hur skulle jag annars kunna veta vem han var? Sanningen var viktigast för mig och under våra samtal kom vi närmare varandra än någonsin. Tidsramen passerade och jag hade börjat skriva på en bok som skulle kunna komma att bli en hjälp till andra i samma sits.

– Jag började skriva om mina egna erfarenheter. Jan fick läsa och han skrev även ett par egna kapitel. I andra delen av boken utgick jag ifrån min yrkesroll, om hur man kan få hjälp med känslomässig läkning.

 Två och ett halvt år hade gått sedan kvällen i bilen. Laila började känna sig hel på riktigt och hon hade accepterat Jans förlåtelse och vädjan. Barnen hade börjat andas ut.

– Vi hade tagit oss igenom ett minfält, men kärleken hade fördjupats och vi planerade att förnya våra äktenskapslöften. Jag planerade också att skriva klart boken. Men boken fick ett annat slut…

 Några månader senare märkte Laila en dag hur Jan slingrade sig vid en fråga.

– Vi står i köket och han tappar plötsligt talförmågan och sluter sig. Jag tänkte att antingen var det skuldkänslor igen, eller så hade han saker han inte berättade om. Men han hade åkt dit igen. Otroheten var på nytt ett faktum.

 Laila hade sagt till sig själv att om det hände igen skulle det definitivt bli skilsmässa.

– Efter alla löften, allt jobb, alla samtal… Sveket gjorde obeskrivligt ont. Intellektet säger skilsmässa, men känslomässigt var det fruktansvärt smärtsamt. Jag ångrar ändå aldrig att jag gav honom en första chans, annars hade jag ju aldrig vetat. Nu hade jag försökt. Men nu gav vi varandra tio dagar, under dessa dagar skulle vi som man och fru ta avsked av varandra. I boken beskriver Laila om det sorgliga ögonblick då Jan står och säger hej då, hon låter honom kyssa henne en sista gång och de håller om varandra.

En enorm skuld

Jan var inte färdig med sig själv i den mån han låtit Laila tro.

– Som Jan själv berättar i boken satt han inne med enorm skuld. Flykten till den andra kvinnan blev en slags lättnad i stunden, från de jobbiga känslorna. Men han svek mig igen och hade jag låtit honom stanna ännu en gång hade jag blivit medberoende till hans inre problematik.

 Laila är en klok och insiktsfull kvinna som bearbetat hennes makes svek under många år. Än idag kan det göra ont i hjärtat.

– Men jag har insett att man kan vara lycklig och olycklig på samma gång, det är ett förhållningssätt man väljer. Men jag är hel idag och Jan och jag är vänner. Han bor idag inte långt ifrån mig och barnen.

 Laila tror fortfarande på kärleken.

– Ja, absolut. Jag kommer aldrig någonsin tycka att det som hände är ok, men jag måste acceptera att det har hänt. Det är inget jag kan stänga av. Vi blir inte hela som människor om vi inte bearbetar det som möter oss i livet.

Fotnot: Även Jan har läst och godkänt texten