Mamma och jag försonades i det tysta

– Jag är intresserad av att prata med andra om varför hon eller han är som den är eller gör som den gör, berättar Marie Richardson.

Marie Richardson kommer precis från en repetition av uppsättningen “Johanna” som snart har premiär. Samtidigt fortsätter hon att spela i “Den girige”, som har femårsjubileum, berättar hon, medan hon plockar bort lite kläder från soffan i logen.

I “Johanna” spelar Marie rollen som Johannas mamma.

– Jag tycker om att spela mamma/dotter-relationer, speciellt om det finns något knepigt eller skevt dem emellan. Jag tror inte att det är så vanligt med okomplicerade relationer mellan mödrar och döttrar, säger Marie och menar att just den relationen är förenad med förskönade ideal, bilder och föreställningar om just hur en sådan relation ska se ut.

– Fäder och deras söner har självklart också komplikationer, men de verkar inte vara så belastade av krav på att det måste vara så kärleksfullt och perfekt.

Marie och hennes mamma Karin hade en komplicerad relation. En evig frigörelseprocess.

– Under en stor del av mitt liv bråkade mamma och jag. Båda hade en stark vilja att mötas, men det var svårt. En stor anledning var att vi ville förändra varandra. Jag var ofta arg på henne, tyckte inte att hon accepterade mig som jag var. Jag hade lika mycket synpunkter och försökte påverka och göra om henne.

När Marie var 30 år började hon gå i terapi.

– Det handlade dels om mina prestationer inom yrket, men mycket om min relation med mamma. Jag gick regelbundet dit i sex år, därefter fick vi våra barn. I samband med att mina barn kom blev min och mammas relation bättre.

– Då flyttade vi fokus från oss till dem, menar Marie.

Efter Maries pappas bortgång drabbades Karin av en djup depression men när hon tillfrisknade upplevde Marie att hennes mamma hade förändrats. Hon blev mer harmonisk och självständig.

– Hon såg på mig med andra ögon och jag såg på henne med nya ögon. Vi slutade att försöka förändra varandra och fick en helt ny relation. Det kändes fantastiskt! Hon var då 80 och jag var 45. Jag känner att vi i det tysta fick en försoning, säger Marie vars mamma dog sju år senare.

– Tänk vilken tur att hon hann bli så gammal, att jag fick uppleva de där sista fina åren tillsammans med henne.

Bryta mönster

När Maries dotter hamnade i tonåren hade hon chansen att själv bryta ett destruktivt mönster.

– Jag oroade mig för att relationen med min egen dotter skulle bli på samma sätt som den varit för oss. Det var så viktigt för mig att inte göra samma misstag.

Känslor och relationer är Maries favoritämnen.

– Jag är intresserad av att prata med andra om varför hon eller han är som den är eller gör som den gör. Jag pratar relationer med mina vänner, mina barn och inte minst med Jakob, säger Marie som levt ihop med Jakob i ganska exakt 30 år.

– Det kan pysa ordentligt mellan oss emellanåt, det kan till och med explodera emellanåt. I äktenskapet, precis som i alla betydelsefulla relationer, är det viktigt att inte tro att man kan förändra den man lever med. Jakob var mer mogen än jag redan från början. Han tyckte om mig precis som jag var och försökte inte att göra om mig.

Marie tror att hon blev kär i Jakob just för att han var så olik henne själv.

– Vi är väldigt olika fortfarande, men har en gemensam värdegrund. Vi tycker båda att det är intressant med människor och relationer, men sedan kan vi ha olika sätt att lösa ett problem på. Vi har med åren lärt oss att relationer handlar om faser, vi vet att efter jobbiga perioder blir det bra igen. Vi försöker ha tålamod och inser på nytt att vi ju faktiskt har det väldigt bra tillsammans. Jag har med tiden lärt mig att låta Jakob vara den han är. Man kan inte förändra en annan människa, det har jag insett.

Marie var 36 respektive 41 år när hon fick sina barn. Det hon förvånades mest över var att det var roligare än hon trodde.

– Innan jag visste vad föräldraskapet handlade om var jag väldigt rädd för ansvarskänslan och att man skulle känna sig instängd. Hade jag vetat hur otroligt roligt det är hade jag inte väntat med att försöka få barn så länge. Jag hade gärna velat ha ett till. Men jag går aldrig runt och ångrar något, allt jag varit med om har gjort mig till just den jag är.

Vad gör ni som familj på fritiden?

– Jag tycker om att umgås med barnen. Är vi lediga en längre period drar vi ner till landet på västkusten, där har Jacob och jag en massa projekt som vi aldrig känner oss klara med. Men till vardags är middagarna väldigt viktiga i vår familj, då sitter vi länge och pratar.

– När det gäller mina egna intressen har jag märkt att jag har inga riktiga hobbysar som jag utför. Nej, främst umgås jag med väninnorna och har tjejmiddagar när jag får tid över.

Hur håller du dig i form?

– Jag tycker inte att det är roligt att träna, tröttnar konsekvent så fort jag väl kommit igång. Förutom cykling, jag brukar cykla till och från jobbet.

Vad är du mest stolt över karriärmässigt?      

– Jag tänker sällan bakåt. Men mest stolt över… En pjäs jag var med i av Ingmar Bergman, i början av min karriär, “Markisinnan de Sade” är ett sådant exempel. Filmen “Om jag vänder mig om” är också ett sådant verk. Inte för kvantiteten på min roll, men för att jag älskade att jobba med Björn Runge och för att jag tycker så mycket om filmen.

Inhoppet i Eyes wide shut med Stanley Kubrick är kanske ändå en av Maries alla roller som det skrivits mest om i kvällstidningarna.

– Jag fick en bra relation med Kubrick och jag tyckte mycket om att jobba med honom.

Marie berättar att hon fick några filmerbjudanden från USA efter det. Hon stod vid ett vägskäl och förutom att hon just tackat ja till “Skärgårdsdoktorn” kände hon att hon var 40 och längtade efter ett andra barn.

– Jag kände absolut ingen sorg över att det kunde ha blivit en eventuell Hollywoodkarriär. Jag vara bara så stolt över just det där jobbet och att få spela mot Tom Cruise var otroligt. Han var över alla mina förväntningar, väldigt snäll och schysst.

Föredrar du tv eller teater?

– Jag tycker om mixen. När jag spelat teater ett tag tycker jag att det är jätteroligt med film och tv och när jag filmat under en lång period tycker jag att det istället är roligt att repa och visa upp mitt verk för en publik. Nu blir det skönt med teater då jag just har blivit klar med tv-inspelningar av dels Johan Falk-serien, dels “Blå ögon” som delvis handlar om hur regeringen kan se ut på insidan inför valet. Det var roligt att spela in då jag agerade mot flera skådespelare som jag aldrig tidigare arbetat med, bland annat Niklas Hjulström och Linus Wahlgren.

Vad drömmer du om?

– Jag vill bara att alla ska få vara friska. Jag är ödmjuk inför liv och hälsa. Jag drömmer också om att jag ska fortsätta känna den här enorma lusten för mitt yrke. Länge hade jag svår scenskräck, men numera tycker jag enbart att det är helt fantastiskt att få skapa liv tillsammans med andra och sedan beröra och få andra att gripas av en känsla.

Marie Richardson och Jakob Eklund har varit ett par sedan scenskolan.