Helena Bergström: Jag hade en jättekris när barnen började bli stora

Skådespelerskan Helena Bergström njuter av att bli äldre och av att samla på sig allt mer erfarenhet, något hon har stor nytta av på scen.

Sitter i en hotell-lobby i huvudstadens kärna. Plötsligt uppenbarar sig en av svensk films giganter. Helt klädd i svart. Helena Bergström är vältalig och full av både energi och pondus. Vår ständigt aktuella skådespelerska är nu aktuell i Stig Larssons pjäs VD som hade urpremiär 1987 med Ernst-Hugo Järegård i huvudrollen. Helena spelade då den unga scenskolestudenten, flickvännen. Nu är det istället hon som gör titelrollen.

– Jag var bara 23 år när jag spelade då. Jag tycker det är kul och spännande att vi nu har bytt på könsrollerna, att jag som kvinna får göra det som ursprungligen är skrivet för en man.

I jul är Helena även aktuell i tv-programmet Stjärnorna på slottet på SVT och här finns det ingen roll att gömma sig bakom.

– Det var en väldigt speciell upplevelse. Jag var helt omtumlad när jag kom därifrån, inspelningarna var känslofyllda och jag har fått med mig många fina minnen därifrån. Den läskiga biten är hur de kommer klippa ihop programmet. Om det blir som jag upplevde detta projekt så är jag nöjd och glad att jag var med.

Helena har fått frågan om att ställa upp i programmet i flera år, så varför just nu?

– Därför att det kändes rätt nu. Vid 50 kommer det för många av oss automatisk eftertänksamhet och vändpunkts-tankar. Jag har varit med i flera intervjuprogram där det ska ätas pratas och umgås. Ofta har det känts tomt efteråt, det skrapas på ytan. Här finns det mer tid, så förhoppningsvis blir det mer nyanserat.

Helena tror att ett av programmen kommer att bita tag extra i tittarna.

– Özz Nûjens dag drabbade mig så starkt. Jag hoppas verkligen att publiken får samma upplevelse som jag.

– Den enda jag riktigt känner i gänget är Rikard Wolff. Men det kom faktiskt också fram en hel del kring honom som jag inte kände till. Alla borde göra en Stjärnorna på slottet med sin bekantskapskrets. Det finns så mycket man slarvar med, inte minst när det gäller ens vänner.

“Gillar min ålder”

Skådespelerskan utstrålar självförtroende.

– Men självklart kan jag vakna med dåligt självförtroende som alla gör emellanåt och jag känner igen mig i tankar om kroppens förfall. När det är rejält i botten då hopp-tränar jag med min häst, det är min ventil. Jag tränar på en seriös nivå och det stärker mig och mitt självförtroende.

– Samhället får oss att känna att vi är förbrukade efter 45. Men vi har alla ett ansvar att rucka på dessa strukturer. Man måste få tycka att det är fantastiskt att bli äldre och samla på sig allt mer erfarenhet. Jag ser mest positivt på att bli äldre, menar Helena som fyllde 50 tidigare i år. För henne innebar det varken en livskris eller någon önskan om att förändra det yttre.

– Jag tycker om min nuvarande ålder. Det har tyngd och det känns befriande. Jag gillar mina rynkor och tycker att det är extremt vackert med åldrande.

Den offentliga och ytliga biten av skådespelaryrket har aldrig lockat Helena.

– För mig har teateryrket alltid känts så självklart. Jag är extremt yrkesfokuserad och tycker att mitt intresse för själva berättandet och gestaltandet har vuxit sig starkare ju äldre jag blir.

Helena hade sin största livskris när hon var runt 40. Då dog hennes pappa och hon stannade upp och började ifrågasätta saker i sitt liv. Det var under denna period som Helena köpte sin första egna häst.

– Det var en barndomsdröm jag hade. Men hästen blev sjuk och jag var tvungen att göra mig av med den. Då hade min familj ett familjeråd och sedan förklarade de för mig: “Du måste ha en ny häst, för hela familjens skull behöver du ha en ny häst”.

– Jag blir fri tillsammans med hästar, med dem gör jag mig av med min överskotts-energi så jag inte spiller den på fel saker. Att umgås med hästar får mig att känna mig lugn, trygg och harmonisk. Det känner min familj till.

Curling-mamma

Helena pratar på oavbrutet och det är lätt att fängslas av hennes charm. Hennes och Colins två barn är nu på väg ut i vuxenlivet och Helena, som gick upp helt och fullt i sin mamma-roll, jobbar idag på att hitta sin identitet i sig själv.

– Det är så lätt att man går upp så i sina barn att man tappar bort sig själv på vägen. Det var en jättekris för mig när jag insåg att mina små barn plötsligt befann sig i en frigörelseprocess. Jag har varit väldigt hönsig och curlat mina barn en hel del. Deras välbefinnande betyder allt för mig.

– Jag är sådär barnsligt stolt över dem och när jag ser dem tänker jag att de verkligen är toppen. Samtidigt är jag lyckligt lottad som jobbar i ett yrke där jag får leka loss och spela alla möjliga olika karaktärer. Jag känner att jag har en slags “prime” som skådespelerska just nu. Jag har erfarenhet och jag bryr mig inte så mycket om vad andra ska tycka. Jag känner mig inte så personligt sårad av en dålig recension längre till exempel.

Helena och maken Colin Nutley har gjort hur många filmer som helst tillsammans, vilket media aldrig varit sena med att ha en åsikt om.

– Vi är ett team, det är ett givande och tagande oss emellan. Många har varit på oss genom åren och ofta när vi gör något ihop då pratar man om att Helena jobbar med sin man, inte att det är Colin som hänger på sin fru. Vi jobbar som ett team, varför måste man separera oss? Det har aldrig funnits i tanken att man skulle separera två män som jobbar ihop, som Hasse och Tage till exempel. Men bara för att vi råkar vara ett par även privat så pratar man om att jag skulle hänga på honom. På så vis kan jag tycka att jag får mer respekt när jag inte jobbar med Colin.

Under åren när Colin och Helena blivit påhoppade av folk som tycker det är tröttsamt med par som jobbar tillsammans, har Helena funderat på om hon kanske borde frigöra sig från honom rent yrkesmässigt.

– Men då har Colin peppat mig och idag är jag så glad att jag har stått pall.

Tror på äktenskapet

I 24 år har Helena och Colin varit ett par. Hon beskriver att deras respekt för varandra växer för varje år.

– Den står aldrig still, vi har aldrig tagit varandra för givet. Sedan pågår det alltid ett kreativt samtal mellan oss, vilket nog är kärnan i vårt långa förhållande. Många par i vår bransch skiljer sig. Skådespelare utsätts för andra, men vi tror båda starkt på äktenskapet. Eftersom Colin var gift när vi träffades, har vi fått kämpa extra mycket för varandra. Och vi har gjort många val och värderat varandra och vårt sätt att jobba tillsammans som det högsta. Det är inget vi vill försaka.

– Colin har alltid stöttat mig enormt, vi är varandras största support i livet. Han vill se mig blomma. Det skiljer ju 20 år mellan oss och när vi träffades var jag så ung. Han har sett mig gå igenom många olika faser och han har alltid gett mig andrum. Aldrig har han försökt att stoppa mig i min utveckling.

Men som i alla relationer förekommer en del konflikter även hemmavid.

– Colin är pedant och det är absolut inte jag. Vi bråkar väldigt mycket och är eldiga i vårt humör, men vi är aldrig långsinta. Men existentiella konflikter förekommer sällan mellan dem båda:

– Vi har samma människosyn, menar Helena som erkänner att hon nog inte är särskilt lätt att leva med.

– Jag är så väldigt intensiv. Och jag är en ganska orolig själ, men just därför tror jag att Colin med sitt lugn har varit och är väldigt viktig för mig i mitt liv.

Hur vill du beskriva din livsstil?

– Extremt aktiv på alla plan, privat och yrkesmässigt.

Hur brukar du fira jul?

– Ibland åker vi bort men i år vet jag inte hur det blir. Ibland spelar jag under julhelgerna, det gör jag inte i år. Denna jul är det istället min dotter Molly som repeterar på teatern så i år är det istället henne vi anpassar oss efter. För ska vi resa iväg, då gör vi det hela familjen. Annars blir vi hemma.

Vad är ett måste på julbordet?

– Flatrökt ål.

Hur vill du beskriva dina jular som barn?

– Inte särskilt överdrivna, men vi firade jul. Eftersom jag är skilsmässobarn så jag minns jag det som ganska hektiskt, först jul hos pappa och sedan hos mamma och dessutom firade vi morfars mosters födelsedag så då blev det tårta och saft hos henne på morgonen. Mycket farande helt enkelt.

Årets stjärnor på slottet är Özz Nûjen, Örjan Ramberg, Harriet Andersson, Rikard Wolff och Helena Bergström. Programmet har denna säsong spelats in på Bjärsjölagårds slott i Skåne.