“I 60 år har vi delat glädje och sorg”

Vad har hänt sen sist då? Glada kaffestunder har det blivit många av.

 

Maili var 17 år när hon fick syn på den stiliga ynglingen på skolans Luciafest. Birger hade lång rock och lutade sig mot dörrposten, till synes självsäker som en filmstjärna.

– Här ska städas, förklarade Maili frankt, men beskedet skrämde inte iväg gästen. Det dröjde inte länge förrän de var ett förälskat par.

 

Sexåriga Bibban var hos mormor och morfar då tolvåriga Lasse kom förbi med en fin, röd kälke. Lasse var snäll och lät Bibban åka. Tio år senare möttes de nere vid järnvägen och det sa klick.

– Han hade världens finaste bruna ögon. Jag gick till skolan och berättade för mina vänner att nu har jag blivit kär i killen som jag ska gifta mig med.

 

60-årig vänskap

Lasse och Birger var kamrater sedan småskolan och arbetade tillsammans på Televerket. De sammanförde sina flickvänner en utekväll och någon gång under tågresan till biografen och filmen med Alice Babs, fann Maili och Bibban varandra. Det blev början på en 60-årig vänskap.

– Det är nog inte så vanligt att man håller ihop så länge, Ungdomar idag verkar kunna byta vänner hur lätt som helst, funderar Maili när vi träffas i Bibbans hus i småländska Hjältevad.

 

De har skrattat mycket genom åren. På något vis hade det enkla och anspråkslösa livet alltid plats för fest.

 

De två nykära paren tog bussen till lördagsdansen och gav sig ut på glada söndagspromenader.

Väninnorna var givetvis med på varandras bröllop som båda stod i Ingatorp kyrka. Maili Carlsson, 77, och Bibban, som egentligen heter Birgitta Creutz, 78, fnissar som tonårsflickor när de erkänner att de planerade sina graviditeter tillsammans. För tänk så roligt de kunde ha med sina småttingar!

 

Pratade varje dag

I början på 60-talet flyttade båda paren till samma gata i Hjältevad. Här växte barnen upp och här ordnades nyårsfester, kräftskivor och grillkvällar med munspel och dragspel.

– Vi ringde till varandra varje dag innan karlarna kom hem på frukost klockan nio. Vi hade alltid mycket att prata om, men hann alltid få maten klar, Vi träffades alla fyra varje lördag och spelade kort. Sedan var det helger med dans och julgransplundringar. Ja, vi har haft mycket roligt, ler Bibban.

– Kommer du ihåg första kräftskivan! Vi hade tagit fram stora kokboken och gjort hur mycket mat som helst.

Birger och Lasse tyckte vi varit duktiga när vi dukat fram allt i bersån, skrattar Maili.

– Eller när Lasse fyllde 30 och du hade kostym och Birger kom i klänning.

 

Nöjena var fortfarande enkla. En vanlig lördag fick guldkant av en utflykt med barnen och korvgrillning.

– Det blev sotiga korvar som ingen hade ätit hemma. Men ute i naturen smakade det underbart. Vi gjorde hålligång av ingenting, förklarar Bibban med glimten i ögat.

 

Tog sig igenom sorgen

Fotoalbumen är fyllda med festliga händelser. Men väninnorna har också upplevt den tyngsta sorg. Då båda väntade sitt första barn sa Maili flera gånger till sin väninna att något kändes fel. Hennes lilla flicka dog med navelsträngen runt halsen under förlossningen. Bibban blir blank i ögonen när hon tänker tillbaka.

– Det var så grymt det som hände. Vi hade glatt oss tillsammans och så blev det bara fruktansvärt. Maili höll sig för sig själv ett tag och jag var ensam om dagarna med min lille son.

 

Maili har inte glömt. Men tillsammans med Birger lyckades hon ta sig igenom sorgen och kunde så småningom sitta med Bibbans pojke i famnen och vara glad för hennes skull.

 

Bibban fick tre barn, Peter, Mats och Anette och Maili två, Thomas och Ulf. Flickan som skulle blivit Mailis tredje dog också under förlossningen.

– Med kejsarsnitt hade det nog gått bra, men läkaren ville inte. Det var väldigt svårt, men livet måste ju gå vidare. Men flickorna finns alltid med mig i mitt inre.

 

Maili, som är född i Finland, arbetade som lärare i fyrtio år och tolk, Bibban var dagbarnvårdare. Det har gått bra för deras fem barn, sammanhållningen i familjerna är stark.

 

Vänskapen, som vilat på en stabil grund, blev nästan komisk den gång Maili låg på lasarettet för en ryggoperation. Bibban råkade bryta foten i blåsippsbacken och hamnade i sängen bredvid.

– Det var sympatiskt av henne av att hälsa på! Vi var tajta innan, men nu gick hon nästan lite för långt, skojar Maili med en glad blick på väninnan.

 

Hjärtinfarkt

De roliga dagarna har glidit samman och tiden gått fort. Båda har, speciellt sedan barnen flyttade hemifrån, haft utrymme för annat umgänge och egna intressen. Men det är som Mailis syster en gång sa: Lasse och Bibban har ju alltid funnits där!

 

För sex år sedan drabbades Bibban av sorg. Lasse gick bort i en hjärtinfarkt, han somnade in hemma, och är idag oändligt saknad. Lasse, spelevinken som skojade med alla och stod för många hyss på festerna.

– Jag minns en grå och trist vinterdag när han kom på cykel här ute på gatan. Jag hängde med huvudet och var sur. “Snart kommer göken” hojtade han och jag kunde bara skratta. Dagen var räddad, säger Maili.

 

Från Bibbans fönster syns huset där Maili och Birger levde. Sedan något år bor de i tre mil bort i lägenhet i Eksjö för att vardagen ska bli lite lättare, och visst kändes det konstigt i början.

– Men vi ringer till varandra. Och vi träffas i PRO-föreningen, förklarar Bibban.

– Vi är med i samma bokcirkel också. Och tycker vi att det blivit för långt uppehåll så träffas vi ändå!

 

Vad är då hemligheten bakom en vänskap som varat i 60 år?

– Maili är så snäll och omtänksam. Vi har samma humor. Om det händer något räcker det ofta att jag tittar på henne för att veta vad hon tänker, säger Bibban.

– Du är likadan. Och du är alltid, alltid ärlig, utbrister Maili.

 

Båda funderar några ögonblick och Bibban nickar när Maili till sist konstaterar:

– Vi har respekt för varandra. Vi gör oss inte till. Du har varit du och jag har varit jag. Konstigare än så är det inte.

Personligt

Namn: Maili Carlsson.

Ålder: 77 år.

Bor: Lägenhet i Eksjö.

Familj: Maken Birger, barn och barnbarn.

Intressen: Vänner, resa, böcker.

 

Namn: Birgitta Creutz.

Ålder: 78 år.

Bor: Villa i Hjältevad.

Familj: Barn och barnbarn.

Intressen: Vänner, böcker, trädgård.

 

 

Vänner är speciellt viktiga när livet är tungt

 

Författaren och terapeuten Marta Cullberg.

Varför är det så många som ångrar att de inte haft bättre kontakt med sina vänner?

– Relationer är bland det mest centrala i människors liv. Inte minst ser man att vuxna barn, som haft såriga relationer till sina föräldrar, trots allt försöker åstadkomma något av en försoning. Jag kan tänka mig detta också när det gäller viktiga vänskaper. Vad jag har sett i mina terapier är att förlusten av viktiga barndomsvänner – familjerna har flyttat och barnen har inte kunnat hålla kontakten – har varit mycket smärtsamt och har ibland påverkat personen för resten av livet. Vänskapsrelationer är otroligt viktiga när livet är tungt. Är det tomt omkring en person så är det svårare som terapeut att stötta en person genom en svår period i livet.

 

Hur gör jag för att återknyta kontakten med en förlorad vän?

– Det är aldrig för sent att försöka återknyta kontakten med vänner. Snarast är det fantastiskt att upptäcka när man träffar barndomsvänner som man av olika skäl inte träffat på massor av år att det “känns som i går”. Man tar upp tråden igen utan svårighet. Min bästa vän från småskolan flyttade utomlands och vi sågs inte på många år, men när hon dök upp igen efter var det som om ingen tid alls hade förflutit. Och bara häromdagen träffade jag en arbetskompis som jag inte sett på 35 år och vi kunde direkt plocka upp tråden från det förgångna.

 

Tror du vänner blivit mer utbytbara idag?

– Det handlar om vänskaper på olika nivåer. Med Facebook kan man i dag hålla kontakt med så mycket fler personer än vad som tidigare var möjligt. Det är värdefullt på sitt sätt, men de riktigt djupa vänskapsrelationerna förutsätter att man ses och utbyter förtroenden från person till person på ett sätt som inte sker i datorvärlden.

– Det är viktigt att inse att olika vänner står för olika sak. Kvinnor har ofta ett rikt register av vänner, alltifrån barndomsvänner till gamla skolkamrater, tjejgänget, arbetskompisar, syjuntan, joggingpartnern eller kvinnorna i bokklubben.

 

Hur blir man en bra vän?

– Vänskap bygger på ömsesidighet och närhet. Att det finns en glädje i själva mötet med någon som man känner närhet till. Vänner väljer man ju, så det handlar också om att man gör kloka val. Att ha goda vänner är verkligen som “pengar på banken” när det blåser i livet. Aldrig inser man lika tydligt hur viktiga vänner är som när man drabbas av livets smällar. Jag minns särskilt en god vän som var “livräddande” när jag gick igenom en svår skilsmässa. Hon hörde av sig varje dag och stöttade mig genom krisen. Jag har också en kvinnogrupp som jag träffat i stort sett varje månad under terminerna i 35 års tid. Vi har i vått och torrt delat livserfarenheter över en god middag och blivit så mycket rikare på kuppen. Vänner finns där som bollplank, som stimulans, som glädjekälla och som stödfunktion.

“Ingen skulle välja att leva utan vänner även om man hade tillgång till alla andra värdefulla saker i livet” menade redan Aristoteles.

 

Maili och Bibban, i reportaget, lyckades hålla samman även under den svåra tiden då Maili fick missfall och Bibban födde ett friskt barn. Vad ska man tänka på när en vän drabbas av sorg?

– Det är verkligen i dessa stunder som vänskapens hållbarhet testas. Att dessa två vänner kunde klara den krisen är fantastiskt. Jag har sett många vänskapsrelationer som strandat när den ena får svårigheter medan den andra har framgång. En kvinna som kämpade med barnlöshet var till exempel tvungen att ta “time out” från relationen medan hennes väninna var gravid och födde barn. De kunde dock tala om saken och återknyta kontakten så småningom. Men i sådana situationer kan avunden på den lyckligt lottade ställa till problem.