– Idag visar jag gärna upp den lilla ljudprocessorn som sitter bakom örat som en hörapparat. Och jag gör det med stolthet, säger Linnea.
På idylliska Färingsö utanför Stockholm, ett par stenkast från Svartsjö slott, träffas vi hemma hos Linnea Bergling Lannmark. Den mulna höstdagen kan inte skymma att huset ligger fantastiskt vackert på landet men ändå bara en kort resa från Stockholms pulserande innerstad.
Att det är ett musikaliskt hem går inte att ta miste på. Instrument och partiturer syns överallt. Men Linneas musikaliska resa har verkligen inte varit spikrak.
Allt började när hon skulle påbörja sin utbildning.
– När jag var 21 år och sökte till Kungliga musikhögskolan genomgick jag en hälsoundersökning. I den ingick att läkaren viskade ord medan han dolde sin mun med ett papper. Jag hörde ingenting…
Hörselskadan innebar ingen dramatisk förändring för Linnea. Hon kunde fortsätta att njuta av musik och kunde ägna sig åt sin passion fullt ut. Under drygt tio års högskolestudier utbildade hon sig både till musikdirektör och operasångerska med inriktning mot barockmusik. Men när hon gick på Operahögskolan och väntade dottern Gabriella kom nästa bakslag. Hon förlorade hörseln helt på vänster öra.
– Innan dess hade jag liksom inte tänkt på mig själv som hörselskadad men att förlora hörseln på ett öra var ju naturligtvis en chock.
Överstimulerat
Inte heller den ensidiga dövheten hindrade Linnea från en framgångsrik karriär. Hon levde precis det liv hon ville. Särskilt roligt var det att framträda med de barockmusikensembler som hon själv hade varit med om att skapa. Unga instrumentalister med världsrykte backade Linnea på sång. Det var precis så hon ville ha det.
– Men jag har ju förstått att min hjärna under alla år utsattes för en stimulans som ledde till en utmattning. Jag hade för få hörselceller och de fick gå på högvarv.
Och så kom dagen som skulle förändra Linneas liv. Den 8 oktober 2006 satt hon i ett möte med sin älskade barockensemble Barocka Damer för att lägga upp marknadsföringen inför kommande konserter.
– Vi var mitt uppe i en diskussion när det plötsligt kändes som någon drog ner volymen, som man gör på en radio. Jag såg munnar som rörde sig men hörde inga ord.
Linnea hade drabbats av plötslig dövhet, ett tecken på att hjärnan överhettats intill utmattning. Efter ett tag återkom hörseln men under de närmaste åren återkom dövheten 29 gånger. För varje gång blev hörseln lite sämre.
– Jag mådde verkligen jättedåligt under de här åren. Plötsligt på natten kunde dövheten komma och då gick jag upp och försökte få igång hörseln med hjälp av sångövningar. Skoven kunde vara i timmar…
Ett av de sammanhang där Linne har trivts allra bäst: Ensemblen Barocka damer med från vänster Kate Hearne, barockcello, Maria Robertson, cembalo, Linnea Bergling själv, alt, och Agneta Hellström, blockflöjter.
Redan efter den första dövheten presenterades Linnea för möjligheten att få ett så kallat cochlea-implantat (CI). Hon var minst sagt skeptisk.
– Dels tyckte jag att det var fult, dels trodde jag att det skulle innebära slutet för mitt musicerande. Ända fram till 2009 kunde jag fortsätta med att ha elever och jag kände att jag ville vänta med implantat.
I december 2009 tvingades Linnea sluta med elever eftersom örat inte tolkade tonerna rätt. Linnea, som har absolut gehör, visste exakt hur tonerna skulle låta men förstod att hjärnan inte klarade informationen längre.
Kopplades in
Under 2010, fram till CI-operationen i september, levde Linnea isolerat. Kommunikationen med omgivningen gick mest genom lappar och valmöjligheterna hade smalnat av. I september lade hon sig på operationsbordet.
– Det är en stor operation där man viker undan örat, öppnar upp och borrar i skallbenet. Man är naturligtvis sövd under operationen som tar några timmar.
18 dagar efter operationen kopplade man in implantatets elektroder, en efter en. Tillsammans med en hörselingenjör testade man i långsam takt olika toner, från bas till diskant. Som musiker är Linnea ljudkräsen men hade lågt ställda förväntningar. Hon blev positivt överraskad.
– Alla de där ljuden i vardagen som jag inte ens visste att jag hade saknat. Ljudet av gruset under fötterna, bilens blinker, stolarnas skrapande, fågelsången. Jag tyckte att det var helt fantastiskt!
Den fjärde dagen efter att elektroderna kopplats in bad hon sin man Jan att sjunga Bä bä vita lamm…
– Han är ingen sångare men jag grät verkligen av glädje när jag hörde honom. Det var så underbart.
Förhindra tinnitus
I dag har vardagen förändrats. Det första hon gör på morgonen är att koppla på implantatet och sedan är det på hela dagen. Det är inte som att höra vanligt men det blir lite bättre för varje dag. Hjärnan lär sig mer och mer att känna igen ljuden den utsätts för. Och implantatet har också en annan effekt som är nästan lika viktig som själva hörandet.
– Om jag stänger av implantatet tar min tinnitus över med hela sin kraft. Det är oerhört jobbigt. Men när jag har CI:n på så håller den tinnitusen i schack. Alla små ljud som vi omges av döljer det inre bruset.
Musiken då?
– Ja, förutom några elever som jag hade fram till 2009 har tyvärr tvingats lämna den professionella karriären bakom mig. Implantatet är fantastiskt och musik i de lägre tonregistren fungerar bra. Men så fort det börjar gå mot diskanttoner kommer tonerna liksom huller om buller.
I dag är Linnea sjukpensionär. Hon hjälper sin son Christopher som har valt samma bana som hon men annars blir det inget musicerande. För är man professionell musiker kan man inte göra något halvbra…
– Skräcken för alla sångare är att inte sjunga rent, att man ska undslippa en falsk ton. Så det går absolut inte att framträda inför publik. Men CI har ändå på något sätt gett mig livet tillbaka. Jag är en person som är beroende av socialt liv, kanske mer än de flesta. Det är svårt att föreställa sig vilken påfrestning det är om man då måste kommunicera med hjälp av lappar.
Hjälpa utvecklingen
Förutom sitt absoluta gehör har Linnea fått en annan musikalisk gåva, så kallat visuell auditiv synestesi. Det innebär att när hon tittar på ett partitur kan hon höra musiken inne i sitt huvud.
– Men idag om jag sätter mig att spela piano så hör jag rätt toner inne i huvudet men det låter fel när jag spelar, speciellt i diskanten. Men däremot hör jag manliga operaröster bra, helst basbaryton som min son har!
Att hålla kroppen i trim har blivit viktigare än någonsin när så mycket energi idag går åt för att höra. Långa promenader har blivit en del av vardagen.
– Som sjukpensionär finns det klara regler för vad jag kan och inte kan göra men om jag får möjlighet vill jag gärna vara en kugge när CI utvecklas, något som sker hela tiden. Min bakgrund kan vara viktig i dessa sammanhang.
Och hur är det med den lilla fåfängan?
– I dag visar jag gärna upp den lilla ljudprocessorn som sitter bakom örat som en hörapparat. Och jag gör det med stolthet!
Personligt
NAMN: Linnea Maria Kristina Bergling Lannmark
ÅLDER: 59 år.
YRKE: Sångerska och musiker.
FAMILJ: Maken Jan, 60, dottern Gabriella, 27, sonen Christopher, 19, samt barnbarnet Louise, 2 år.
Det vi gör i dag var science fiction för 20 år sedan
Docent Anders Freijd på Karolinska/Huddinge sjukhus var den som genomförde cochlea-implantat (CI) operationen på Linnea Berling. Han berättar om en utveckling som har gått rasande snabbt sedan den första operationen genomfördes i Sverige1984.
– Då var naturligtvis inte tekniken lika långt kommen och ambitionsnivån var lägre. Då opererade vi bara sådana som var helt döva så även ett ganska blygsamt resultat innebar ju en positiv förändring.
– I dag opererar vi även patienter med resthörsel och resultatet är mycket, mycket bättre. Det vi gör idag var rena science fiction för några decennier sedan.
Den svaga länken i den kedja, som omvandlar ljudvågor till elektriska impulser som vår hjärna kan tolka, är de så kallade hårcellerna som finns i innerörats hörsnäcka. Dessa kan skadas och sluta fungera.
– 95 procent av alla gravt hörselskadade har problem med just dessa hårceller och kan därför bli hjälpa av ett cochleaimplantat.
Utrustningen består av två delar – en yttre som sitter som en hörapparat med bland annat processor, mikrofon och en sändare samt det inre, inopererade implantatet med ledning ner i innerörats snäcka (cochlea). När implantatet får signaler från den yttre sändaren skapas en kontakt genom implantatet till de nervtrådar som dittills saknat kontakt med hårcellerna.
– Det blir inte fullgod hörsel men vi brukar säga att vi garanterar en förbättring. Hur stor förbättringen blir är väldigt svårt att sia om. Vissa blir mirakulöst bättre, hos andra är det mer blygsamma förbättringar.
Om patienten har en naturlig resthörsel så är det risk att denna skadas vid operationen.
– Därför är det viktigt att analysera och avväga noggrant innan man genomför operationen, menar Anders Freijd.
I dag genomförs ungefär 200 operationer årligen på landets universitetssjukhus. Många av patienterna är barn – så gott som alla som föds döva blir opererade. Om det sker tidigt, helst före ett år ålder är det god chans att de får ett språk jämförbart med normalhörande.
– Materialet kostar ungefär 200 000 kronor, sedan tillkommer vårdkostnader. Det kan tyckas mycket, men är inte det om man betänker vilken nytta som operationen för med sig.
