En ängel i hemtjänsten: Annika är kandidat 4

– Annika får oss att må bra! Trion Birgit Nyström, Peggy Persson och Gert Ödhammar i Höllviken är helt eniga.

 

– Annika gör oss lugna och trygga, säger Peggy.

– Hon ger sig alltid tid att prata. Aldrig att hon bara springer in och sedan stressar iväg med ett “hejdå”, berättar Birgit.

– Hon är verkligen mån om att vi ska ha det bra, varje dag. Och vi kan inte ha det bättre än här, slår Gert fast.

 

Alla tre är helt eniga. Dessutom är det fantastiskt att Annika alltid är glad och bara ser möjligheter, hon som gått igenom något så fasansfullt.

 

En grund i tragedin

För det var en familjetragedi som gjorde att Annika hoppade av en karriär som inredningsarkitekt och valde hemtjänsten. Hennes son, Nicki, hade fyllt sju när han insjuknade i ALD, en sjukdom som gör att det centrala nervsystemet slås ut, en bit i taget.

 

Annika, som var ensamstående med tre barn, blev Nickis assistent och vårdade honom tills han dog, 14 år gammal. Hon blev också arbetsledare för assistentgruppen, hon hade valt ut ett gäng med tjugo killar i 25-årsåldern, som kunde busa och skoja med Nicki. Han behöll sin humor ända till slutet

 

Efter Nickis död 2006 var Annika helt utmattad och gick sjukskriven i två år. Därefter började hon arbetsträna på Postgården. Som liten hade hon ofta följt med sin mormor hit för att hälsa på mormors väninnor, det kändes bekant och vänligt.

 

 

Servicehuset låg dessutom så nära bostaden att hon kunde gå hem om krafterna svek.

– Jag ville inte fortsätta som arkitekt, utan arbeta med något annat, något med en djupare mening. Jag ville hjälpa andra. Tiden med Nicki hade lärt mig att jag var duktig på vårdarbete. Jag ville ta vara på allt jag lärt. Jag orkade inte arbetsträna med barn, men jag ville göra ett försök bland äldre.

 

Vägen tillbaka blev en kamp.

– Det kändes som om jag legat i koma och nu skulle börja lära mig gå och tala från början. Vissa morgnar satte jag mig upp i sängen och bara grät. Jag ville inte. Men jag tvingade mig.

 

Började studera

Det tog ett års hårt slit för Annika att nå upp i arbetsträning på heltid. Hon började studera till undersköterska bredvid jobbet och fick lysande betyg. Hon har fortsatt att utbilda sig i handledning och vårdpedagogik samt i hjärtefrågan “hälsa- och livskvalitet för äldre”. Idag har Annika också ansvar för stöd till anhöriga med samtal, information med gäster och underhållning, och “må-bra-dagar” med massage och manikyr. På jobbet är hon känd för att vara glad och trevlig.

– Visst, vi har mycket att göra, konsten är att våra äldre inte ska märka det på mig. Jag är mån om att med mitt kroppsspråk visa den jag talar med att “jag är till för dig, just nu”, säger hon.

 

Inte ett ögonblick har Annika ångrat sitt val.

– Det bästa är det jag får tillbaka av vårdtagarna, både de här i huset och de som jag åker hem till. Det är så fyllt av mening att finnas nära någon som behöver det. Häromdagen satt jag vak hos en man som dog. I en sådan stund blir livet verkligen naket, allt ställs på sin spets. Det var en gåva att få sitta vid hans sida tillsammans med en anhörig.

 

Åren med Nicki en gåva

Annika ser också åren med Nicki som en gåva, att hon fick dela hans friska år och sedan göra allt för att hjälpa honom när han var sjuk. Hon har valt att inte bli bitter och låta det hemska ta över hennes liv.

– Nicki visste att han inte skulle få leva och vi kunde prata om det. En gång sa han spontant: “Mamma, när man är död får man göra vad man vill!”: Han orkade vara positiv och det är en ära att få vara hans mamma.

 

Annika föreläser om sjukdomen ALD, en genetisk sjukdom som bara drabbar pojkar. Den orsakas av kroppens oförmåga att bryta ner fettsyror och skapar inflammationer i hjärnan och binjurarna. Hon har också börjat skriva en bok om Nicki och försöker få den humor hon delade med sonen att lysa igenom, trots att ämnet är tungt.

 

Hon är övertygad om att hennes smärtsamma erfarenheter hjälper henne i yrket.

– Jag kan förstå vårdtagarna. För jag har varit i deras sits. Jag har haft en massa assistenter som sprungit omkring i mitt hem dygnet runt. Jag vet hur småsaker kan bli stora, som att någon smäller för högt i en dörr eller kör rullstolen in i en list. Jag har känt i hela kroppen hur skör rollen är för den som måste ta emot hjälp, säger hon med eftertryck.

– Vad som än händer kommer jag alltid att gå framför mina vårdtagare med flaggan i högsta hugg! Jag kommer alltid, alltid att sätta dem främst!

 

 

 

Personligt

Namn: Annika Christina Jörgensen

Ålder: 47 år

Bor: I hus i Höllviken

Familj: Döttrarna Amanda, 27 år, och Johanna, 22

Antal år i yrket: 4

Om jag vann 50 000 kronor skulle jag: Nicki ville ha en svart gravsten med sin namnteckning. När han dog var jag bankrutt, jag hade lagt alla pengar på att göra det så bra jag kunde för honom. Om jag vann skulle jag köpa en svart granitsten till hans grav. Det skulle göra mig väldigt lycklig.

 

Klicka här för att möta kandidat nr. 1: Javid Babak

Klicka här för att möta kandidat nr. 2 : Marie Lundström

Klicka här för att möta kandidat nr. 3 : Gun Nordström

Klicka här för att se alla nominerade från Alingsås till Överum