Pantertanter med ungflicksskratt. Från vänster överst: Margit Johansson, Louise Andersson, Emy Svensson, Dagny Johansson, Ingegerd Nilsson, Inga-Lisa Svensson, Kerstin Benjaminsson, Inga Gewert. (På bilden saknas Inga-Britt Karlsson.)
Alla har några år på nacken, men när vi träffar samtliga nio pantertanter påminner de mest om ett gäng glada och fnissande tonårsflickor! Ett gäng damer mellan 77 och 85 år som delar något helt unikt; 65 års innerlig och nära vänskap!
Det hela startade på ett gärde i Falkenbergstrakten hösten 1947. Några unga skolflickor plockade potatis sida vid sida under höstlovet. En av töserna berättade att tre andra tjejer i grannskapet startat symöten.
– Tänk om vi får vara med på det, funderade en potatisplockare.
Så blev det! Nio flickor mellan 12 och 19 år började träffas hemma hos varandra en gång i veckan för att sy, sticka, dricka kaffe och prata.
Älskade dans
Vi hittar gänget bänkade runt ett bord på restaurang Laxen i Falkenberg, där de firar sin 65-åriga vänskap med en god middag.
– Om du visste så många roliga minnen vi delar. Den vänskap vi delar är faktiskt helt unik, förklarar de tillsammans.
Här har vi de nio vännerna förevigade under ett symöte anno 1958. Just den dagen stod det också högtidsmiddag med hare på menyn.
Det är många glada skratt och fniss runt bordet och innan maten serveras får vi prata med en av damerna lite mer enskilt. Hon heter Inga Gewert och har mycket att berätta:
– När vi började syjuntan var vi alla tonårsflickor som älskade att gå ut och dansa och träffa andra ungdomar.
Därför blev det naturligt att sy eller sticka något extra fint till fest.
– Jag minns när det var modernt att sticka angorajumprar. Då syntes det med vilka kavaljerer vi dansat– de var luddiga av angoragarn.
Tydligen var det något av kärlekens garn, för en efter en träffade de nio kärleken.
– Då blev det dags att sy på hemgiften, fortsätter Inga. På den tiden skulle allt handfållas, både handdukar och lakan. Dessutom skulle man brodera monogram och sy spetsar på örngott och lakan. Men vi var kära och tyckte det var roligt, om än besvärligt.
Många festligheter
Så ståndade bröllopen, ett efter ett.
– Vi sykompisar ordnade de mest fantasifulla möhippor plus att vi alltid gjorde en äreport hemma hos brudparet.
Möhippa med långrandiga pyjamas för utflykt i hästskrinda. Bilden är tagen 1958.
Efter det blev det dags att sy och sticka utrustning till små bebisar och efterhand växande pojkar och flickor.
Åren rullade på och mellan allt handarbete ordnade de nio lite annat festligt.
– Det blev middagar med gås, lax eller hare. Dessutom började vi turas om att köpa penninglotter. Gissa om vi blev lyckliga när vi vann 10 000 kronor någon gång i början av 1980-talet!
Nu ska ingen tro att “de nio” bara skrattat sig igenom alla åren tillsammans.
– Nej, vi har också gråtit och tröstat varandra när någon drabbats av sorg och elände – det lär ju alla göra någon gång under så pass lång tid.
– Däremot har vi aldrig någonsin blivit ovänner, även om ingen behövt vara rädd för att säga ifrån om det behövts.
Kortspel
Så återvänder Inga till sina middagsfestande kompisar. Men ett par veckor senare får vi möta de charmiga damerna på nytt på en eftermiddagsträff. Men numera har ingen med vare sig stickning eller sypåse. Nej nu är det kortspel som gäller!
– Men ingen av oss vet vad just vårt kortspel heter, så vi kallar det “intelligensspelet” för det låter ju avancerat!
Fram med plånbok och pengar! Snart dags för dagens första kortgiv och spänningen stiger.
Då kan den som har turen på sin sida dessutom vinna upp till 20 kronor. Precis som den som har otur kan förlora samma svindlande summa. När spelturneringen sedan är över väntar skrap av tialotter och kaffe med sju sorters kakor.
– Vi är uppfostrade under en tid då det där med kaffebröd var ett måste och det arvet för vi vidare. Så fortsätter dagen med massor av prat och skratt; förtroenden, nyheter och goda råd.
– Nio kvinnor med några år på nacken, om än med varsin flicksjäl längst därinne och alla med sin bakgrund, med sin familj och sitt yrkesliv (i gänget finns sjukvårdare, mattanter, hattmodister, bönder och en auktionsförrättare). Men ett gäng damer mellan 77 och 85 år som har något alldeles unikt tillsammans – en lång, lång, oslagbar vänskap.
Tänk själva, nio kvinnor gånger 65 år, det blir 585 år av kamratskap.
Det måste väl vara något av ett världsrekord?
