Personligt
Namn: Magdalena Alin.
Ålder: 25 år.
Familj: Mamma Gunvor, pappa Anders, bror David, syster Maria med maken Philip och barnen Wilma, 2, och Hugo, 1 år.
Bor: Värnamo.
Älgolyckorna minskar
Vid sekelskiftet var antalet älgolyckor på våra vägar omkring 3 000 per år, en siffra som 2010 minskat till 1 300. Det förklaras bland annat genom att det finns flera varningsmärken vid viltstråk, bättre röjda vägrenar och fler viltstängsel.
Det finns anledning att vara extra försiktig på vägarna i maj-juni, då det är kalvningstid och många djur byter betesmarker, och under höstens jakt- och brunstperiod. De flesta viltolyckor inträffar under tidig morgon, sen eftermiddag och natt.
Hastigheten har stor betydelse då 95 procent av alla kollisioner med älg inträffar i hastigheter över 80 km.
Källa: Nyhetsbrev 2011 från Trafikverket
Det var ett under att Magdalena klarade livhanken efter älgkrocken. Men när hon efter en veckas medvetslöshet vaknade upp kom den svåra chocken. Alla minnen i hennes 22-åriga liv var borta!
Fem ungdomar i bil på väg från Blekinge hem till Värnamo. Klockan är halv tre en sommarnatt i juni. Plötsligt, strax utanför Tingsryd, rusar en älg ut på vägen. Kollisionen blir explosiv! Bilen träffar älgen, som slungas upp i luften och sedan brakar rätt igenom biltaket på höger sida.
Fyra chockade ungdomarna kravlar ur bilvraket nära nog oskadda. Kvar, svårt skadad sitter 22-åriga Magdalena Alin. Hon har älgen, som är kluven på mitten, över sig.
Nu har över tre år passerat och vi sitter hemma hos Magdalena i hennes lilla tvårummare i Värnamo. Tack vare skickliga läkare, stöttande familj och en stor portion eget “jäklar anamma” överlevde hon olyckan.
– Men första året efter var rena mardrömmen, suckar hon. Inte för att jag var sönderslagen kroppsligt, utan för att jag hade tappat minnet. Jag visste inte vem jag var, kände inte igen min familj och visste inte hur man gick eller tvättade sig. Jag kom inte ihåg något från mitt gamla liv!
|
– Jag sov vid krocken och slogs medvetslös av älgen, fortsätter Magdalena. Märkligt nog fick jag inga frakturer, bara skrapsår. Efteråt har vårdpersonalen sagt att det berodde på att jag var så vältränad att jag hade en “muskelkorsett”. Däremot fick hennes huvud ta emot tyngden av djuret. Det var ett under att inte nacken gick av. |
Efter den kraftiga krocken med älgen var bilen bara skrot. |
– Direkt efter olyckan fick jag flera epilepsianfall som gjorde att räddningspersonalen behövde sju minuter för att få in mig i ambulansen.
Den djupt medvetslösa Magdalena kördes först till Växjö lasarett för röntgen, sedan i ilfart till Universitetssjukhuset i Lund, där hon lades i respirator.
– Det måste ha varit en chock för mina föräldrar, som per telefon tidigt en morgon blev uppmanade att åka direkt till Lund dit jag förts efter en trafikolycka. Ingen visste om jag levde eller inte…
Magdalena levde. Men hon var nära att dö av hjärnblödning efter hjärnblödning och läkarna opererade så fort de kunde för att försöka hejda blodflödet. Efter knappt en vecka vaknade Magdalena ur medvetslösheten.
Nollställda minnen
– Då kände jag inte igen någon, inte min familj, inte mig själv. Jag var helt nollställd!
Efter Lund skickades Magdalena till sjukhuset i Värnamo innan hon fick komma till en rehabavdelning i Jönköping.
– Där skulle jag enligt doktorerna stanna ett halvår för att lära mig gå, sköta hygienen och allt annat på nytt. Men jag var oerhört instabil rent psykiskt. Jag hade förstått att mamma och pappa var min familj och varje gång de kom och hälsade på så skrek och grät jag att de skulle ta mig därifrån!
|
Kanske var det längtan efter att få lämna sjukhusvärlden som fick Magdalena att återerövra gamla färdigheter i rekordfart. – Efter sju veckor hade jag tränat upp det mesta och var färdig att skrivas ut. Läkarna hävdade att jag var ett medicinskt under och att jag inte behövde tvivla, så småningom skulle också minnet komma tillbaka!
Redan som 19-åring hade Magdalena flyttat till egen lägenhet. Dit kunde hon inte återvända, utan nu väntade gamla flickrummet hemma hos föräldrarna. |
Olyckan orsakade åtskilliga hjärnblödningar, Magdalena låg djupt medvetslös och hennes chockade föräldrar visste inte om hon skulle överleva.
|
– Det var fasansfullt, men jag kände inte igen någonting, trots att jag bott hela åtta år i mamma och pappas nya villa. Jag tjatade och frågade – hur var jag förr? Var det min gitarr och min rullbräda på rummet? Kunde jag spela och åka bräda? Var det mina kläder i garderoben? Gamla foton, varför såg jag så annorlunda ut?
|
Det var sak samma när Magdalena träffade sina syskon eller gick ut och mötte kompisar på stan. Hon visste inte vilka de var. – Allt jag varit med om tidigare var helt bortblåst! Det var som en ond dröm!
Det tog ett halvår innan minne efter minne lite vagt började dyka upp! – Det var som att gå i skogen på hösten där svamp efter svamp ploppar upp! Det kunde vara en röd bil eller en melodi som fick mig att diffust minnas en händelse. Stackars mamma och syskon, som jag tjatade! Var ni med när den låten spelades? Varför känner jag igen det eller det?
– Jag var på jakt efter mitt forna liv och när jag väl kom ihåg klara detaljer så blev jag som en femåring i en godisbutik! |
Magdalena tillsammans med brädan som hon hade bekymmer att lära sig åka på igen efter olyckan. Balansen var inte den bästa. |
Tröttnar lätt
– För ett år sedan blev jag friskförklarad! Men visst, jag bär fortfarande spår av olyckan. Jag blir lätt trött, klarar inte stress och jäkt och orkar inte jobba heltid.
Nu arbetar Magdalena deltid i en butik och njuter av vardagliga ting som att kunna gå, stå, äta, arbeta, se på tv, träffa familj och vänner!
– Jag var så nära döden man kan vara, självklart är jag lycklig över att jag finns kvar! Nu vågar jag till och med se framåt igen. Min dröm är att få tillräckligt med pengar för att utbilda mig till florist, men det kommer nog tyvärr att dröja.
Ungefär ett år efter olyckan hamnade hon också i en depression.
– Jag bara grät dag ut och dag in. Läkarna förklarade att det var en reaktion efter allt som hänt och gav mig antidepressiv medicin. Det hjälpte mig komma på fötter.
|
Numera inser Magdalena till fullo att ingen kan skyllas för olyckan. Det var ödet som gjorde att just den bil hon åkte med mötte och kolliderade med en älg.
– Jag har kommit så långt att jag inte är minsta hätsk över att just jag råkade illa ut. Jag inser att det som hänt faktiskt också har gett något positivt. Man mognar av kriser. Blir mer ödmjuk och varsam om sig själv och andra. Kan du tänka, jag och syrran, Maria, har alltid varit som hund och katt. Efter olyckan har hon blivit min absolut bästa vän! Jag har insett hur mycket hon betyder. |
Förr var Magdalena och lillasyster Maria som hund och katt. Efter olyckan är de absolut bästa vänner. – Jag har insett hur mycket Maria betyder, säger storasyster. |
– Dessutom har jag genom Maria blivit moster till två underbarn – Wilma och Hugo. Det är en lycka!
Många av de gamla kompisarna försvann under Magdalenas minneslösa period.
– Till att börja med sörjde jag, men nu har jag fått nya, nära vänner. Så har jag mamma som betyder mycket. Hon är den enda människa jag vågar åka bil med utan att vara rädd. Kanske den rädslan försvinner när jag själv en gång tar körkort? Jag ska bli en försiktig chaufför.
