Gastric bypass blev Tinas stora lycka

Tina trivs med livet varje dag tillsammans med sin Janne och sönerna. Här myser Viggo med sina föräldrar medan Pontus och Sebastian är ute med kompisar.

Många människor drömmer om att ändra sina liv. En del gör det genom att gå ner i vikt. Andra säger upp sig från jobbet. Några gifter sig. En del skaffar ett litet sladdbarn.

Tina Kronblad, 41, i Vetlanda gjorde allt detta inom loppet av tre år. Räknar man kilon försvann nästan halva Tina.

Innan tyckte hon inte att utseendet var det värsta. Det var att hon inte orkade. Visserligen var Tina en tävlingsinriktad och målmedveten person, men bantningen klarade hon inte. Gick hon ner tio kilo, så gick hon upp tolv.

– Jag minns när jag skulle cykla uppför en backe. Jag fick panik, kunde inte andas och bara slet av mitt halsband. Jag hade blivit en helt annan människa än den jag egentligen var. Jag trivdes inte alls i den kostymen. Det var helt galet.

Tina bor i ett ombonat hus i småländska Vetlanda med maken Janne, 39, sönerna Pontus, 19, och Sebastian, 16, från ett tidigare förhållande, och lilla Viggo, 4 år. Hon är full av energi, ena sekunden hjälper hon Viggo med cykeln utanför, nästa är det dags för ett pass på motionsmaskinen, crosstrainern, som står i ett av rummen. Den gamla Tina satt i soffan och åt smågodis. Den nya Tina har genomfört hela Tjejklassikern – Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vätternrundan på cykel och Lidingöloppet. Hon styrketränar, tränar kampsport och spinning och dansar zumba. Vem kan ana att Tina flåsade tungt som en blåsbälg bara hon gick uppför en trappa för några år sedan?

Numera orkar Tina busa med Viggo. En cykeltur utanför huset står högt på Viggos önskelista, bäst att mamma är med.

Slutade rida

Den nya Tina är egentligen den hon var från början. Som liten var hon en riktig piggelin. Tina var jämt ute och lekte med sin ett år äldre syster. Sen blev hon en hängiven hästtjej, cyklade glatt en halvmil till stallet för att rida, och sen upp på cykelsadeln och en halvmil hem.

Men Tina tröttnade på ridningen och sålde hästen. Den värdefulla vardagsmotionen var plötsligt borta. Hon träffade en man och fick två barn. Kombinationen av mysiga middagar med familjen och graviditetskilon som envist stannade kvar kom att väga tungt.

Hon arbetade som annonssäljare på Vetlandaposten och blev i mångt och mycket tidningens ansikte utåt. Det var ett stressigt jobb, med många kundkontakter som krävde sitt. Ambitiösa Tina brände ut sig och det var då hon hamnade i soffan hemma med smågodis som tröst.

– Hur dum får man vara? Jag förstod ju att det bara gjorde allt värre. Men jag blev sittande, säger hon och skakar på huvudet.

Mitt i tröttheten och ledsnaden föddes tanken. En operation. Gastric bypass. En operation som förminskar magsäcken drastiskt. Kunde det vara något? Tina vred och vände på frågan tillsammans med sin kärlek Janne. De sökte information på internet. Janne lyssnade och funderade. Men han betonade tidigt att ett beslut var Tinas och ingen annans. En gastric bypass är ingen mirakelkur, tvärtom ställer metoden stora krav på livsstilsförändringar.

Den gamla Tina, nästan dubbelt så stor som idag, tyckte inte om att se sig själv i spegeln.

 – Jag hade läst på massor under flera års tid. Jag visste vad jag skulle bli tvungen att försaka. Jag kom fram till att det var värt det, säger Tina.

Kilona rasade

Tina opererades på Sofiahemmet i Stockholm. Sedan rasade kilona och efter tre månader började Tina träna. Hon ville att kroppen skulle hänga med i förändringen. Det var då hon bestämde sig för att åka Tjej-Vasan ett år senare.

Idag, två år efter operationen väger Tina runt sextio kilo och strålar av energi. Det är underbart att orka. Men hon sticker inte under stolen med att den opererade magsäcken kräver stenhård disciplin, med små portioner mat var tredje timme under dagen. – Jag kan bli så matt att jag känner mig skakig. Då brer jag en macka. Jag kan äta allting, men inte så mycket. Tina måste dessutom äta kosttillskott varje dag livet ut, för att inte drabbas av bristsjukdomar. Inte ett ögonblick har hon ångrat sig. Vem är Tina då inne i sitt huvud? Har hon hunnit med i svängarna? Är hon den tunga, trötta Tina eller den smala, pigga? – Jag är den jag alltid varit inuti. Den riktiga Tina. Jag kände inte igen mig när jag vägde mycket, jag ville aldrig spegla mig. Jag tyckte inte om att prata om mig själv heller, det har släppt först nu efteråt.

– Jag säger bara, våga, satsa, vinn! Det är Tinas råd till andra som inte trivs med sin tillvaro.

I somras vigdes Janne och Tina på Gotland. Det var en av dagarna i anslutning till Jannes mormors hundraårskalas. Det enda som återstår är ett nytt, fast arbete. Tina valde att säga upp sig från tidningen efter tio år och pluggade till ekonomi- och löneassistent.

– Den dagen jag får ett jobb kommer mitt självförtroende tillbaka helt och hållet. Jag lever med min fina familj och fattas bara en arbetsplats att gå till.

Tina vill gärna peppa andra som trötta går i samma, gamla spår och längtar efter något nytt. Det behöver inte alls vara en trötthet som har med övervikt att göra. Drömmar finns det hur många som helst.

– Jag säger bara våga, satsa och vinn! Livet är för kort för att vi ska låta bli att våga.