Jag kastade bort 25 år av mitt liv!

"Ta en sup och var som en karl". Tommys pappa höjde glaset till en skål. Gemenskapen med pappan på skogshuggarlägret var toppen, tyckte den unge Tommy. Men när sommaren var slut kunde han inte sluta dricka...

Personligt:


Namn: Rune Tommy Månsson


Ålder:
64 år


Bor:
i Sölvesborg


Familj:
hustru Carina, tre barn från tidigare förhållanden, tre barnbarn mellan 6 och 15 år.


Aktuell med:
“Eldsjälsgalan” som sänds den 29 december kl 20 i TV4. Tommy Månsson blev Årets Eldsjäl 2010.

Jag kastade bort 25 år av mitt liv!
Ordförande, tränare, städare och en vuxen att prata med. Tommy är alltihop. Han lägger nästan all sin tid på boxningskluben BK Revansch.

Det är fredag kväll och lokalen börjar fyllas med ungdomar. Tommy går runt och hälsar och skojar. En nykomling stiger försiktigt över tröskeln. Han säger att han pratar dålig svenska, men går det att lära sig boxning här?

Tommy tar hans hand och välkomnar och säger att det kan man, det är bara att dyka upp nästa gång och ta träningsskor med. Killen lyser upp.

– Då ses vi på tisdag!

Uppvärmningen är i gång. Ungdomarna joggar i en lång rad. Det går nästan att ta på energin i rummet. Tommy ler och ögonen är glada.

Tommy Månsson är missbrukaren som vann folkets kärlek. Natten till nyårsafton 2010 valdes Tommy till Årets Eldsjäl i TV4.

– När de ringde och sa att jag var nominerad till tävlingen försökte jag avstyra det hela. Jag sa som det var, att jag är en gammal missbrukare. Jag visste inte ens vad en eldsjäl var.

Efter övertalning ställde Tommy ändå upp.

– Det är många som i hemlighet gjort samma resa som jag, säger han. Jag tänkte att jag kunde ge en nykter alkoholist ett ansikte i TV-rutan. För att visa att vi finns och att det går.

Tre gick till final. Tittarna ringde in och röstade. Mer än hälften valde Tommy.

Omtumlad stod Tommy på scenen och tog emot glädjebeskedet. Rena rama knockoutsegern! Priset blev 50 000 kronor och en sprillans ny bil. Och så äran, den väger tyngst.

– Efter det skitliv jag levt känns det här som en stor förlåtelse, konstaterar Tommy enkelt.

 

Älskade drogerna

Vi träffas i boxningsklubben Revansch lokal i Sölvesborg. Snart ska kvällens träningspass dra igång. Tommy, 64 år, är stor och glad och bjuder på svart, starkt kaffe. Men ögonen blir allvarliga när han börjar berätta om det han kallar sitt skitliv.

– Jag hade missbruksdjävulen i mig. Periodvis lyckades jag arbeta. Men jag fick aldrig ihop livet, slår han fast.

Tommy älskade drogerna mer än sina tre barn.  

   Jag kastade bort 25 år av mitt liv!
Tommy boxades själv i ungdomen, innan drogerna tog över. Nu lär han ut kunskaperna till andra.

Under barndomen i Mörrum drack Tommys pappa. Mamman fick till slut nog och som en sista utväg flyttade den lilla familjen till Västerhaninge söder om Stockholm. Tommys mamma fick jobb som hemvårdarinna.

Men när Tommy var 12 år sprack föräldrarnas äktenskap. Pappan återvände till Blekinge.

– Mamma var väldigt kärleksfull och kämpade hårt för att vi skulle få ihop det, berättar Tommy. Jag blev intresserad av tyngdlyftning och senare boxning och hade bra kompisar. Min kontakt med pappa var inget vidare. Han träffade en ny kvinna och de fick tre barn i rask takt. Jag hälsade på några gånger. Pappa drack fortfarande.

Tommy var 15 när vändpunkten kom. Den sommaren reste han jublande glad på ett skogshuggarläger med pappa. Marinen skulle hugga upp ett skjutfält på Utö i stockholmstrakten. Det var ett perfekt sommarjobb. Tommy kunde tjäna en slant. Och så fick han träffa sin far.

På lägret drack Tommy sprit för första gången.

– Pappa och jag jobbade och umgicks med de andra skogshuggarna. Vi satt och pratade och drack på kvällarna. De skrattade och sa: “Ta en sup och var som en karl!”. Jag kände mig hemma och mådde som en prins.

Drickandet fortsatte när lägret var slut. I början bara då och då. Tommys pappa tyckte att sonen var tillräckligt gammal och hällde gärna upp. Protesterna från Tommys mamma hjälpte inte.

Tommy var nöjd. Han gillade att hugga i med kroppen som murarlärling. Några supar efteråt fick väl en hårt arbetande kille ta?

När bakfyllorna blev för svåra testade Tommy tabletter. Han fortsatte med hasch och amfetamin. Drogerna blev en del av vardagen. Åren gick medan festerna avlöste varandra.

– Hippieperioden kom i slutet av 60-talet, säger Tommy. Vi var vildhjärnor, helt utan gränser.

Ville sluta

Kvinnor passerade revy, arbeten missköttes. När de tre barnen föddes, med tre olika mammor, lovade Tommy varje gång dyrt och heligt att hålla sig drogfri.

– Men efter några månader kom pirrningarna i kroppen, säger han. Det kändes precis som innan man får kicken av drogerna. Jag ville inte ta något, men var tvungen. Det är så det känns, som om det inte finns något val.

Sen kom ångern. Han skulle sluta dricka och knarka. I morgon. Men morgondagen kom inte.

Sorgen vilar i Tommys blick när han tar ett ögonblicks paus. Det blev 25 år i spritdimma och knarkrus. Och så dessa depressioner som Tommy knappt mäktade att ta sig ur.

– Då blev allt mörkt. Rakt ner i en kolkällare. Varken mer eller mindre. Drogerna åt upp mig. Jag var sjuk i mina sinnen. En bruten man.

Tommy hade fyllt 48 år och levde sitt liv i förtvivlan och förnedring. En dag besökte han sin far och råkade på en kvinna som hälsade på grannen. Först kunde han inte sätta ord på känslan som fyllde honom.

Tommy blev kär.

– Hon hette Carina och var grann, men mer än så, berättar han. Så fort hon öppnade käften och sa något blev jag förälskad. Inte trodde jag att hon ville ha en slashas som jag.

Carina ville. Men Tommy hade fortfarande flaskan i ett stadigt grepp. Det slet på dem.

– Jag betedde mig som på bakgatorna när Carinas vänner var där. Jag hörde inte hemma i de rummen. Men jag hade inte lust att förlora henne också.

Carina tipsade om Minnesotamodellen. Tommy grep detta sista halmstrå. Kommunen betalade och behandlingen tog tre år.

– Sen trillade polletten ner, minns han. Jag fattade att jag var helt felprogrammerad i skallen. Jag lärde mig att ta emot hjälp och rannsaka mig själv. Jag förstod att alkoholism är en sjukdom och att jag aldrig skulle bli helt frisk. Men jag kunde leva utan droger.

I Minnesotamodellen finns tolv steg som vilar på ett gudsbegrepp. Tommy tar inte alltför högtidligt på det.

– Känslan av att det finns en kraft, starkare än jag, är bra. Sen kan man kalla det Gud om man vill.

 

Varm träffpunkt

Tolv år utan missbruk har passerat. Tommy är gift med sin Carina och har idag god kontakt med två av sina tre barn.

Han har byggt upp boxningsklubben från ingenting och gjort lokalen till en varm träffpunkt. Han tillbringar nästan all sin vakna tid där, är ordförande, tränare och städare och hinner med att vara övervakare till några grabbar också. Han är den som ser till att lokalen är i ordning och finns till hands om någon vill prata. Det ideella arbetet har lett till att kommunen idag avlönar honom på deltid.  

   Jag kastade bort 25 år av mitt liv!
Tommy har skapat en träffpunkt för ungdomar i Sölvesborg.
– Jag har en skuld till samhället, säger han. Den betalar jag av på varje dag.

Och kompisen Stefan anmälde honom när TV4 letade efter 2010 års eldsjäl. För vem kan vara mer eldsjäl än Tommy?

– Priset känns som en upprättelse, säger han. Jag fick min revansch. Men jag ska fortsätta att betala tillbaka min skuld till samhället. Och kan jag rädda en enda kille eller tjej från att göra om mina misstag, är ingen lyckligare än jag.

Scroll to Top