Cirkus och sockervadd hör ihop! Oscar Möller tycker kvällen är en fullträff!
Eftermiddagssolen värmer idrottsplatsen. Cirkustältet är uppställt. Det mäter 30 meter i diameter och har plats för 600 personer. Kvällen före anlände en kilometerlång karavan med 30 fordon och 20 vagnar. 60 personer har anställts för 185 föreställningar under sommarhalvåret, från Norrköping i norr till Skillinge i söder. 30 djur medverkar.
Cirkus Olympia har kommit till Bredaryd.
|
– Får man klappa hästarna? Emilia gillar cirkus och har tusen och en frågor till Natascha Jarz, som några timmar senare ska visa fram alpackor, getter och ankor i manegen. |
Vackra hästar är ett måste i cirkusarenan. Här visar cirkusdirektören Niklas upp en av dem.
|
Är det svårt att träna djuren? Vad tycker de är gott att äta? Finns det biljetter kvar?
Natascha svarar vänligt och håller samtidigt koll på femåriga sonen Simon. Han har spring i benen och vill leka på fotbollplanen bredvid med andra från cirkusen.
Femte generationen
Natascha kommer från italienska Bologna och är femte generationen cirkusartist i sin släkt. Hon började på Olympia 1999 och var då jonglör tillsammans med sin bror.
– Jag använde rockringar, men efter graviditeten växte jag ur ringarna, förklarar hon med glimten i ögat.
När Natascha var liten älskade hon djur så mycket att hon tog med sig en cirkusponny in i familjens husvagn. Hennes mamma och pappa, trapetsartister, var inte alls roade.
Som småbarnsmamma började Natascha träna djur och trivs helhjärtat med uppgiften. Men den är inte lätt.
– Att uppträda med getter är som att spela Bingolotto! Har en av dem en dålig dag, har en annan en bra. Denna heter Rambo och där är Bertil. Bertil är inte så väldigt klipsk…
Victor Rossi från Frankrike är uppväxt i en musikalisk clownfamilj. Han är åttonde generationens artist. Han har besökt Sverige flera år tidigare och reser i år första gången utan att någon annan i familjen med.
– Det är så vackert här. Ingen plats är den andra lik. Jag försöker hinna med att se mig omkring en stund på varje ställe.
Det här med att ständigt resa, känner man sig inte rotlös efter några år?
Natascha och Victor skakar på huvudet.
– Mitt hem är där min man och son är. Jag har en plats att sova på och familjemedlemmar över hela världen. Vart vi än kommer kan jag ringa någon. På somrarna reser vi, på vintern bor vi i på en gård en bit härifrån. Tittar man ut genom fönstret där ser man alltid samma sak, det kan bli lite tråkigt, säger Natascha,
– Här på Olympia är vi också som en stor familj. Alla vet vad de ska göra, det är lugnt och inget bråk.
Särskilt viktigt är det på föreställningarna. Är någon ledsen, arg eller trött läggs känslorna åt sidan.
– Det blir rutin. De minuter vi är inne i manegen är det här och nu som gäller. Annars fungerar det inte, säger Victor.
| Hoppas på sonen Det var 1985 som Cirkus Olympia gav sig ut första gången. Herbert och Henrika Bengtsson for iväg med tre husbilar, två husvagnar och en djurtransport. Musiken kom från en bandspelare. Idag är makarna stolta över sitt livsverk. Sonen Niklas är sambo med Natascha och förhoppningar finns om att Simon en gång ska ta över. Vintertid bor hela familjen Bengtsson i Drängsered i Hylte kommun, med stort stall för djuren, träningsmaneger och rasthagar. |
 Herbert och Henrika har Cirkus Olympia som sitt livsverk. Fast Henrika var inte alls med på noterna från början. |
När han först sa att han ville driva en cirkus som gått i konkurs vägrade jag. Jag hotade gå ifrån honom, förklarar Henrika som är utbildad sjuksköterska.
– Men han fick sin vilja igenom. Vi kom iväg. De första åren gjorde vi allt själva. Jag ville inte uppträda, men en bekant lärde mig trolla. Sedan trollade jag fram duvor och hundar ur lådor för publiken. Jag trollade till och med fram min dotter Jessica som var min assistent!
– Det är fortfarande ingen dans på rosor att driva en cirkus. Det är hårt arbete under långa arbetsdagar. Vi får inget statligt eller kommunalt stöd. Men det är också ett sätt att leva tätt tillsammans och skapa glädje för människor. Vi delar glädje och bekymmer. Vi får uppskattning av publiken som tar med sig en upplevelse hem.
Sonen Niklas fick nog av cirkus om liten. Han gick byggnadsprogrammet på gymnasiet och ville utbilda sig till ingenjör. Men han började jobba skift på fabrik och tyckte livet kändes instängt. Efter ett och ett halvt år var han tillbaka på Olympia och är idag cirkusdirektör. Dottern Jessica visste tidigt att det var i manegen hon ville arbeta. Just nu reser hon med cirkus Victoria.
Herbert, som drabbats av stroke, har fått en mer tillbakadragen roll, men vid varje föreställning presenterar han artisterna med stor inlevelse.
Högklassad komiker
Frank Bogino kommer ut från en vagn. Den delar han med hustrun sedan 35 år, Yvette. De möttes när Yvette var på cirkus med sina brorsöner och träffade den trevliga clownen utanför tältet. Frank kommer från Boston och har bott i Italien i många år. I cirkusvärlden är han känd som en komiker av högsta klass. Han är buktalaren som sjunger sånger av Frank Sinatra och James Brown, och så gör han en cykeltur i manegen som får barn och vuxna att jubla.
– Jag har rest över hela världen. Publikens applåder är min belöning. När de klappar i händerna är jag lycklig. Min mardröm är att mikrofonen som jag använder inte ska fungera. Då är jag död…
Klockan närmar sig fyra. Kiosken ska göras i ordning. Artisterna byter om. Snart samlas trakten barn utanför för att få en blick av allt det spännande. Halv sex släpps de första in till föreställningen, som sponsras av en lokal affärsman. 320 gäster räknas in.
Bredarydsborna är förväntansfulla. Det pratas i bänkraderna.
– Det är lite mysigt det här. Vi missade förra året så nu måste vi gå hit…
– Det har nog aldrig varit så mycket folk som idag…
När orkestern börjar blir det tyst. Äventyret är här med strålkastare från ovan och röd sammet på väggarna. Frank kommer in i rosa skjorta, rutig väst och med röd hatt. Hans cykel går plötsligt sönder, men Frank cyklar ändå!
| De små i publiken kiknar av skratt. Victor Rossi jonglerar med käpp och hatt och vita handskar. Henrika träder in som en cirkusdröm i rosa och silver med elva hundar som gör sina konster. Det blir luftakrobater och fotjonglör. Nataschas Bertil och Rambo sköter sig snyggt, liksom alpackorna. Niklas styr hästar och kameler på rätt spår. Skämt och spänning blandas med trumvirvlar och hjärtknipande söta djur. Frank Bogino tycker att publiken är lite väl återhållsam. |
Henrika Bengtsson är en dröm i rosa och silver. Hennes elva hundar charmar publiken och applåderna dånar.
|
| – Svenskar är blyga. Tyskar och italienare skriker och klappar så fort man kommer in. Men jag har lärt mig att om en svensk ler mot mig när jag uppträder, då tycker han eller hon att jag är bra. Alla får ju vara som de är!
Alla gör sitt |
 Sexåriga Sarah Olsson från Hestra tar en ridtur i pausen. Utsikten är fin… |
timme och vid tiotiden samma kväll ställs vagnarna upp på marknadsplatsen i Gislaved. Morgonen därpå tar det knappt två timmar att bygga upp cirkusen på nytt. Under tiden går Yvette till affären för att fylla på förrådet i husvagnen.
– Jag ska hjälpa till att sätta stolarna i tältet på plats. Alla gör sin insats. Sedan är jag ledig tills det är föreställning. Jag ska passa på att åka in till centrum och uträtta ett ärende, säger Frank.
Hans ena knä konstrar och har gjort så ända sedan han var i amerikanska armén på 70-talet.
– Men, men, the show must go on, konstaterar han och ser sig omkring. Solen skiner från en blå himmel. Vagnarna står alltid i samma ordning, det är som en liten by som åker runt. Några barn står i utkanten och pekar mot kamelerna.
– Får vi klappa en kamel?
Cirkus Olympia har kommit till Gislaved.
Cirkus i byn,och barnen får komma riktigt nära de stora kamelerna.
