Inget är vackrare än skärgården i vår största insjö!

Hemmets Journals reporter med en kopp kaffe på en klippa vid vattnet. Det är inte svårt att trivas på Alvön!

Jag har länge drömt om att öluffa. Jag föreställer mig sommarfrihet på blått hav, med trevliga människor och dagar där det oväntade kan hända.

Men den klassiska varianten – att luffa bland Greklands öar, känns som ett alltför stort projekt. Flyg dit ska fixas och sen ska jag välja mellan en massa öar jag inte känner till. Den grekiska sommaren är het och det blir dyrt och…

Det är bättre att börja på hemmaplan. Jag söker på internet och hittar ett alternativ som är betydligt enklare, men klart frestande. Så jag bestämmer mig för att öluffa på Vänern.

En julidag avgår tåget från Skåne och mitt mål är Kristinehamn i fagra Värmland. M/S Hulda avgår nämligen just från vackra Kristinehamn, sex kilometer utanför centrum. Vi kommer till bryggan intill Café Pärlan en solig förmiddag.

Vyn över Vänern, Sveriges största och Europas tredje sjö i storleksordning, är betagande. Europas största sötvattenskärgård med 22 000 öar och skär ligger framför mig. Bara inom kommunen kan man räkna till 250 öar.

Jag har svårt att slita blicken från detta blåa innanhav, där horisonten inte bryts av landmark. Grekland i alla ära – inget kan vara vackrare än detta!

Jenny Edblad är kapten ombord och älskar verkligen sitt arbete. Tidigare har hon jobbat i handelsträdgård och på kontor. Men när M/S Huldas ägare behövde henne över säsongen tvekade Jenny inte. Båtintresset är grundmurat sedan många år och skepparexamen finns givetvis i bagaget. – Det är jättehärligt att få vara ute till sjöss. Och roligt att träffa så många glada resenärer. Vi har haft många kristinehamnsbor ombord, som på nytt upptäcker hur fina deras hemtrakter är.

Kapten Jenny Edblad tar oss över vattnet med säker hand.

Bergshällar
Lotta och Samuel Jansson som tagit plats, är mycket riktigt från Kristinehamn.

– Vi ska ut till Alvön, där resten av familjen ligger med båt. Vi ska bjuda på färskt bröd, ler Lotta.

Jenny får ta med 30 passagerare efter systemet “först till kvarn”. Vi är inte så många idag, och förväntan är stor när det bär iväg. Vinden i ansiktet, solen som gassar och vägen över vågorna. Tre kvart tar resan till Alvön och jag njuter i fulla drag.

Väl framme går vi på upptäcktsfärd över ön. Vi trampar på solvarma bergshällar och smala, doftande skogsstigar innan vi sätter oss vid havet och låter tiden gå. Ljudet från vågorna blir sövande.

En skrämd orm som legat och solat ringlar snabbt iväg. Båtar passerar förbi på långt håll. Det känns som om hela den svenska sommaren är koncentrerad till just denna dag.

Skratt hörs från badande barn. Anna Krook, 9, och hennes storebror Gustav, 11, är på båtsemester med mamma Annika och pappa Tomas. Familjen som bor i Karlstad, skaffade båt för några år sedan för att ha ett trevligt intresse att samlas kring. De har precis börjat sommarens resa. Tanken är att fortsätta till Göta kanal. Men, åtminstone Annika tycker att Alvön förtjänar några dagar extra.

Kan det bli somrigare? Syskonen Anna och Gustav älskar att bada.

– Det är ett enkelt och bra liv med båt. Det finns inte en massa måsten. Vi har gott om tid att umgås, spela spel och sitta och prata, säger hon.

Barnen badar, leker på stranden, eller tar det lugnt ombord.

– Vi har också sett orm! avslöjar Anna. Fast den blev nog räddare än vi.

När eftermiddagen blivit sen hämtas vi av M/S Hulda. För den som vill stanna kvar och övernatta finns ett vindskydd redo. Jag, som denna gång valt den bekväma stilen, följer med båten och bor på Stadshotellet i Kristinehamn.

Efter en kvällspromenad känner jag att solen och den friska luften tagit ut sin rätt. Jag sover gott och vaknar nästa dag med insikten – öluffande ger mersmak!

Sandstränder
Vi far ut på Vänern igen. Båten är fylld med familjer som siktar in sig på de fina sandstränder som plötsligt uppenbarar sig när vi kommer fram till tre öar – Vålön, Kalvön och Sibberön.

Många väljer att stanna här och lägger ner filtar och korgar. Det går att ta sig fram till fots mellan öarna på små broar av trä. Jag börjar gå på en fyra kilometer lång stig, som leder över Kalvön mot Sibbön. Vissa sträckor är det som att gå i vildmark. Sen syns plötsligt en båt, eller några badande på avstånd. När den riktiga storsemestern börjat blir det säkert mer folkrikt. – Det är något speciellt med öar, tycker Gun Andersson från Bromma, som jag träffar vid en utkikspunkt.

Josefine Hjort och Sofia Larsson tycker att en av Kristinehamns pärlor är just Café Pärlan.

Hon hälsar på barn och barnbarn i Kristinehamn några sommarveckor. Familjemedlemmarna hade mycket inbokat idag, så Gun valde att åka ensam. Hon har med kaffekorg och bjuder på fika och småprat.

Vi utforskar raststugan på Sibberön, som vem som helst får låna för övernattning. Den ligger intill en äng. Två våningssängar erbjuds och vi enas om att detta är en bra möjlighet, men man måste nog storstäda först…

– Jag har länge velat upptäcka skärgården här. Och jag blev sannerligen inte besviken. Här är så vackert att jag får gåshus, skrattar Gun.

Jag kan bara hålla med. Mitt lilla äventyr har fyllt sinnena med intryck. Att sitta på ett båtdäck och njuta av sol och hav medan land närmar sig är en stor upplevelse – i all enkelhet.

M/S Hulda på väg för att hämta resenärer.