Björn Lagerbäck:<br>Brottsoffer måste få ett bättre bemötande!
|
Björn Lagerbäck är psykolog i Malmö och startade den första brottsofferverksamheten i Sverige 1980. Han har bland annat varit ordförande för Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ) som fyller 20 år i år. Här svarar han på våra frågor om brottsoffer:
Hur har brottsoffrens situation stärkts under dessa 20 år?– Brottsoffer har en mycket starkare ställning idag. Vi har fått lagar om besöksförbud, målsägarbiträde och grov kvinnofridskränkning. Brottsoffermyndigheten bildades 1994 med ansvar för bland annat brottsskadeersättning. Vi har fått särskilda föreskrifter och förbättringar vad gäller barn och ungdoms utsatthet. – När BOJ startade 1988 fanns det ett fåtal brottsofferjourer och nu finns det 107 jourer över hela landet. Internationella brottsofferdagen firades för tjugonde gången den 22 februari i år och har stor symbolisk betydelse. – Polisen har fått brottsoffersamordnare i de olika distrikten som har till uppgift att bevaka brottsoffrens intressen, informera kollegor om brottsoffers rättigheter och hur man ska bemöta dem. – Många kommuner har kriscentrum och kvinnocentrum för våldsutsatta kvinnor. Det har skapats en större medvetenhet kring brottsoffers situation. – Det juridiska språket ska vara exakt men formuleringarna blir ofta kantiga. “Brott kan inte styrkas och ärendet avskrivs” är en väldigt vanlig formulering. I själva verket finns det en sönderslagen målsägare, men inga vittnen och ingen misstänkt gärningsman. Polisen lägger därför ner ärendet. Vid en senare ansökan om skadestånd konstaterar brottsoffermyndigheten bara att brott inte kan styrkas, vilket innebär att målsägaren kanske inte får ersättning. En annan formulering hade varit bättre, exempelvis “uppenbart har personen utsatts för brott, men det finns för närvarande inga uppslag som gör att polisen aktivt kan söka efter gärningsmannen.” Finns det annat som borde förbättras?– De dåliga resurserna är naturligtvis till men för många som utsätts för brott. Det ska utbildas 3 000 nya poliser, men frågan är om det finns pengar till det. Åklagarmyndigheten på flera orter har ekonomiska problem och situationen för domstolarna är likadan. Finns det inte resurser så bromsas hela processen upp. Viss brottslighet utreds inte ens. – I fallet Joakim Fohlman(se Hemmets Journal nr 15), så har han väntat i tre år på att målet ska upp i hovrätten. Det är fullständigt oacceptabelt. I det här fallet är det inte enbart en resursfråga utan handlar också om bristande handlingskraft. När den misstänkte bara uteblir från flera förhandlingar borde man anhålla honom. Dessa uteblivanden kostar statskassan stora belopp och innebär resursslöseri för domstolarna. Och skapar stora bekymmer för målsägare. Vad skiljer brottsoffer från andra människor i kris?– Alla vet att vi kan drabbas av olyckor, sjukdom och naturkatastrofer. Men att drabbas av brott är att utsättas för ett dubbelt trauma. Dels är det själva brottet med den fysiska eller ekonomiska skadan, och dels tilliten till andra människor. Grundtryggheten rubbas. De flesta förutsätter nämligen att våra medmänniskor inte ska utsätta oss för övergrepp. Vilket specifikt stöd behöver brottsoffer?– Ju bättre socialt nätverk man har kring sig desto mindre behov har man av andra stödpersoner. Men personerna i det sociala nätverket saknar ofta kunskap om brottsoffrens rättigheter, vilket kanske gör att de går miste om skadestånd som de är berättigade till. – En vanlig missuppfattning är att det måste finnas en känd gärningsman och att det måste finnas en dom för att det ska betalas ut skadestånd. Så är inte fallet. Dessutom vet inte många om att de i sin hemförsäkring har ett överfallsskydd. Därför behövs information från bland annat brottsofferjourer. Vad händer inom den närmaste framtiden?– Vi vill att alla brottsofferjourer ska kunna garantera en viss standard. Därför ska alla jourer certifieras. Det sker under nästa år. Alla brottsofferjourer ska ha en viss sammansättning, stödpersonerna ska ha genomgått en grundutbildning och man ska ha särskilda lokaler för verksamheten. – Det ska etableras regionala kriscentrum för brottsdrabbade. En början till detta finns i vissa kommuner och landsting, bland annat i Uppsala. I ett sådant kriscentrum ska det efter poliskontakten finnas tillgång till psykologer och andra terapeuter. Det ska finnas representanter från socialtjänst och personal för arbetsträning eller omskolning av personer som inte klarar gå tillbaka till sitt gamla jobb (exempelvis efter butiksrån). – Malmö är ett bra exempel på hur socialtjänst och polis samverkar i dessa frågor, så att man får ett omedelbart omhändertagande och slipper vandra mellan myndigheterna. – Det öppna samhället hotas allt mer. Den ökande internationella kriminaliteten skyr inga medel och våld riktas mot målsägare och framförallt mot vittnen. Vi är nu i ett läge där vi måste bestämma oss för hur vi ska hantera detta. Ingen av oss vill leva i ett samhälle där målsägare inte vågar anmäla, vittnen inte vågar vittna, åklagare inte vågar åtala och domare inte vågar döma. |
Detta har du rätt till!
Om du drabbas av brott…Detta har du rätt till: Särskild företrädare för barn: Det gäller barn som är under 18 år och som blivit utsatta för brott av vårdnadshavare eller annan närstående. Skyddade personuppgifter: Om du utsatts för våld, hot eller andra trakasserier kan du få dina personuppgifter skyddade genom sekretessmarkering. Ett annat sätt att skydda dig är kvarskrivning på den gamla adressen trots att du flyttat. Du bor alltså anonymt på den nya orten. Ansökan sker hos skattemyndigheten. Om du utsätts för mycket allvarliga hot kan du få fingerade personuppgifter. Det innebär att du byter identitet. Ansökan görs hos Rikspolisstyrelsen. |
Ali har drabbats av tre inbrott under sina 17 år i lägenheten i Rågsved, och hjälpen från försäkringsbolag och polis har det varit lite si sådär med.
Rågsved är en förort i södra Stockholm. För 50 år sedan var det ett toppmodernt och populärt område dit många stockholmare flyttade för att slippa innerstadens trångboddhet och få njuta av de generösa grönområdena.
Idag känns området inte lika modernt och dess status har minskat radikalt. Befolkningsstrukturen har ändrats och det finns stora problem med arbetslöshet och kriminalitet. Just det sistnämnda har mycket påtagligt drabbat Ali Sedadi-Senna. Han har haft tre inbrott i sin lägenhet.
– Jag har bott här i Rågsved i 17 år, berättar Ali. Jag har alltid trivts bra i Sverige och just det här området tyckte jag väldigt bra om när jag kom hit.
Ali är född i Tunisien. På 1960-talet flyttade han till Paris för att studera sociologi. Där mötte han en svenska, de gifte sig i Tunisien och flyttade sedan till Sverige på 1970-talet där Ali fortsatte studera och arbeta. Paret fick tre döttrar. Nu är han pensionär och bor här ensam.
– När jag skulle flytta in i lägenheten berättade den tidigare hyresgästen att hon hade haft ett inbrott. Hon sa “dra inte för gardinerna, låt bovarna istället se vad som finns och förhoppningsvis tycka att det inte är lönt besväret”. Det var nog ett bra råd.
Lägenheten ligger på första våningen med balkongen knappt två meter ovanför marken. En mindre gräsmatta vetter mot ett tätt skogsparti.
– Jag tänkte inte så mycket på det där med inbrott när jag flyttade in. Man vet att det sker inbrott varje dag, men kan ändå inte föreställa sig att man själv ska drabbas.
– Men efter bara två år hände det. Jag kom hem en dag och fann mitt hem i kaos. Tjuvarna hade brutit sig in genom balkongdörren. Allt låg huller om buller, lådor var utdragna, saker låg slängda på golven. Det såg ut som om Djingis Khan hade varit här. Man såg att de haft bråttom, att det inte var några proffs. De tog bland annat kamera, rakapparat, videokamera och min videobandspelare.
– Knappt två år senare, det var 1995, drabbades jag av ett nytt inbrott. Tillvägagångssättet var ungefär detsamma. Tjuvarna hade klättrat upp på balkongen och brutit upp dörren.
– Det är starka känslor som blossar upp när man finner sitt hem skövlat av okända förövare. Det finns hela tiden en undran varför detta har hänt, varför det drabbar just mig. Och man känner sig så oerhört maktlös.
– Mycket talade för att det var samma tjuvar båda gångerna. Polisen menade att det är väldigt vanligt att tjuvar återkommer efter ett lyckat inbrott. De väntar en tid så att det stöldbegärliga godset hunnit ersättas och så slår de till igen.
– Polisens tekniker var här och letade efter fingeravtryck och andra spår men de hittade inget. Polisen gör nog vad den kan, men har ju väldigt få resurser att sätta in mot vanliga lägenhetsinbrott.
Förutom själva kränkningen gav inbrotten en massa praktiska bekymmer. Ali hade en diskussion med husägaren som ledde fram till att man satte in nya och bättre lås till balkong och fönster. Ali anmälde stölderna till sitt försäkringsbolag, men fick bara ersättning för det han hade kvitton på.
– Tyvärr hade jag inte sparat alla kvitton. Hur många gör egentligen det? När sedan självrisken är avdragen så blir det inte många kronor och räcker inte på långa vägar att ersätta det förlorade. Det känns ju lite surt.
– Men det som gjorde mig mest upprörd var när en försäkringstjänsteman sa: “Det är mest ni invandrare som står för den här typen av brottslighet.” Det var lite som att han ville skuldbelägga alla invandrare, både offer och förövare. Kanske hade han rätt i sak, men vi är också som är mest utsatta.
Om det var samma tjuvar som stod bakom båda inbrotten eller ej, så hittade de nya jaktmarker. Under 12 år var Ali förskonad från nya ovälkomna påhälsningar. Ända fram till december förra året.
– Inga lås stoppar dem som verkligen vill ta sig in. Det märkliga var att det samma dag inträffade fem olika inbrott i området. Bara i det här huset var det tre stycken. Polisen kom och tittade men kunde ju inte göra så mycket. Som vanligt stals klockor, rakapparat och andra elektroniska prylar. De tog också några sängkuddar och det kan man undra lite över.
– Jag kontaktade brottsofferjouren för att få stöd. Jag frågade om psykologhjälp, men fick svaret att jag inte behövde det. Just då kändes svaret lite konstigt, men nu i efterhand kan jag konstatera nu att det stämde eftersom jag pratade mycket om det som hänt med familj och vänner. För man behöver verkligen “prata av sig”.
Det senaste inbrottet har lämnat djupa spår i Alis själ.
– Varje dag när jag kommer hem undrar jag vilken syn jag ska möta. Ska det hända igen? Det är en rädsla som blossar upp utan att jag kan kontrollera den. Denna otrygghet är oerhört jobbig.
– Samtidigt har jag ingen tanke på att flytta. Jag är romantiskt lagd och njuter av att varje dag kunna se naturen. Det är en härlig grönska jag har här alldeles utanför balkongen och det hittar man inte så lätt någon annanstans.
