– Det är helt fantastiskt att se dem, säger husse Tore Gustavsson, och får medhåll av matte Inga-Lill:
– Vi trodde inte att detta var möjligt, men naturen är uppfinningsrik och Lady tar väl hand om sin “adoptivson”.
Tore och Inga-Lill bor på en gård i den lilla byn Stråkeved som ligger mellan Jönköping och Värnamo. De är båda pensionärer, men har för den skull inte slutat jobba. På gården finns ett sågverk och en slöjdverkstad, där paret fortfarande är verksamma. Och det var i sågverket som historien om Lady och Lufsen tog sin början.
Tore kallade på Inga-Lill och tillsammans påbörjade de jakten efter kattungen. Men det var inte så enkelt – ungen var skygg och ville inte komma ut ur sitt gömställe. Men till slut lyckades Tore dra fram en liten, tanig och eländig unge som var i bedrövligt skick.
– Av mamman syntes inte ett spår, säger Tore. Men vi har ytterligare två katter på gården, varav en är en ganska gammal hona. Vi tror att det är hennes unge, men att hon inte hade någon mat till den och därför övergav den.
Började dia
Tore och Inga-Lill tog med sig kattungen in till köket och gav den lite grädde. Kattungen, som visade sig var en liten pojke, åt med god aptit. Den repade sig förvånansvärt snabbt och började snart gå på upptäcktsfärd i huset.
– Vi hade kattungen i samma rum som Lady, berättar Inga-Lill. Det dröjde inte länge förrän den letade upp hunden och kröp ner hos henne i korgen. Och inte nog med det – kattungen började suga på Lady och Ladys mjölk rann till…
– Vi tror att Lady var skendräktig när vi hittade kattungen, förklarar Tore. Säkert var det därför som denna “adoption” fungerade och blev så lyckad. Lady är väldigt mån om katten och håller hela tiden ett vakande öga på honom.
Och det kan behövas. Kattungen, som snart döptes till Lufsen, är full av bus och upptåg och har en härlig upptäckarlusta. Eftersom Tore och Inga-Lill bor på landet, kan Lufsen röra sig fritt och tumlar ömsom om på gräsmattan, ömsom inne i boningshuset. Men Lady håller hela tiden koll på sin skyddsling och ser till att han inte går för långt.
– Klart är dock att Ladys mjölk gjort honom gott, menar Inga-Lill. Lufsen har vuxit till sig, men vi har förstås blandat “mammas” mat med riktigt kattfoder. Och ibland får han en gräddskvätt eller en bit leverpastej – det tackar varken Lady eller Lufsen nej till…
Alltid tillsammans
På dagarna vistas Lady och Lufsen oftast utomhus, men när kvällen kommer kryper de ihop i samma korg. Lufsen vill vara nära sin “mamma” och Lady protesterar inte, hon är mån om sin unge och ger honom di när han är hungrig.
– De kan inte vara utan varandra, skrattar Tore och Inga-Lill. En kväll smet Lufsen ut, utan att vi märkte det. Då började Lady skälla och var utom sig av oro. Vi begrep inte varför hon skällde, men när vi upptäckte att Lufsen var borta förstod vi anledningen. Men när vi öppnade dörren, satt Lufsen på trappan och ville komma in. Då lugnade Lady ner sig – ungen var lyckligt hemkommen och ordningen återställd.
Tore och Inga-Lill hade egentligen inte planerat att ta några valpar efter Lady. Men nu när de fått bevittna hur hon tagit Lufsen till sitt hjärta, har de kommit på andra tankar.
– Det kanske blir en valpkull trots allt. Nu har hon ju på alla sätt visat att hon skulle bli en mycket god mor!
