Fakta om djurplågeri
| Djurskyddslagen beskriver hur djur ska behandlas. De ska bland annat få tillräckligt med foder och vatten, skyddas mot onödigt lidande, hållas i en god miljö och inte överansträngas.
Om du misstänker att ett djur behandlas illa ska du i första hand vända dig till djurskyddsinspektören i din kommun. Vanligtvis är inspektören knuten till kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning. I vissa fall beslutas att djuren ska omhändertas och djurägaren kan få förbud att ha hand om djur. En person som bryter mot djurskyddslagen eller mot brottsbalkens bestämmelser om förbud mot djurplågeri kan dömas till böter eller till fängelse i högst två år. Av alla de fall som anmäldes år 2005 resulterade 96 i fällande domar. Merparten av de dömda fick böter medan ett fåtal fick fängelse. |
Vem njuter av att se ett harmlöst djur plågas? Vem känner nöje av att pina en oskyldig katt?
Laban vet. I vintras fördes han ut i skogen. Där blev han fastbunden vid två trädgrenar, med en plastsnara hårt åtdragen runt halsen. Så lämnades han för att dö. Därmed kunde historien om Laban slutat; ännu en katt som fallit offer för samvetslösa människor.
Men Laban är ingen vanlig kisse. Han är utrustad med en obändig livsvilja och en stor portion tur.
Vi kliver över tröskeln till den lilla lägenheten som vetter mot det hektiska Värnhemstorget i Malmö. Här bor Laban. Och så Christian förstås. Men mest Laban. Den tigerrandiga hankatten spatserar fram och hälsar på oss med en nådig uppsyn. Som om han ägde varenda kvadratcentimeter av tvårumslägenheten.
I själva verket har Laban bara bott här i några veckor. Han bär fortfarande märken efter sina smärtfyllda dygn i skogen. Runt halsen löper en mörk strimma efter det djupa såret som uppstod när plastbandet trängde in genom pälsen.
Rastade hundarna
Det var en vanlig vardag i början av december. Stefan och Anita Hanson från Sjöbo åkte iväg för att rasta sina hundar i skogen vid Fyledalen.
– Det är en vacker trollskog med mossor och granar. Vi gick en lång promenad längs småvägar. När vi närmade oss bilen igen tvärstannade hundarna och stirrade in bland träden. De vägrade röra sig ur fläcken. Vi trodde först att det var en hjort eller ett rådjur, berättar Stefan.
Anita gick in bland träden för att undersöka saken. I en liten grop bakom en tuva såg hon något som rörde sig. Det var en stor tigerrandig katt, fastbunden i en elledning vid två korslagda grenar. Runt halsen satt ett plastband som grävt ett varigt och djupt sår i pälsen.
– Vi blev bestörta, förbannade och ledsna. Det var många känslor som dök upp inombords.
Övergiven en vecka
– Han jamade och var vänlig och kelig – till och med när jag lirkade loss plastbandet. Så sträckte jag fram leverpastejen, och katten var så ivrig att den nästan bet mig i fingrarna.
Sedan hoppade katten snabbt in i bilen och lade sig tillrätta på en av hundarnas täcke längst bak.
Väl hemma ringde Stefan och Anita en mängd telefonsamtal för att höra vem som kunde ta hand om katten, och till slut fick de napp på Kattkommando Syd. Veterinären undersökte katten och konstaterade att han kan ha legat fastbunden i skogen en vecka.
En av kvällstidningarna skrev om kattens öde och historien blev snart uppmärksammad i hela landet.
Hemma i Malmö satt Christian Rylander framför datorn och chattade med sin svåger.
– Plötsligt skickade min svåger en tidningsartikel via datorn där det berättades om katten. Jag blev helt förtvivlad när jag läste om honom. Tänk att det finns så grymma människor! Det minsta jag kunde göra, var att erbjuda katten ett nytt hem.
Christian hade egentligen inga planer på att skaffa ett nytt husdjur. På ett bord i hörnet av vardagsrummet står ett foto på en liten svartvit kattflicka. Det är Madonna, Christians förra katt.
– Hon blev 15 år gammal men jag tvingades avliva henne i höstas. Då hade jag inte tänkt skaffa någon ny – ingen kunde ju ersätta henne. Men när jag såg bilden på Laban tänkte jag: “Ska jag ha en ny katt, så ska det vara han!”
Många hörde av sig till Kattkommando Syd och ville ta hand om katten, men Christian var först. Han fick svara på en del frågor per telefon, och åkte sedan till stödhemmet för att bekanta sig med katten.
– Han satt på sängkanten och tittade nyfiket på mig, och kom sedan fram och hälsade. Han var inte alls rädd, utan helt otroligt tillgiven redan från början. 
Fann sig tillrätta
När Laban kom in i lägenheten gick han runt och nosade lite. Därefter lade han sig till rätta bakom en madrass som stod lutad mot väggen. Sedan dess har han hittat andra favoritplatser i sitt nya hem: Han tar en tupplur i köksvasken, vilar lite i soffan, slumrar till i badkaret, sträcker ut sig i sängen. Men allra bästa trivs han i närheten av sin nya husse.
– Ibland hoppar han som en hund när jag kommer innanför dörren,.
Helst ska Christian böja sig ner och klia honom på halsen. Då börjar svansen vällustigt svaja fram och tillbaka.
Christian har bara några få ledtrådar om Labans tidigare liv. Katten är kastrerad och ungefär ett år gammal. Men hur han hamnade i händerna på en samvetslös djurplågare, är fortfarande en gåta.
Stefan och Anita Hanson som hittade katten i skogen, valde att anmäla brottet till polisen.
– En del tycker kanske att en katt inte är så mycket värd, eller att det bara var ett pojkstreck. Men det är att förenkla det hela, menar Stefan.
Han får medhåll från Labans nye husse Christian:
– Den som gjorde detta ville inte bli av med honom på ett enkelt sätt, utan planerade att plåga honom till döds.
Med tiden kommer ärret på Labans hals att blekna. Men någon alldeles vanlig katt, det blir han nog aldrig.
