Kristina fick fira jul på sjukhuset: “Champagnen kamouflerades i en julstrumpa”

Julen, och makens 75-årsdag, skulle firas storslaget på ett slott. Att Kristina Strand hamnade på sjukhus dan före dopparedan ställde till det rejält. Men är man jultokig går allt att lösa!

Det är inte så att hon har hundratals tomtar i huset, men julen är och har alltid varit årets mysigaste tid för Kristina Strand. Alla ljus, blommor och allt pynt när det är som mörkast – det är inte så konstigt att man gillar det när man som Kristina är florist och under många år har arbetat med inredning och styling.

– Förra året skulle min man Kay dessutom fylla 75 år på juldagen så vi hade bokat in oss alla, barn och barnbarn, på ett slott för att fira ordentligt, berättar hon.

– Även om jag var väldigt trött och orkeslös ville jag verkligen att det skulle bli en minnesvärd jul.

Tröttheten hade Kristina haft några år och hon hade blivit undersökt och utredd, men ingen hittade något fel.

– Jag var verkligen helt utan ork. Kunde max gå 15 meter, sedan fick jag stanna och vila. Vi har ett hus med källare, men där kunde jag sällan gå ner eftersom jag inte orkade ta mig upp.

Kristina Strand

Ålder: 73 år.
Familj: Mannen Kay, två utflugna döttrar och barnbarn.
Bor: Löddeköpinge strax norr om Malmö.
Gör: Arbetar som florist.

Två nyheter

För två år sedan konstaterades det att Kristina hade lungsjukdomen KOL och hon fick utskrivet astma- och KOL-medicin.

– Visst hade jag rökt för många år sedan, men jag hade varken hosta eller slem. Och trots att jag snällt tog medicinerna varje dag blev jag inte bättre. Tvärtom, berättar Kristina som strax innan jul kontaktade sin läkare. Hon hade haft riktigt svårt att andas och ville gärna bli undersökt.

– Jag blev lite besviken, måste jag säga. Han konstaterade bara att jag redan varit på flera undersökningar och tyckte att jag krävde för mycket. Det bästa var att motionera för att få mer ork, sa han.

Eftersom Kristina hade en remiss tog hon själv kontakt med lungkliniken på Lunds universitetssjukhus och fick komma på ett återbud den 23 december.

– Personalen var mycket trevlig och tog sig tid med många tester och prover. Efter en och en halv timme fick jag tala med läkaren som inte tyckte det såg bra ut. Han ville konsultera en hjärtläkare.

– Jag tittade på klockan och konstaterade att det började bli knappt om tid för att hinna handla de sista julklapparna och få klart julmaten till nästa dag. Som tur var hade vi hunnit klä granen kvällen före.

Efter en stund dök läkaren upp igen. Han sa att han hade två nyheter och att han skulle ta den bästa först: “Du ska få en pacemaker!”

– Det tyckte jag lät bra, för jag hade läst att kocken Leif Mannerström har sagt att man får ett nytt liv efter en sådan operation. Det är ju perfekt när man nästan har passerat bäst före datum.

Men den andra nyheten var lite sämre: “Du ska genast läggas in på hjärtintensiven!”

– Nej, nej, nej, protesterade Kristina. Jag ska baka toscatårta och koka risgrynsgröt. Vi ska fira julafton och sedan juldagen med 75-årsfest på slottet. Jag kan komma tillbaka tidigt måndag morgon.

– Vill du inte fira fler jular? svarade läkaren strängt. Du har en 75-procentig blockering på hjärtat och kan faktiskt tuppa av precis när som helst. De är på väg från hjärtintensiven och hämtar dig i rullstol. Du får inte ta ett steg själv.

Då brast det för Kristina. Ingen tröstande personal i världen kunde stoppa tårarna. Chocken var alltför stor. På plats i rummet kopplades nålar, sladdar och apparater in. Hon hade total övervakning, till och med på toaletten.

– Jag hade planerat att ta en selfie till sociala medier med röd och glittrig paljettblus för att skapa julstämning. Nu fick det bli sjukhusets kläder och de är ju inte direkt från årets modekollektion.

Jul på avdelningen

På julafton kom nära och kära på besök till Kristina på sjukhuset. De gladde henne mycket med julklappar och samvaro, lite av den tråkiga tiden försvann även om en del fick sitta på sängkanten.

– Samtidigt tänkte jag på juldagen då vi skulle ha firat min mans födelsedag med barn och barnbarn på slottet. Eld i öppen spis, tindrande ljus i granen, vita dukar med linneservetter och gnistrande kristallglas. Övernattning och skumpa till middagen var beställd och jag hade köpt en ny klänning för att kvällen skulle bli riktigt magisk.

Nu blev det inte så. Men barnen förslog att de skulle ta med mat så att alla kunde äta i avdelningens matsal.

– Det fanns ju elektriska ljusstakar och en doftbefriad plastgran, berättar Kristina som tog underlakan med Regions Skånes emblem till duk och lät sig duga med landstingets porslin. Även om det saknade guldkant.

Röda pappersservetter piffade till det hela och goda sallader ersatte oxfilén.

Kristina fick fira jul på sjukhuset:
Planerna för julfirandet och maken Kays 75-årsdag på juldagen förra året tog en oväntad vändning. Det blev sjukhusvistelse istället för en magisk kväll på slottet. (Foto: Privat)

Jul på avdelningen

På julafton kom nära och kära på besök till Kristina på sjukhuset. De gladde henne mycket med julklappar och samvaro, lite av den tråkiga tiden försvann även om en del fick sitta på sängkanten.

– Samtidigt tänkte jag på juldagen då vi skulle ha firat min mans födelsedag med barn och barnbarn på slottet. Eld i öppen spis, tindrande ljus i granen, vita dukar med linneservetter och gnistrande kristallglas. Övernattning och skumpa till middagen var beställd och jag hade köpt en ny klänning för att kvällen skulle bli riktigt magisk.

Nu blev det inte så. Men barnen förslog att de skulle ta med mat så att alla kunde äta i avdelningens matsal.

– Det fanns ju elektriska ljusstakar och en doftbefriad plastgran, berättar Kristina som tog underlakan med Regions Skånes emblem till duk och lät sig duga med landstingets porslin. Även om det saknade guldkant.
Röda pappersservetter piffade till det hela och goda sallader ersatte oxfilén.

– Det blev faktiskt en mycket fin tillställning. Vi hade så trevligt och alla var pigga och glada, kanske delvis på grund av champagnen som kamouflerades i en julstrumpa, skrattar Kristina och berättar att middagen avrundades med kaffe och hembakad jordgubbstårta som är jubilarens favorit.

– Själv hade jag på mig en röd blus som tagits med från min garderob därhemma. Den hamnade senare i textilcontainern för att jag aldrig skulle behöva bli påmind om denna jul.

Kristina fick fira jul på sjukhuset:

Orken kom tillbaka

När festandet hade lagt sig och annandagen kom var det dags för det Kristina kallar “svintotvätten”. Desinficerande tvål över hela kroppen, även håret. Och sedan samma procedur på kvällen.

– För att vara på den säkra sidan var det tvätt igen nästa morgon och strax innan lunch svischades jag genom korridorerna ner till operation. Där blev jag inplastad och väl omhändertagen av trevlig personal.
På mindre än en timme var allt klart. Tack vare lokalbedövning var Kristina snabbt pigg och kunde njuta av skånsk äggakaka med stekt fläsk i matsalen.

Oron hade lagt sig, Kristina kände redan sig piggare och skämtade med sköterskan som skulle ställa in pacemakern:

– Kan du ge den lite extra speed så jag kan åka Tjejvasan, som har jag alltid har drömt att göra, sa jag, men hon rådde mig att vänta, leva i nuet och ta vara på tiden.

Idag känner sig Kristina som en ny människa. Hon har fått orken tillbaka och kan röra på sig mer och redan efter sex månader hade hon gått ner tolv kilo. KOL-medicinen har hon på eget bevåg slängt.

– Jag tackar ödet att någon lämnade återbud så att jag fick ta den tiden till ett nytt och bättre liv. Och i år blir det en hejdundrande jul hos familjen Strand i Löddeköpinge, det kan jag lova!

Scroll to Top