• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • "Så känner jag riktig julglädje!"

    Visst är julen ibland bara för mycket. Överfyllda julbord och för dyra julklappar. Men Ulrika i Norrköping ville skapa en ny tradition och bjöd in grannarna på jullunch.  I år är det dags igen – för fjärde gången.

    Bild 1290545

    - Det här gör jag för min skull! Sen är det ju härligt att andra blir glada, förklarar Ulrika Shawakh.

     

    För några år sedan tröttnade Ulrika Adamsson Shawakh, 40, på julen.

    – Allt ska vara så juligt, så mycket av allting. Och alla ska vara så glada, men blir bara trötta istället.

     

    En tanke började gro om att fira julen på ett annorlunda sätt. När Ulrika, 40, växte upp genomsyrades hennes jular av att ingen människa ska behöva sitta ensam. Här stängdes inga dörrar om familjegemenskapen, det fanns alltid plats för en till vid bordet.

     

    2008 kom hon på det. Varför inte fixa en jullunch för grannarna i kvarterslokalen? En enkel och trevlig gemenskap på självaste julafton! Hyresgästföreningen hakade på direkt, liksom Hyresbostäder i Norrköping, men idén kom för sent för det året. Året därpå var det dags. Då sattes lappar upp i trappuppgångar och responsen var blixtsnabb. Klockan sju på morgonen dagen efter ringde en glädjestrålande kvinna hem till Ulrika och anmälde sig och sin vän.

    – Jag satt på bussen på väg till jobbet och blev jätteöverraskad. Kvinnan berättade att hon och vännen brukade turas om att vara hos varandra på julafton, bara de två, och sen satt de hela julaftonen och bara grät. Nu ville de ändra på det.

     

    Julmusik

    Ulrika bor med maken Salem i Guldringen i Norrköping, ett så kallat miljonprogramsområde, som renoverades och förändrades grundligt för en del år sedan. Höghus kapades och 900 lägenheter försvann.

     

    Ulrika trivs och pendlar gärna till uppdragen som administratör som ett bemanningsföretag ger henne.

     

    På förmidagen julafton 2009 möttes ett 25-tal personer av julmusik när de steg in genom kvarterslokalen på slaget elva. Medan cd-skivan spred stämning bänkade man sig vid de fint dukade långborden.

    – Det var en blandad grupp, män och kvinnor, unga och gamla. Till exempel ett äldre par med barn som bodde långt borta. De var vana att fira julen ensamma och tyckte detta var väldigt roligt.

     

    Bild 1290546

    Visst ser det gott ut? Härliga julsmaker på ett av de två matborden första jullunchen 2009.

     

    Den aptitretande julmaten stod på två bord, från dopp i grytan, till chokladmousse till efterätt och alla lät sig väl smaka. Samtalen kom snabbt igång, glatt och lätt.

    – Klockan två var det en man som knackade på dörren, då skulle vi egentligen slutat. Men vi var ju i lokalen, så han var välkommen in, och det fanns mat över till honom också.

     

    En äldre dam ställde sig helt sonika i köket för att diska efter lunchen, det hjälpte inte att Ulrika frestade med fika. Då sa Ulrika resolut till de andra gästerna att lämna kvar tallrikar och bestick på borden så att det inte kom ut disk i köket. Då gav sig den äldre damen skrattande och satte sig med en kopp kaffe.

     

    Kan inte flytta

    Ulrikas initiativ blev succé. Gästerna tackade innerligt, och det är ungefär samma grupp som återvänt åren efter. Det har också blivit så att luncherna drar ut på tiden. Sluttiden har glidit iväg från två till närmare fyra.

     

    Och det har den fått göra, för julafton ska man inte ha bråttom.

     

    Det året informationen kom ute lite sent hörde folk oroligt av sig till Hyresbostäder i Norrköping och undrade om det inte skulle bli något. Men det blev det, julmusik mötte gästerna och borden var fyllda med godsaker.

    – Eftersom de gillar det så mycket kan jag ju aldrig flytta härifrån, skrattar Ulrika nöjt.

     

    Fyra kvällar i veckan ägnar Ulrika åt linedance, både som dansare och instruktör. Förutom att hon tycker det är väldigt roligt är det ett sätt att kämpa mot sin reumatiska sjukdom. Knäleder och armbågar är de enda leder som hon inte har ont i.

     

    Av detta märker man inget när Ulrika glatt berättar om årets julförberedelser. Hyresgästföreningen och bostadsbolaget tar räkningen för maten, den varma beställs med catering. Varje gäst betalar en symbolisk tjuga.

    – Det hela går kanske på femtusen kronor, inte mer. Hade jag haft de pengarna hade jag bjudit.

     

    Bild 1290547

    En bild från tidigare år. Enkel och trevlig gemenskap på julafton. Kan man komma mycket närmare julens egentliga mening?

     

    Trots det tycker Ulrika inte hon gör något märkvärdigt.

    – Våra gäster säger att jag är en snäll människa. Men egentligen är jag självisk. Numera tycker jag det roligt att vakna på julafton och veta att jag snart ska ner i lokalen. Första året när jag satt och såg hur gästerna myste kände jag mig riktigt lycklig. Nu får jag den jul jag själv vill ha.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!