• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Iréne har valt färg - hon är jultrendig året om!

    I smått otroliga sex decennier har Iréne varit trogen sin röda tråd. Hon klär sig nämligen aldrig i någon annan färg. På så vis gläder hon både andra och sig själv!

    Bild 1290275
    Vem vill gå osynlig genom vardagen, undrar Iréne Aldén, 72 år. Hon har klätt sig i rött sedan 50-talet.

    Varenda människa som passerar lyser upp i ett leende. Några italienska turister, själva ytterst välklädda, tar upp sina kameror och frågar artigt om de får ta en bild av Iréne Aldén när hon kommer cyklande på Sundspromenaden i Västra hamnen i Malmö.


    Som sevärdhet tycks hon utan problem kunna konkurrera ut både Öresundsbron och den 54 våningar höga Turning Torso, trots att hon själv bara mäter 161 centimeter.


    Anledningen? Hon är klädd i rött från topp till tå, hatt till skor. Och cykeln, den är röd den också!

    – Jag har gått klädd helt i rött sedan 1950-talet, säger Iréne. Jag älskar färgen, förstås, men varför det bara blivit rött, det kan jag ändå inte riktigt svara på.

    – Kanske för att det är så väldigt lätt att matcha. En röd tröja passar så bra med röda byxor eller en röd kjol. Och röda strumpor. För att inte tala om röda skor...

    – Det är praktiskt med en enfärgad garderob och det verkar som om det piggar upp omgivningen. Och själv blir jag också på gott humör!


    Är det för att väcka uppmärksamhet?

    – Absolut inte, säger Iréne. Men jag gör ju det, man syns i rött, det kan man inte förneka! Jag får ofta höra spontana kommentarer om att jag är fin och då blir jag förstås glad.


    Medfött hjärtfel

    Men vem är hon då, damen i rött?

    En mycket intressant person, visar det sig. Och en person som inte upphör att förvåna när hon berättar om sig själv.

    Bara en sådan sak som att hon fyllt 72, trots att hon mest ser ut som en nätt flicka.


    På tal om nätt berättar hon lyckligt att jeansen hon har på sig är hennes livs första 38:or.

    Lyckad bantning, undrar man.

    – Nej nej, lyckad viktuppgång, säger Iréne. Jag har alltid varit så oerhört smal, men nu har jag lyckats ta mig upp till 50 kilo och det känns väldigt bra.


    – Anledningen till att jag är så liten är förmodligen det hjärtfel som jag dragits med hela livet. Ett ärftligt fel som läkarna till stor del står frågande inför. Men att det är allvarligt är det tyvärr ingen tvekan om.

    – Vi var sex syskon och fyra har dött av hjärtinfarkt. Själv har jag haft fem infarkter och det är klart att jag har känt mycket oro. Men nu är jag så gammal att jag inte riktigt bekymrar mig mer. Jag är så väldigt glad över att jag har fått vara med så här länge!

     

     Hjärtfelet har inte hindrat Iréne från att få ett långt och framgångsrikt yrkesliv och två barn, en son och en dotter, som idag är vuxna.

    – Jag utbildade mig från början till konstnär och grafiker, men slog in på en annan bana, säger hon. Under 27 år var jag skolledare på KomVux i Trelleborg, där min man var museichef.

    – "Du ser inte ut som en skolledare – men vi kan klä upp dig", sa eleverna när jag tillträdde. Sen fick jag en kilt, blus och kofta – i rött, förstås – och den uniformen körde jag sedan med i alla år!


    Fick börja om

    Iréne var också kommunpolitiskt aktiv, bland annat ordförande i kulturnämnden i Trelleborg.

    Politisk färg? Röd, förstås!

    Samtidigt kämpade hon med hälsan, med infarkter och operationer.

      Bild 1290276
    Trots problem med hälsan är Iréne långt ifrån stillasittande. Hon ger sig gärna ut på cykeln och kopplar av med fika ibland.

    Det svåraste slaget var dock när hennes man, Håkan, dog år 2002.

    – Vi hade pensionerats år 2000 och skulle leva ett nytt härligt liv i Åhus, där vi hade en gård, berättar Iréne.


    Men det blev alltså bara två år.

    – Jag hade länge oerhört svårt att acceptera att min man var borta, men till slut måste jag komma vidare. Sen var det ju det där med hjärtat också, jag fick inte överanstränga mig. Så jag gjorde allt som doktorn sa åt mig att göra. Sålde gården, huset och båten, och gjorde mig av med de tre hundarna – inte minst det var en stor sorg. Sen flyttade jag till Malmö och en bekväm lägenhet.

    – Nu bor jag nära mina barnbarn och det ger mig mycket glädje. Jag känner livsglädjen igen.


    Vad säger barn och barnbarn om de röda kläderna?

    – Ingenting, säger Iréne. Fast jag tror att de tycker att det är roligt att jag inte är så konventionell. Jag är förresten lite okonventionell också i det avseendet att jag helst av allt handlar på second hand. Idag har jag en blandning av second hand och reafynd på mig.


    Hon knäpper upp den klarröda jackan för att visa koftan och tröjan som hon har under.

    – Det är roligt med kläder, men de får inte kosta för mycket. Att köpa nytt hela tiden är vansinne, tycker jag. Jag vill ha kvalitet så att kläderna håller länge och det hittar man ofta på second hand.

    – De vanliga butikerna är förresten ganska begränsade – är rött inte modernt så finns det plötsligt ingenting i den färgen.


    En mil eller två

    Iréne ägnar sig åt ideellt arbete och är långt ifrån stillasittande. När dagens aktiviteter är klara kan det mycket väl ha blivit en mil eller två på den röda cykeln.

    – Jag tar det i min egen takt bara, säger hon glatt.


    Men finns det verkligen ingenting annat än rött i garderoben?

    – Jodå, det finns några plagg i andra färger, säger Iréne. Beige till exempel. De tar jag på mig när jag ska på fest men känner att jag absolut inte vill synas.

    – Och tro mig, det fungerar. Det blir en stor kontrast till min vardag och ganska skönt ibland som omväxling. Ingen ser en person som är klädd i beige, men har man rött, då ses man av alla! Och vem vill egentligen gå osynlig genom vardagen?

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!