När jag ärvde min systers hus med inventarier uppe i Norrland stod det i hennes testamente att allt jag ärvde skulle vara min enskilda egendom. Min hustru och jag använde huset som fritidshus, men när vi flyttade söderut kom vi alltför långt bort och sålde det därför. För pengarna jag fick köpte vi istället ett torp bara en timmes väg från där vi nu bor.
Min hustru har nu efter cirka 12 år äktenskap sagt att hon vill skilja sig och menar att hon äger hälften av torpet eftersom vi är gifta. Själv menar jag att torpet bara är mitt eftersom jag står för lagfarten.
Jag kan förstå om vi ska dela på allt som vi tillsammans har strävat ihop under åren, men jag tycker att mitt arv från min syster ska ligga utanför. Problemet är att jag, som sjukpensionär, inte har råd att lösa ut henne. Vore tacksam för ett snabbt besked eftersom jag oroar mig så.
Orolig
Jurist Peter Samuelsson svarar: Din hustrus resonemang bygger säkert på principen att man i ett äktenskap var och en äger sina tillgångar, men att man vid en skilsmässa får anspråk i varandras egendom, så kallat giftorättsanspråk. Men hon tänker kanske då inte på att inköpet av torpet möjliggjordes tack vara pengarna du fick vid försäljningen av din systers hus och som enligt testamentet skulle vara din enskilda egendom.
Enskild egendom ligger nämligen utanför giftorättsanspråket och även om det inte var torpet du ärvde, gäller regeln om att det som ersätter den ursprungliga enskilda egendomen även framledes är enskild egendom. Du behöver med andra ord inte oroa dig längre!
